Kort utbildning i var man finner öring i en ström

Tom Rosenbauer är en bra pedagog.

Och i denna korta filmsnutt visar han var du kan tänkas finna öring i en ström:

Taggad , , , , , ,

Steve Galletta ger ett föredrag om hur man fiskar Big Horn

Man kan bara uppskatta att detta föredrag på 1 timme 15 minuter finns tillgängligt.

Även om jag aldrig kommer fiska där är det kul att lyssna och titta på praktiskt fiske och även få lite bakgrund om flugfisket i the Big Horn River i Montana.

Taggad , , ,

Podcastar

Hair and hair jigg, skipper, blades, nekorigg, flickshake, wackykrok…

Jag har sedan två år tillbaka lyssnat på podcasts om fiske när jag åker buss till jobbet i Malmö. Det är bekvämt att plugga in Kosslurarna i iPhonen och under fyrtiofem minuter lyssna till en expert på fiske. Orden ovan är hämtade från ”Robbos” pod nyttfiske och även om jag inte känner mig främmande för det fiske han oftast avhandlar så är terminologin helt ny för mig. Precis som att en karpmetare kanske inte är helt hemma när vi flugfiskare pratar om Cdc, tjecknymf, braided leader och pattegrisar så kan jag känna mig lost i denna fiskevärld…

Vad är en podcast?

Lite enkelt kan det beskrivas som en inspelad ljudfil som man kan lyssna på via ”webben” när man vill eller nedladdad till en ”enhet”. En av poängerna är att man kan prenumerera och automatiskt få nästa avsnitt nedladdat till sin dator eller mobil.

Man kan nog säga att en podcast förväntas ha återkommande sändningar inom ett visst tema..

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 21.39.17

Här exempel och omdömen om de ”poddar” jag lyssnar på:

Flugfiskeradion

2010 startade Jesper Hultqvist sin podcast om flugfiske. Tyvärr har ingenting sänts sedan mars 2012.

Flugfiskeradion var den första fiskepodcasten jag lyssnade på och jag imponeras av både innehåll och kvalitet. Mina två favoriter är intervjuerna med Älvrädddarnas Christer Borg och med Guidelines designer Leif Stävmo. Båda har lärt mig mycket om sina områden (vattenkraftens miljöförstörelse och hur flugfiskespön skapas) och de är dessutom sympatiska personer som ”äger” ämnet.

Orvis Fly Fishing Podcast med Tom Rosenbauer

Toms podcast startade 2008 och jösses vad jag lärt mig om flugfiske via hans sändningar. Orvis är ett företag som inte bara säljer flugfiskegrejer, du kan inreda hela ditt hem och klä din hund med prylar från Orvis.

Tom Rosenbauer är en god pedagog och har en skön stil. Poddarna handlar ganska mycket om teknik, men när man lyssnat på ett gäng av dem så får man en känsla för flugfiske som både teknisk sport och som kultur. Den är relativt amerikansk i sin inriktning men det är väl inte så förvånande. Jag önskar jag hade haft tillgång till denna podd när jag lämnat nybörjarstadiet som flugfiskare, det hade besparat mig mycket tid i inlärning. Min favorit!

Skvalradion

Den lugnaste av poddarna. David Larsson står bakom den och den handlar om praktiska sötvattensfrågor. Mina favoritavsnitt är det om Älvräddarna (återigen Christer Borg med en massa fakta) och det om kräftor, det lärde mig mycket om hur fel jag kan ha… Tyvärr bara sju avsnitt hittills och senaste var juni 2014.

Nyttfiske

Robbo, min Robbo. Det är mycket kärlek nu, mannen! Robert Jonsson är en ny bekantskap för mig men jag förstår att han är stor i framförallt gäddfiskevärlden. Om han utan att bli exalterad pratar om sina 40000 tittar på det han publicerat då förstår man att det är stort… Själv kommer jag ursprungligen från metevärlden och den som tror att flugfiske är en prylsport har inte koll på metevärlden. Men nu snackar vi ett steg vidare på skalan, vertikalfiske och gäddfiske efter gröna över metern. Om jag går in på butiken Sportfiskegiganten i Malmö så är vi i Nyttfiskes värld. Gummibeten, vänstervevade multirullar och ekolod. Samt båtar i 380000-kronorsklassen.

Jag gillar stilen på poddarna, gött vänskapligt snack och jag har fått bättre koll på fiskevärldens sociala media och hur fiskefilmer spelas in. Tyvärr inte mycket flugfiske men Tellis som var senast ut gav mig en del värdefullt om flugfiske. Nu måste killarna bara lära sig lite om flugfiskets historia (flugfisket startade inte för tvåhundra år sedan).

Anchored

En av mina favoriter i flugfiskevärlden är April Vokey. Jag upptäckte podden idag (16 januari 2015) och har lyssnat på de två avsnitt som publicerats. Tyvärr är jag inte nöjd. Här har vi en teknisk miss där April röst hörs betydligt lägre än den som intervjuas och jag är inte heller så förtjust i att lyssna på snackelisnack av för mig två okända kändisar. Men visst finns där intressanta delar, Inte minst när Lani Waller berättar hur han på en mässa fick svidande kritik för att han är en bluff. Killen som framförde kritiken hade guidats av Lani och därmed naturligtvis fångat mer fisk än guiden Lani. Och därför var Lani en bluff som skrev artiklar och hävdade sig som ”expert”… Sjukt.

Men Anchored måste skärpa sig för att JAG skall bli intresserad av nya avsnitt.

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Ståbord är inte bara för datorarbete

På jobbet är jag känd som ”den som höjer alla bord han står vid”.

Jag tillbringar minst 6 av 8 timmar stående vid datorn och jag är övertygad om att det har stora fördelar för min kropp och själ. Nackdelen är att jag blir trött i fötterna men så är det ju med allt, det finns gott och det finns ont. Skulle tippa att jag sedan 1998 (då jobbade jag på bildredaktionen på Sydsvenskan) på jobbet stått upp vid datorn fler timmar än jag suttit.

Jag har länge velat ha ett höj- och sänkbart bord hemma, inte bara för datorarbete utan också för annat pyssel som att limma små grejer eller göra rent teknisk utrustning. Och binda flugor… Problemet är att de är en aning för dyra, mellan 5000-8000 kronor, där går gränsen för vad jag vill investera i ett bord. Jag kan verkligen sakna den äldre modellen av Ikeas bord som inte var eldriven utan verkade genom att en tyngd drog upp bordet när man släppte en spärr. Blir nog till att bygga ett själv men det är lite pilligt eftersom vi är flera som skall använda det och vi är olika långa. Hade det bara varit för mig kunde jag smällt upp en fast bänk med en höjd av 115 cm…

Men nu i helgen passade jag på att rigga upp ett bord i det rum som till våren skall bli en av döttrarnas sovrum. Vi har målat taket vitt och håller på att skissa lite på hur rummet skall bli med möbler och färger.

Jag tog ett äldre kontorsbord och ställde det på ett par trälådor så höjden blev lagom för mig, så underarmarna precis vilar på bordet när de är i 90 graders vinkel.

Kommer använda bordet ett tag för att binda flugor och göra filmredigering. Blir trevligt att slippa sitta ned när jag jobbar hemma.

Jag förvånas lite över att jag aldrig sett andra binda stående men det kan nog vara så att ståbord förknippas med datorarbete. Jag tycker det känns mycket friare att stå upp, jag spänner inte axlarna och kan med stor lätthet gå iväg för att hämta saker. Behöver inte belamra bordet med material utan kan ha fjädrar och annat i hyllorna bakom mig.

Jag tycker också jag blir mer fokuserad när jag står upp och jobbar, lite som en boxningsring där jag hela tiden har en lättrörlig kropp som sparrar mot bindstädet.

Vi får se hur väl det fungerar, jag känner mig positiv och ser fram mot kommande maratonlopp!

bord

Taggad , , , , , , ,

Rustad för vinterfisket

Vad, trodde ni jag menade varma kläder?

Jag har de senaste fyra åren bundit buzzers eller fjädermyggspuppor några gånger men aldrig fiskat med dem.

Denna vinter kanske jag får tid för ett pass i en regnbågssjö över julen och då är tanken -om det blir av- att jag tänker pröva med två myggor på en tunn tafs. Varsamt hemtagen i en hastighet som precis håller linan sträckt, inte snabbbare.

Ikväll blev det ett halvdussin av denna modell, kropp av svart bindtråd, ribb av Hends holografiska tinsel (0,69 mm) och några varv herl från påfågel bakom en mässingskalle storlek 2 mm.

Lackar kroppen så den håller bättre. Lägger dessutom lite lack där jag skall lina herlet så det blir mer hållbart

buzzer

Taggad , , , , , ,

Nära nära

Kanske en närbild av en mjukhacklad kan vara av intresse?

Man kan lätt hamna i ett smått sjukligt tillstånd där man vill komma närmre och närmre flugorna man binder. Jag använder numera läsglasögon vid flugbindning och knutknytande, jag kan binda utan men jag ser skarpare och känner mig lugnare med ett par 2+ till 3+ på näsan. Jag köper dem på Ica eller annan butik av den typen…

Och här en närbild av den tidigare visade flymfen, hur kroppen ser ut när den binds med dubbad haröra. Den lite ”ruffsiga” kroppen binder luft och det är det som Gunnar Johnson kallar för ”mimicry” i sin bok ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor”.

Jag har studerat flugor i poolen hemma och med några luftkast för att få bort det mesta av vattnet så bildas det ofta en liten luftbubbla precis bakom hacklet vilket ju kan imitera en blivande kläckare.

flymf_close

Taggad , , , , ,

Hackel för våtflugor

Tills för ett år sedan kändes uttrycket ”våtflugor” lite… …ålderdomligt.

Men nu är våtflugor något helt annat. Jag fiskar aldrig med de de klassiska vingade våtflugorna, jag har bara bundit en enda sådan och det var på en workshop med Johan Klingberg för två år sedan, utan nu är det mer av de mjukhacklade som gäller.

Jag har tidigare skrivit om min faiblesse för sådana flugor, bland annat om hur jag tog min första och enda Danicavakande öring på just en mjukhacklad storlek 10.

De där mjukhacklade kan ju delas in på en massa sätt. De omtalade ”spiders” som kommer från trakterna mellan Skottland och England, skues kläckare som satte världen (nåväl, den engelska torrflugefiskande delen i alla fall) i brand och inte minst flymferna. Det finns en del skillnader mellan hur flugorna binds och hur de är tänkta att fiskas men grunden är ett hackel av höna eller skogsfågel, alltså ett mjukt och lite luddigt hackel, en kropp av naturdubbing och ofta en kort kropp. Själv binder jag min kropp till den del där krokspetsen börjar, alltså inte fram till hullingen som man vanligen gör på nymfer och torrflugor. Jag är övertygad om att kroken också ses som en del av en taperad kropp…

Och jag kom att tänka på en beskrivning av just Johan Klingberg om hur han som ung kille hade Gunnar Johnson som kund i butiken Fly Dressing och att Gunnar kunde hälla ut hundra hönsnackar på golvet för att välja ut de allra bästa. Och visst är det så att man kan diskutera tupphackel i timmar, om Whiting verkligen är bäst och hur en bra hackelfjäder skall se ut.

När det kommer till hönsnackar är det inte så noga, man köper dem ofta i fyndlådan.

Men så är det inte, man skall faktiskt ställa krav på hönsnackar. En del har luddiga fibrer och en del är styvare än dåliga tupphackel. Vissa nackar lämpar sig för småflugor och vissa är perfekta för 8:or och 10:or.

Här två nackar med olika fjädrar. En Whiting som är perfekt för småflugor och en Hebert Miner som visserligen har en del mindre fjädrar men som är mer lämpad för 12:or och större.

hackelvarianter02

hackelvarianter01

hackelvarianter03

Man kan se att förutom att Hebert Miner är större så är fjäderstrålarna luddigare och mjukare.

Förutom att använda höna så använder jag fjädrar från rapphöna och stare. Dessa fjädrar hämtar jag från skinn köpta från Cookshill i England, med ett skinn har man tillgång till många och olika fjädrar. Plus att det känns lite coolt att ta fram ett helt skinn, nästan som man vore jägare… :-)

Glöm inte bort att titta på undersidan av vingarna, där sitter underbara små fjädrar.

Skinn från rapphöna med skinn från stare ovanpå.

skinn

Rapphöna är min favorit, jag använder dessa fjädrar betydligt oftare än höna. De är vackra och har en mjukhet utan att vara allt för luddiga vilket gör att de fungerar bra i både stilla och svagt strömmande vatten. Att de inte är så luddiga gör att flugor bundna med dem, med en lätt infettning, flyter riktigt bra. Därför använder jag dem ofta som torrflugor. De flyter så där perfekt svagt nedsjunkna i ytfilmen och tas för kläckare, spent spinners och cripples (skadade döende insekter).

På bilden är det en fjäder från stare till vänster och två från rapphöna i mitten och till höger.

stare

Stare använder jag till mindre mörka flugor, från storlek 14 till 18. Perfekt för små mjukhacklade som fiskas efter höstregnbågar i stilla vatten, nedsjunka strax under ytan och hemtagna med långsam handtwist.

Här ett kapitel om hackel ur boken ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor” av Gunnar Johnson och Anders Forsling.

hackel-flymf

Här en typisk snabbunden mjukhacklad fluga som jag ofta fiskar i mina små skånebäckar. Oftast med uppströmskast och ibland torrt på vakande fisk.

flymf

Recept på ”flymfen”:

Krok: Maruto d31 storlek 14
Bindtråd: Benecchi 8/0 svart
Hackel: Rapphöna med fibrer lika långa som krokskaftet
Kropp: Haröra i naturfärg
Stjärt: Fasanfibrer från min chefs gård. Hon slänger åt mig lite päls och fjädrar någon gång per år…

Taggad , , , , , , , , ,

Linda hackel

Bättre hackel på mjukhacklade.

Numera river jag alltid av fibrer från ena sidan av hackelfjädern när jag binder ”våtflugor”. Både på höna och rapphöna.

Anledningen är att om jag låter alla fibrer vara kvar så blir det för tjockt hackel om jag lindar två-tre varv. Jag vill ju ha tunt med hackel så de våta flugorna sjunker till rätt djup och dessutom får rätt mjuka rörelse i vattnet. Jag vill linda hacklet två varv på de mindre och tre på de större (större än 12) och med alla fibrerna kvar på båda sidorna blir det som en liten buske. Lindar jag bara ett varv tycker jag det blir svårare att få det snyggt när jag lindar bindtråden fram genom hacklet för att fästa det. Jag lindar alltid tråden genom hacklet, noga med att inte binda ned några fibrer.

På bilden ett hackel från rapphöna lagom för en krok storlek 14-12.

rivahackel01

Taggad , , , , , ,

Plumeaux för Danican

Men titta vad man kan finna…

Efter att ha skrivit senaste tankarna om mjukhacklade för Danicafisket och hur jag i maj i år lyckades fånga min första öring under Danicavak kände jag mig lite nostalgisk och gick in på Rackelhanen för att läsa lite trevliga artiklar.

Och vad dök upp om inte en äldre artikel av Gunnar Johnson om just mjukhacklade franska flugor i stora storlekar…

När det händer så händer allt på en gång: http://www.rackelhanen.se/swe/1572.htm

Taggad , , , ,

Jakten på Danican

Ephemera Danica. Åsandslända. Rocken.

Säg ”Danica” och vuxna flugfiskare kan börja spontangråta av känslosamhet. Ingen insekt är omgärdad av så mycket laddning som den stora strömvattenlevande dagsländan. I början av maj kan man se den här i Skåne när den kläcks i våra strömmande vatten. Det är en stor slända, upp till 25 mm, och när den kläcks lär öringen bli galen och lättlurad.


Problemet med den sländan är att jag är den som blir galen…

Gång på gång kan man läsa artiklar om hur flugfiskare ser fram mot danicakläckningarna och jag har några gånger här i Skåne upplevt de stunder då hundratals sländor glider fram på vattnet mot mig. Mängder med nymfskal ligger försjunkna i vattenytan och sländor som misslyckats med kläckningen glider fram på sidan fast i ytspänningen.

Men jag har bara två gånger sett vakande fisk. Och trots försök med stora flugor, bundna med förlängda bakkroppar, har jag gång på gång misslyckats med att, just det, fånga en fisk.

Fluga skänkt av flugor.se
dun

Ända tills jag tog fram favoritflugan, en flymf.

En flymf är egentligen en våtfluga. Den är ett mellanting mellan en nymf och en kläckare och imiterar stadiet då en nymf är på väg upp genom vattnet mot ytan för att kläckas. Den fiskas en liten bit under ytan och tanken är att man kastar uppströms och när flugan närmar sig fisken lyfter man spötoppen en aning så flugan sticker lite snabbare mot ytan. Då skall fisken ta den för en slända på väg att fälla ut vingarna och kläckas.

Den binds med naturdubbad kropp och hackel av höna eller skogsfågel. James Leisenring var mannen som under tiden för andra världskriget gav grunden för denna typ av fluga och fisketeknik.


Mjukhacklad torrfluga.

Jag har haft förmånen att fånga en del fisk med den klassiska flymftekniken. Oftast med en fluga i storlek 14 med kropp av haröra, hackel av rapphöna och en ribb av koppartråd.

Men 2012 började jag fiska dessa flugor som torrflugor. Jag fettade varsamt in hackel och kropp och lät dem fiskas i vattenytan, lätt nedsjunkna.

Och det gav resultat, de flöt hur länge som helst och allt tyder på att öringen tar dem som allt från döda flugor som lagt ägg (spent spinners), som kläckare som är på väg att bryta genom vattenytan till ”cripples” insekter som misslyckats med kläckningen och glider fram halvdöda.

Och det var alltså med en sådan fluga jag till slut lyckades fånga en öring under Danicatid.


Öringen.

Jag var i Vege å och hade sett spår av Danicor. Många tomma nymfskal och en del sländor som gled fram i vattenytan.

dansade

danica

Till slut såg jag en vakande fisk strax innan en strömkant. Den vakade under ett träd som hängde ut över vattenytan och vaken kom med några minuters mellanrum. Jag såg inga insekter på vattnet så allt tydde på att den tog kläckare eller nymfer strax under ytan. Vaken var varken försiktiga eller ”splaschiga” så allt tydde på en fisk av storlek större än 15 cm.

Jag närmade mig varsamt och ställde mig i strömmen, precis efter stenarna nedströms ”poolen”. Valde en rapphönehacklad fluga i storlek 10 och började mata ut lina, avståndet var cirka sju meter. Med träd bakom mig och grenar hängande över öringen fick jag koncentrera mig en aning på kasten. Fastnade naturligtvis i en gren bakom mig och förlorade flugan…


På med ny fluga.

När jag fick ut tafs och fluga mot fisken visade den ingen tvekan utan gick upp och tog min fluga. Krokade sig själv och efter två hopp och argsint motstånd lyckades jag håva en muskulös 30 cm öring. Krokade av den och lät den simma tillbaka till sin ståndplats.


Flugorna.

Enklare flugor än dessa är svårt att tänka sig. Krok, kropp av hare, hackel av höna eller rapphöna och ribb av koppartråd. Eventuellt stjärt av fasanfiber.

Flugorna på bilden nedan är samma typ som den jag fångade fisken på med enda skillnaden att jag har en annan krok. Maruto c40 som är samma typ av krok som exempelvis TMC 200r.

I dessa storlekar är det inte lika lätt att få flugor som flyter i evighet, en flymf storlek 14 lätt infettad är nästan osänkbar enligt mina tester men strl. 10 3x lång blir lite tungt. Men flyter gör de hyfsat väl. Med ”lätt infettad” menar jag att flugan absolut inte får fettas in som ett par vattentäta kängor, de skall inte bli fettblanka utan nästan vara torra efter behandlingen, för mycket fett sänker flugorna.

flymf2

Flugorna är av olika typ, en är bunden med kropp av hare och hackel av höna från Whiting. Den andra med kropp av Fly-Rite nr 22 och hackel av rapphöna från Cookshill.

Notera hur den mörkare flugan får en effekt av thorax på grund av att hackelfibrerna är mörkare mot fjäderstammen.flymf

Jag river alltid av det mesta av fjäderstrålarna på den sida som binds mot kroken, det gör att jag kan linda tre varv utan att få för mycket hackel.

Ribben gör flugorna hållbarare och vackrare, flugorna flyter inte sämre på grund av koppartråden så länge de inte blivit för blöta.

Taggad , , , , , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.