Tänger av alla de slag

Jag bär alltid med mig ett tångverktyg för att lossa krokar, hålla krokar och annat

Genom åren har jag använt lite olika typer av tänger eller peanger och för mig är de en självklar del av utrustningen. De används till olika saker beroende på konstruktion men att hålla fast mindre krok för att knyta dem på tafsen, lättare kunna lossa en krok som sitter djupt i munnen på en fisk, klämma åt blyhagel (ok, det var förr när jag metade det), lossa trassel med mera är typiska uppgifter för dem. Samt även i det dagliga livet hemma, där saker skall plockas fram ur damssugarrör, döttrars halsband skall trasslas upp, glödlampor på bilarna skall bytas och en hel del annat. Faktum är att flera av mina verktyg för flugbindning används för att lösa vardagliga problem.

Finns det någon peang eller tång som är ”bäst”?

Nej, det gör det ju aldrig men precis som med brynen och andra prylar har jag mina favoriter och två av dem är Guidelines Mitten Scissor Forceps samt en radiotång från Knipex (ej på bild). Guidelines peang använder jag vid fisket och Knipextången vid flugbindningen för att bland annat klämma ned hullingen på krokar.

Varför är då peangen från Guideline så bra?

Den har en lagom storlek, inte för liten och inte för stor. Den klipper tafsstumpen nära och är lätt att öppna. Svagheter med den är att den är lite hal och att hålet för en fjäderring är för litet (men det har jag borrat upp). Jag gillar den här typen av peang som både nyper, klipper och har en liten spets för att peta upp limmade kroköglor och reda ut trassel.

Här en liten historisk kavalkad av olika tänger jag använt, jag började tidigt använda tång vid fisket vid kusten och gick över till mer smäckra peanger när jag började meta.

Min första tång som använts vid torskfiske och annat.
peang_tang

Min första peang -med böjd spets- som jag skaffade när jag började matchmeta 1978. På bilden också en stor peang som jag använder vid gäddfiske.
peang_stor

Nästa kroklossare jag skaffade som metare är inte en tång men jag tar med den ändå. Ibland vid mete hamnar kroken nere i halsen och man vill inte gärna rota med en tång/peang i onödan. Då använde jag denna som är både smidig och enkel att använda. Man sträcker tafsen till kroken, trär skåran över tafsen och låter kroklossaren följa tafsen ned till kroken. Sedan trycker man till så kroken lossar och med spänd tafs lyfter man ut krok och tafs ur fiskmunnen. Den är cirka 4mm tjock och 200 mm lång. Min är som synes rätt välanvänd…
peang_lossare

Jag har en rejäl klippare från Rapala som jag kan ha vid grövre fiske där kanske en krok måste nypas av. Men det är rätt sällan den är med, den ligger i betesboxen så det blir vid spinnfisket från båt.
peang_rapala

För fyra år sedan blev jag modern och skaffade en multipeang från dr Slick. Den är snygg, vass och bra med en stor nackdel. På ena fingeröglan sitter en liten kant, den är till för att fungera som skruvmejsel om man behöver mixtra med rullen. Helt idiotisk konstruktion. Om jag behöver en skruvmejsel så har jag en Victorinox med mig, alltid. Och den där kanten skär in i handen/fingrarna vilket gör att jag kommer slipa bort den. Vilket jag sagt i snart fyra års tid…
peang_drslick

Sedan blev det en från Guideline som sagt. Min favorit.
peang_guideline

Jag fick tag på en motsvarande från Vision för två år sedan, den är bra med en stor nackdel (som går att fixa). Käftarna öppnar sig alldeles för lite för att man skall kunna klippa effektivt. Det tog ett tag innan jag fattade att jag måste (vilket inte är meningen man skall behöva göra…) skära bort en centimeter av det gröna gummigreppet så fjädern fjädrar mer. Vilken miss av tillverkaren. Annars är kvaliteten bra och den har ett skönt grepp. Den är lite stor för det nättare fisket men för kusten använder jag den ofta.
peang_vision

Fortfarande behöver jag skära bort en bit för att käftarna skall öppna sig tillräckligt, det blir nästa vecka det…
peang_vision_gap

Taggad , , , , , ,

Vassa krokar

Inte bara kockknivar som skall vara vassa

I påskhelgen var jag och fiskade regnbåge i Gråtåsvattnet. När jag riggat färdigt upptäckte jag till min fasa (ja, det är rätt ordval) att jag inte fått med mig ett krokbryne. Nåväl, det skall väl gå bra att fiska ändå.

Nix, jag missade några bakkast och trubbade kroken en aning, som en följd av det tappade jag en regnbåge. Jag bytte fluga till en ny, oförstörd och yupp, en regnbåge upp. Slöa krokar är ofta anledningen till tappad fisk.

Jag gillar att vässa mina knivar, använder skärpstål i köket och har en Tormek våtslip för att slipa allt från yxor och saxar till stämjärn. Samma med krokarna, de kommer visserligen skarpa* från fabriken men ofta tappar de skärpa när man nymffiskar en husmask längs bottenstenarna. Så jag använder ofta ett bryne för att vässa till krokarna.

Men, finns det ett bästa bryne? Vilket bör man välja?

För mig är det enkelt, det bästa brynet jag har är ett från Orvis. lagom stort, rätt grovlek på brynet och allmänt rätt i designen.
Jag gillar också de där pennformade diamantbrynen man kan köpa på Clas Ohlson, de är perfekta för att ha i västen. Jag brukar knäcka pennan och bara ha brynet kvar. Jag gillar också mitt Ron Thompson som jag modifierat genom att ta bort pennfunktionen och skruva i en ögla jag hade i verkstaden. Riktigt bra bryne. Sitter numera på min lanyard.

Dåliga brynen har jag två. Ett från Guideline som sitter på ett sådant där multiverktyg för att knyta nålknutar och klippa tafsar. Det är som de limmat ett våtslippapper 40 på klipparen. Visst går det att vässa en krok för laxfiske men inte en kläckare storlek 16…

Jag har också en linklippare från dr Slick som är felkonstruerad. Bryndelen sitter en bit in på klipparen vilket gör det besvärligt att komma åt att vässa krokar mindre än storlek 10. Dålig design…

Några av mina brynen
brynen

* Jag har tidigare köpt krok från Kamasan i påsar om 50-pack och de är slöa från fabriken. Inga problem att vässa dem men tyvärr är kvaliteten genomgående sämre så numera blir det annan krok för mina flugor. Exempel på sådan slö krok är Kamasan K40.

Taggad , , , , , , ,

Kort utbildning i var man finner öring i en ström

Tom Rosenbauer är en bra pedagog.

Och i denna korta filmsnutt visar han var du kan tänkas finna öring i en ström:

Taggad , , , , , ,

Steve Galletta ger ett föredrag om hur man fiskar Big Horn

Man kan bara uppskatta att detta föredrag på 1 timme 15 minuter finns tillgängligt.

Även om jag aldrig kommer fiska där är det kul att lyssna och titta på praktiskt fiske och även få lite bakgrund om flugfisket i the Big Horn River i Montana.

Taggad , , ,

Podcastar

Hair and hair jigg, skipper, blades, nekorigg, flickshake, wackykrok…

Jag har sedan två år tillbaka lyssnat på podcasts om fiske när jag åker buss till jobbet i Malmö. Det är bekvämt att plugga in Kosslurarna i iPhonen och under fyrtiofem minuter lyssna till en expert på fiske. Orden ovan är hämtade från ”Robbos” pod nyttfiske och även om jag inte känner mig främmande för det fiske han oftast avhandlar så är terminologin helt ny för mig. Precis som att en karpmetare kanske inte är helt hemma när vi flugfiskare pratar om Cdc, tjecknymf, braided leader och pattegrisar så kan jag känna mig lost i denna fiskevärld…

Vad är en podcast?

Lite enkelt kan det beskrivas som en inspelad ljudfil som man kan lyssna på via ”webben” när man vill eller nedladdad till en ”enhet”. En av poängerna är att man kan prenumerera och automatiskt få nästa avsnitt nedladdat till sin dator eller mobil.

Man kan nog säga att en podcast förväntas ha återkommande sändningar inom ett visst tema..

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 21.39.17

Här exempel och omdömen om de ”poddar” jag lyssnar på:

Flugfiskeradion

2010 startade Jesper Hultqvist sin podcast om flugfiske. Tyvärr har ingenting sänts sedan mars 2012.

Flugfiskeradion var den första fiskepodcasten jag lyssnade på och jag imponeras av både innehåll och kvalitet. Mina två favoriter är intervjuerna med Älvrädddarnas Christer Borg och med Guidelines designer Leif Stävmo. Båda har lärt mig mycket om sina områden (vattenkraftens miljöförstörelse och hur flugfiskespön skapas) och de är dessutom sympatiska personer som ”äger” ämnet.

Orvis Fly Fishing Podcast med Tom Rosenbauer

Toms podcast startade 2008 och jösses vad jag lärt mig om flugfiske via hans sändningar. Orvis är ett företag som inte bara säljer flugfiskegrejer, du kan inreda hela ditt hem och klä din hund med prylar från Orvis.

Tom Rosenbauer är en god pedagog och har en skön stil. Poddarna handlar ganska mycket om teknik, men när man lyssnat på ett gäng av dem så får man en känsla för flugfiske som både teknisk sport och som kultur. Den är relativt amerikansk i sin inriktning men det är väl inte så förvånande. Jag önskar jag hade haft tillgång till denna podd när jag lämnat nybörjarstadiet som flugfiskare, det hade besparat mig mycket tid i inlärning. Min favorit!

Skvalradion

Den lugnaste av poddarna. David Larsson står bakom den och den handlar om praktiska sötvattensfrågor. Mina favoritavsnitt är det om Älvräddarna (återigen Christer Borg med en massa fakta) och det om kräftor, det lärde mig mycket om hur fel jag kan ha… Tyvärr bara sju avsnitt hittills och senaste var juni 2014.

Nyttfiske

Robbo, min Robbo. Det är mycket kärlek nu, mannen! Robert Jonsson är en ny bekantskap för mig men jag förstår att han är stor i framförallt gäddfiskevärlden. Om han utan att bli exalterad pratar om sina 40000 tittar på det han publicerat då förstår man att det är stort… Själv kommer jag ursprungligen från metevärlden och den som tror att flugfiske är en prylsport har inte koll på metevärlden. Men nu snackar vi ett steg vidare på skalan, vertikalfiske och gäddfiske efter gröna över metern. Om jag går in på butiken Sportfiskegiganten i Malmö så är vi i Nyttfiskes värld. Gummibeten, vänstervevade multirullar och ekolod. Samt båtar i 380000-kronorsklassen.

Jag gillar stilen på poddarna, gött vänskapligt snack och jag har fått bättre koll på fiskevärldens sociala media och hur fiskefilmer spelas in. Tyvärr inte mycket flugfiske men Tellis som var senast ut gav mig en del värdefullt om flugfiske. Nu måste killarna bara lära sig lite om flugfiskets historia (flugfisket startade inte för tvåhundra år sedan).

Anchored

En av mina favoriter i flugfiskevärlden är April Vokey. Jag upptäckte podden idag (16 januari 2015) och har lyssnat på de två avsnitt som publicerats. Tyvärr är jag inte nöjd. Här har vi en teknisk miss där April röst hörs betydligt lägre än den som intervjuas och jag är inte heller så förtjust i att lyssna på snackelisnack av för mig två okända kändisar. Men visst finns där intressanta delar, Inte minst när Lani Waller berättar hur han på en mässa fick svidande kritik för att han är en bluff. Killen som framförde kritiken hade guidats av Lani och därmed naturligtvis fångat mer fisk än guiden Lani. Och därför var Lani en bluff som skrev artiklar och hävdade sig som ”expert”… Sjukt.

Men Anchored måste skärpa sig för att JAG skall bli intresserad av nya avsnitt.

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Ståbord är inte bara för datorarbete

På jobbet är jag känd som ”den som höjer alla bord han står vid”.

Jag tillbringar minst 6 av 8 timmar stående vid datorn och jag är övertygad om att det har stora fördelar för min kropp och själ. Nackdelen är att jag blir trött i fötterna men så är det ju med allt, det finns gott och det finns ont. Skulle tippa att jag sedan 1998 (då jobbade jag på bildredaktionen på Sydsvenskan) på jobbet stått upp vid datorn fler timmar än jag suttit.

Jag har länge velat ha ett höj- och sänkbart bord hemma, inte bara för datorarbete utan också för annat pyssel som att limma små grejer eller göra rent teknisk utrustning. Och binda flugor… Problemet är att de är en aning för dyra, mellan 5000-8000 kronor, där går gränsen för vad jag vill investera i ett bord. Jag kan verkligen sakna den äldre modellen av Ikeas bord som inte var eldriven utan verkade genom att en tyngd drog upp bordet när man släppte en spärr. Blir nog till att bygga ett själv men det är lite pilligt eftersom vi är flera som skall använda det och vi är olika långa. Hade det bara varit för mig kunde jag smällt upp en fast bänk med en höjd av 115 cm…

Men nu i helgen passade jag på att rigga upp ett bord i det rum som till våren skall bli en av döttrarnas sovrum. Vi har målat taket vitt och håller på att skissa lite på hur rummet skall bli med möbler och färger.

Jag tog ett äldre kontorsbord och ställde det på ett par trälådor så höjden blev lagom för mig, så underarmarna precis vilar på bordet när de är i 90 graders vinkel.

Kommer använda bordet ett tag för att binda flugor och göra filmredigering. Blir trevligt att slippa sitta ned när jag jobbar hemma.

Jag förvånas lite över att jag aldrig sett andra binda stående men det kan nog vara så att ståbord förknippas med datorarbete. Jag tycker det känns mycket friare att stå upp, jag spänner inte axlarna och kan med stor lätthet gå iväg för att hämta saker. Behöver inte belamra bordet med material utan kan ha fjädrar och annat i hyllorna bakom mig.

Jag tycker också jag blir mer fokuserad när jag står upp och jobbar, lite som en boxningsring där jag hela tiden har en lättrörlig kropp som sparrar mot bindstädet.

Vi får se hur väl det fungerar, jag känner mig positiv och ser fram mot kommande maratonlopp!

bord

Taggad , , , , , , ,

Rustad för vinterfisket

Vad, trodde ni jag menade varma kläder?

Jag har de senaste fyra åren bundit buzzers eller fjädermyggspuppor några gånger men aldrig fiskat med dem.

Denna vinter kanske jag får tid för ett pass i en regnbågssjö över julen och då är tanken -om det blir av- att jag tänker pröva med två myggor på en tunn tafs. Varsamt hemtagen i en hastighet som precis håller linan sträckt, inte snabbbare.

Ikväll blev det ett halvdussin av denna modell, kropp av svart bindtråd, ribb av Hends holografiska tinsel (0,69 mm) och några varv herl från påfågel bakom en mässingskalle storlek 2 mm.

Lackar kroppen så den håller bättre. Lägger dessutom lite lack där jag skall lina herlet så det blir mer hållbart

buzzer

Taggad , , , , , ,

Nära nära

Kanske en närbild av en mjukhacklad kan vara av intresse?

Man kan lätt hamna i ett smått sjukligt tillstånd där man vill komma närmre och närmre flugorna man binder. Jag använder numera läsglasögon vid flugbindning och knutknytande, jag kan binda utan men jag ser skarpare och känner mig lugnare med ett par 2+ till 3+ på näsan. Jag köper dem på Ica eller annan butik av den typen…

Och här en närbild av den tidigare visade flymfen, hur kroppen ser ut när den binds med dubbad haröra. Den lite ”ruffsiga” kroppen binder luft och det är det som Gunnar Johnson kallar för ”mimicry” i sin bok ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor”.

Jag har studerat flugor i poolen hemma och med några luftkast för att få bort det mesta av vattnet så bildas det ofta en liten luftbubbla precis bakom hacklet vilket ju kan imitera en blivande kläckare.

flymf_close

Taggad , , , , ,

Hackel för våtflugor

Tills för ett år sedan kändes uttrycket ”våtflugor” lite… …ålderdomligt.

Men nu är våtflugor något helt annat. Jag fiskar aldrig med de de klassiska vingade våtflugorna, jag har bara bundit en enda sådan och det var på en workshop med Johan Klingberg för två år sedan, utan nu är det mer av de mjukhacklade som gäller.

Jag har tidigare skrivit om min faiblesse för sådana flugor, bland annat om hur jag tog min första och enda Danicavakande öring på just en mjukhacklad storlek 10.

De där mjukhacklade kan ju delas in på en massa sätt. De omtalade ”spiders” som kommer från trakterna mellan Skottland och England, skues kläckare som satte världen (nåväl, den engelska torrflugefiskande delen i alla fall) i brand och inte minst flymferna. Det finns en del skillnader mellan hur flugorna binds och hur de är tänkta att fiskas men grunden är ett hackel av höna eller skogsfågel, alltså ett mjukt och lite luddigt hackel, en kropp av naturdubbing och ofta en kort kropp. Själv binder jag min kropp till den del där krokspetsen börjar, alltså inte fram till hullingen som man vanligen gör på nymfer och torrflugor. Jag är övertygad om att kroken också ses som en del av en taperad kropp…

Och jag kom att tänka på en beskrivning av just Johan Klingberg om hur han som ung kille hade Gunnar Johnson som kund i butiken Fly Dressing och att Gunnar kunde hälla ut hundra hönsnackar på golvet för att välja ut de allra bästa. Och visst är det så att man kan diskutera tupphackel i timmar, om Whiting verkligen är bäst och hur en bra hackelfjäder skall se ut.

När det kommer till hönsnackar är det inte så noga, man köper dem ofta i fyndlådan.

Men så är det inte, man skall faktiskt ställa krav på hönsnackar. En del har luddiga fibrer och en del är styvare än dåliga tupphackel. Vissa nackar lämpar sig för småflugor och vissa är perfekta för 8:or och 10:or.

Här två nackar med olika fjädrar. En Whiting som är perfekt för småflugor och en Hebert Miner som visserligen har en del mindre fjädrar men som är mer lämpad för 12:or och större.

hackelvarianter02

hackelvarianter01

hackelvarianter03

Man kan se att förutom att Hebert Miner är större så är fjäderstrålarna luddigare och mjukare.

Förutom att använda höna så använder jag fjädrar från rapphöna och stare. Dessa fjädrar hämtar jag från skinn köpta från Cookshill i England, med ett skinn har man tillgång till många och olika fjädrar. Plus att det känns lite coolt att ta fram ett helt skinn, nästan som man vore jägare… :-)

Glöm inte bort att titta på undersidan av vingarna, där sitter underbara små fjädrar.

Skinn från rapphöna med skinn från stare ovanpå.

skinn

Rapphöna är min favorit, jag använder dessa fjädrar betydligt oftare än höna. De är vackra och har en mjukhet utan att vara allt för luddiga vilket gör att de fungerar bra i både stilla och svagt strömmande vatten. Att de inte är så luddiga gör att flugor bundna med dem, med en lätt infettning, flyter riktigt bra. Därför använder jag dem ofta som torrflugor. De flyter så där perfekt svagt nedsjunkna i ytfilmen och tas för kläckare, spent spinners och cripples (skadade döende insekter).

På bilden är det en fjäder från stare till vänster och två från rapphöna i mitten och till höger.

stare

Stare använder jag till mindre mörka flugor, från storlek 14 till 18. Perfekt för små mjukhacklade som fiskas efter höstregnbågar i stilla vatten, nedsjunka strax under ytan och hemtagna med långsam handtwist.

Här ett kapitel om hackel ur boken ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor” av Gunnar Johnson och Anders Forsling.

hackel-flymf

Här en typisk snabbunden mjukhacklad fluga som jag ofta fiskar i mina små skånebäckar. Oftast med uppströmskast och ibland torrt på vakande fisk.

flymf

Recept på ”flymfen”:

Krok: Maruto d31 storlek 14
Bindtråd: Benecchi 8/0 svart
Hackel: Rapphöna med fibrer lika långa som krokskaftet
Kropp: Haröra i naturfärg
Stjärt: Fasanfibrer från min chefs gård. Hon slänger åt mig lite päls och fjädrar någon gång per år…

Taggad , , , , , , , , ,

Linda hackel

Bättre hackel på mjukhacklade.

Numera river jag alltid av fibrer från ena sidan av hackelfjädern när jag binder ”våtflugor”. Både på höna och rapphöna.

Anledningen är att om jag låter alla fibrer vara kvar så blir det för tjockt hackel om jag lindar två-tre varv. Jag vill ju ha tunt med hackel så de våta flugorna sjunker till rätt djup och dessutom får rätt mjuka rörelse i vattnet. Jag vill linda hacklet två varv på de mindre och tre på de större (större än 12) och med alla fibrerna kvar på båda sidorna blir det som en liten buske. Lindar jag bara ett varv tycker jag det blir svårare att få det snyggt när jag lindar bindtråden fram genom hacklet för att fästa det. Jag lindar alltid tråden genom hacklet, noga med att inte binda ned några fibrer.

På bilden ett hackel från rapphöna lagom för en krok storlek 14-12.

rivahackel01

Taggad , , , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.