Humpy

En fluga jag verkligen gillar är Humpy

Den är en sådan där klassisk fluga som -för att citera Lars-Åke Olsson- ”imiterar allt och inget”. Jag har haft en del framgång med den i Värmland och Dalarna för några år sedan, en gul sådan storlek 14 i snabbt strömmande vatten i skogslandskapet. Intressant med den är att trots dess bullighet är silhuetten ganska slank sedd underifrån.

Här två av ett halvdussin storlek 16 jag band nu medan barnen badade (åskväder på ingång). Flugan kan upplevas lite knepig att binda men numera tycker jag den är både enkel och snabb att binda. Jag dubbar med opossum vilket jag tycker är ett bra material för dubbing. Man behöver inte dubba, kroppen går att linda med bara bindtråd på de mindre flugorna.

Jag hoppas kunna trixa fram en liten film så småningom men ett par knep finns det för att få till flugan.

Både vinge, kropp och stjärt binds av elk. Stjärten gör jag lika lång som krokskaftet det vill säga avståndet från hulling till kroköga. Vingen är det lurigaste men jag gör så här; klipp av en bunt hår och rensa samt jämna till dem i en stacker. Kläm åt med fingrarna runt bunten och håll den så att vingspetsarna slutar där stjärtens spetsar slutar (byt till vänster hand) och klipp av bunten precis framför krokögat.

Flytta hela bunten bakåt så den bit där du klippte ligger ovan krokskaftet placerad mellan kroköga och krokspets. Då kommer spetsarna att sticka ut en bit bakom stjärtspetsarna… Bind in vingen och gör ett gäng halvhårda varv bak till hullingen.

Dubba kroppen relativt fylligt (men inte klumpig) och vik sedan över vingens bunt och fäst den på punkten ovan halva krokskaftet (mellan hulling och kroköga) gå inte för långt fram, flugan får då fel proportioner. När jag vikt över vingen/puckeln -använd gärna dubbingnålen för att få med alla hårstrån i vingen- och sett till att den ligger rätt är jag noga med att använda höger hands pekfinger och tumme för att klämma fast vingen medan jag lindar tråden med vänster hand. Detta lite omvända/aviga grepp hindrar tråden att glida på vingens hala hår och hamna för långt fram eftersom tumnageln fungerar som ett stopp för tråden. En sådan där viktig detalj som man inte kan läsa om i bindbeskrivningar men som för mig betytt skillnaden mellan många misslyckade flugor och att alltid få dem rätt.

Ibland lindar jag några tajta varv runt vingen (som när man grundar för fallskärmshackel) vilket gör att vingen står upp bättre och blir ”snyggare”. Egentligen skall vingen bindas delad så de två halvorna står ut lite åt sidorna men jag binder lika ofta bara en enkel vingen som pekar uppåt. Allt handlar om humör och känslan för dagen.

Fäst in ett hackel och linda typ tre varv bakom och fem varv framför vingen. Jag brukar avsluta med att göra halvslag med dubbingnålens rör eftersom jag då kan trycka undan hacklet från krokögat. En lite bortglömd teknik som jag ofta använder när det är trångt och buskigt vid krokögat.

Fördelen med att binda vingen på detta sätt är att du alltid får samma resultat på fluga efter fluga. Att bara uppskatta längden på hårbuntarna tycker jag ger olika långa vingar från gång till gång.

Ikväll skall jag testa dem med mitt glasfiberspö klass fyra i en skogså…

Annonser
Taggad , , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: