Mitt paradis bland träden

En timme i en skånsk skogså är bättre än mycket

Jag fick tillfälle att sticka ut torsdag kväll med mitt klass 3 Fario. Det regnade under eftermiddagen så min plan att ta med en dotter skrinlades men vid sjutiden sken solen och allt tydde på att det kunde bli kläckningar.

Vid halv nio var jag på väg mot en mindre å som hade en sträcka jag aldrig fiskat förut. En sträcka som huvudsakligen är grund (knädjup) och med skog runt sig. Där finns de stationära prickiga som vi alla gillar… Jag ville passa på att se om där fanns några djuphålor värda att testa med en nymf.

När jag parkerat bilen (körde över en bro och observerade att det var lite lågt vatten) och kommit in bland träden fick jag nästan en tår i ena ögat (kanske var det en gren?). Vattnet porlade, det var gott om sten och nedfallna grenar och flera tydliga skumlinjer* syntes på sträckan.

* En skumlinje är den sträckan där ett snabbare vatten (från en smalare del eller runt en sten) kommer ut i ett bredare och mer stilla vatten. Den kant som då skapas mellan de två vattenhastigheterna är det område där man skall lägga flugan.

Jag riggade med en foamskalbagge storlek 14 med röd CDC-vinge i änden på min Roman Mosertafs. 0,16 som spets. Efter ett dussin kast på en tiometerssträcka satt den första öringen, en liten på cirka 15 cm. Under de kommande tjugo minuterna krokade jag ett halvdussin i storlekar från 10 till 20 cm.

Det som skrämde mig var att jag halvsnubblade mig fram i ån, balansen var inte hundra vilket jag är övertygad om beror på stress. Att uppleva en avstressande miljö kan få blodtrycket att gå upp och ge tunnelseende. 😦 Särskilt när man har ont om tid.

Kastandet
Det som gjorde mig glad (ok, inte det enda jag blev glad över) var att kastandet fungerar bra. Jag är inte någon långkastare men jag upplever att det går förvånansvärt bra att kasta bland träd som ibland hänger bara en meter över vattnet. Och en kombination av överhands, roll, och snakeroll-kast täcker de flesta situationer. Naturligtvis fastnar jag lite här och där och vad jag märker är att när jag blir medveten om att jag är på väg att fastna så ändrar jag kastet och då fastnar jag naturligtvis…

Flugor
När skalbaggen blivit kletig och jag tröttnat på att inte kunna se den var det dags för en favorit, CDC&Elk i storlek 16. Och den syntes bättre och gav naturligtvis några öringar.

Avslutningsflugan för dagen blev en CDC-dun i storlek 16, den gav dagens största (25 cm) öring på en del av sträckan som var mer öppen, mer av åkermark med träd på bara ena sidan. När jag klev ut ur skogen såg jag ett vak på just den sträckan. Första vaket hittills. Sedan ett till. Jag beslutade mig för att ändra taktik och inte snubbla fram utan glida som ett andeväsen. Luftkastade ut åtta meter lina med fel hand (jag sade ju att träden växte på ena sidan men glömde nämna att de växte över ån) och såg flugan lägga sig mjukt två meter uppströms vaket.

Yupp, flugan försvann och en pigg liten fisk var missnöjd med att bli indragen mot ett monster i gummibyxor…
Nej, inget rullknarr men goa knyckar i spöet.

Nöjd packade jag ihop och begav mig till bilen. Tyvärr var hästarna ute så det blev till att glida fram längs skogsbrynet med ett öga mot de svarta hingstarna.

Nästa gång skall jag fiska lite djupare med ett haröra eller en flymf i de djupare hålorna, där står bergis större fisk.

De tre flugorna som jag använde:

flugor

En liten filmsnutt på en av fiskarna
Annonser
Taggad , , , , ,

2 thoughts on “Mitt paradis bland träden

  1. Torbjörn skriver:

    Fint skrivet. Min typ av fiske!

  2. Mikael Pertmann skriver:

    Tack skall du ha.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: