Regnbågeförnedring

Yupp, jag fiskade regnbåge i Gråtåsvattnet även denna helg

Sent fredag eftermiddag åkte jag upp till Uddevalla (det är fyra timmar i bil) för att hämta mina två yngsta döttrar som tillbringat höstlovsveckan hos mina föräldrar.

Fredagen innebar kramstund och se på film liggandes i sängen. De hade mycket att berätta… Ähh, nu ljuger jag. De kunde som vanligt inte minnas vad de gjort eller om de varit på något speciellt ställe. Jag är bara nöjd med att de är trygga med varandra och kärleksfulla mot varandra (som alla mina barn är). Dottern som är bäst på att läsa berättade att hon tränat med sin syster genom att först läsa en sida högt i böckerna som systern sedan läste efter henne. Att en sjuåring kommer på detta helt själv gör mig stolt över att vara deras far.

På lördagen var det tillfälle för mig att fiska mer än en timme eller två, det blev fyra timmars fiske i Gråtåsvattnet. På bilden tänkte jag se cool och hård ut men verkligheten hann i kapp. Vad tusan hände med min nacke? Sjönk den ned utan att jag var medveten om det..?

131103_001

En härlig dag, svag vind och sol. Stora fjädermyggor som kläcktes.

131103_003

Inte mycket vak men ändå dök ringarna upp både i mitten av sjön och fem meter från mig där jag stod utvadad.


131103_002

Det var ovanligt gott om flugfiskare, elva stycken delade på den lilla sjön (yupp, den röda bilen är min). Kalla mig manschauvinist men jag träffade min första kvinnliga flugfiskare vilket gjorde mig glad. Det kan synas märkligt, jag har minst fem kvinnliga Facebookvänner som är sponsrade av de stora flugfiskefirmorna, några som är fiskeguider runt om i världen och flera som binder flugor på hög nivå. Men jag har ändå aldrig sett en kvinnlig flugfiskare förrän denna helg…  Säger helt klart mer om mig och mitt fiske än något annat… 😦

Ingen fick fisk är en enkel sammanfattning av dagen. Ljudet av susande linor hördes konstant runt om den lilla sjön, det fiskades med Wolly Buggers och kläckare, det halades med stora intagsdrag och stirrades bestämt på små stilla flugor. Men ingen fick något. Vid ett tillfälle var vi tre som turades om att kasta mot en regnbåge som hade sitt födostråk längs stranden och gav ifrån sig små vak med jämna mellanrum. Till slut kunde man bara skratta och jag kunde inte hålla mig utan skrek i falsett; ”Ta den, ta den” varje gång någon av ”kollegorna” skulle kasta mot den vakande fisken.


131103_007

Kompisar på andra sidan sjön.
 

Ett tag körde jag med en Klinkhåmer som jag lät drifta med den svaga vinden in mot en sporadiskt vakande regnbåge på andra sidan vassen. Jag stod utvadad till bröstvårtorna och önskade att jag någon gång skulle kunna fiska i en sjö som faktiskt tillät flytring…

131103_004

Yupp, den lilla vita pricken är Klinkhåmern.
 

Och, till min stora glädje fick jag för första gången visa fiskekort för en bevakare.

Sammanfattning: En härlig dag vid sjön med en underbar solnedgång. Man kan inte lyckas jämt men så var vi också flera som misslyckades. Jag kunde konstatera att trots att jag är en medioker kastare så använder jag i alla fall inte onödigt mycket kraft i mitt kastande, flera av de andra använde armrörelser som en bödel och avslutade sina kast med ett ”haspelsnärtkast”. Den där lilla extra (onödiga) kraftinsatsen i slutet av varje kast. Jag kastade lika kort genom att bara släppa linan och låta den glida i väg.

Gillar miljön i min gamla hembygd:

131103_009

Annonser
Taggad , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: