Kategoriarkiv: Flugfiske

Tänger av alla de slag

Jag bär alltid med mig ett tångverktyg för att lossa krokar, hålla krokar och annat

Genom åren har jag använt lite olika typer av tänger eller peanger och för mig är de en självklar del av utrustningen. De används till olika saker beroende på konstruktion men att hålla fast mindre krok för att knyta dem på tafsen, lättare kunna lossa en krok som sitter djupt i munnen på en fisk, klämma åt blyhagel (ok, det var förr när jag metade det), lossa trassel med mera är typiska uppgifter för dem. Samt även i det dagliga livet hemma, där saker skall plockas fram ur damssugarrör, döttrars halsband skall trasslas upp, glödlampor på bilarna skall bytas och en hel del annat. Faktum är att flera av mina verktyg för flugbindning används för att lösa vardagliga problem.

Finns det någon peang eller tång som är ”bäst”?

Nej, det gör det ju aldrig men precis som med brynen och andra prylar har jag mina favoriter och två av dem är Guidelines Mitten Scissor Forceps samt en radiotång från Knipex (ej på bild). Guidelines peang använder jag vid fisket och Knipextången vid flugbindningen för att bland annat klämma ned hullingen på krokar.

Varför är då peangen från Guideline så bra?

Den har en lagom storlek, inte för liten och inte för stor. Den klipper tafsstumpen nära och är lätt att öppna. Svagheter med den är att den är lite hal och att hålet för en fjäderring är för litet (men det har jag borrat upp). Jag gillar den här typen av peang som både nyper, klipper och har en liten spets för att peta upp limmade kroköglor och reda ut trassel.

Här en liten historisk kavalkad av olika tänger jag använt, jag började tidigt använda tång vid fisket vid kusten och gick över till mer smäckra peanger när jag började meta.

Min första tång som använts vid torskfiske och annat.
peang_tang

Min första peang -med böjd spets- som jag skaffade när jag började matchmeta 1978. På bilden också en stor peang som jag använder vid gäddfiske.
peang_stor

Nästa kroklossare jag skaffade som metare är inte en tång men jag tar med den ändå. Ibland vid mete hamnar kroken nere i halsen och man vill inte gärna rota med en tång/peang i onödan. Då använde jag denna som är både smidig och enkel att använda. Man sträcker tafsen till kroken, trär skåran över tafsen och låter kroklossaren följa tafsen ned till kroken. Sedan trycker man till så kroken lossar och med spänd tafs lyfter man ut krok och tafs ur fiskmunnen. Den är cirka 4mm tjock och 200 mm lång. Min är som synes rätt välanvänd…
peang_lossare

Jag har en rejäl klippare från Rapala som jag kan ha vid grövre fiske där kanske en krok måste nypas av. Men det är rätt sällan den är med, den ligger i betesboxen så det blir vid spinnfisket från båt.
peang_rapala

För fyra år sedan blev jag modern och skaffade en multipeang från dr Slick. Den är snygg, vass och bra med en stor nackdel. På ena fingeröglan sitter en liten kant, den är till för att fungera som skruvmejsel om man behöver mixtra med rullen. Helt idiotisk konstruktion. Om jag behöver en skruvmejsel så har jag en Victorinox med mig, alltid. Och den där kanten skär in i handen/fingrarna vilket gör att jag kommer slipa bort den. Vilket jag sagt i snart fyra års tid…
peang_drslick

Sedan blev det en från Guideline som sagt. Min favorit.
peang_guideline

Jag fick tag på en motsvarande från Vision för två år sedan, den är bra med en stor nackdel (som går att fixa). Käftarna öppnar sig alldeles för lite för att man skall kunna klippa effektivt. Det tog ett tag innan jag fattade att jag måste (vilket inte är meningen man skall behöva göra…) skära bort en centimeter av det gröna gummigreppet så fjädern fjädrar mer. Vilken miss av tillverkaren. Annars är kvaliteten bra och den har ett skönt grepp. Den är lite stor för det nättare fisket men för kusten använder jag den ofta.
peang_vision

Fortfarande behöver jag skära bort en bit för att käftarna skall öppna sig tillräckligt, det blir nästa vecka det…
peang_vision_gap

Annonser
Taggad , , , , , ,

Vassa krokar

Inte bara kockknivar som skall vara vassa

I påskhelgen var jag och fiskade regnbåge i Gråtåsvattnet. När jag riggat färdigt upptäckte jag till min fasa (ja, det är rätt ordval) att jag inte fått med mig ett krokbryne. Nåväl, det skall väl gå bra att fiska ändå.

Nix, jag missade några bakkast och trubbade kroken en aning, som en följd av det tappade jag en regnbåge. Jag bytte fluga till en ny, oförstörd och yupp, en regnbåge upp. Slöa krokar är ofta anledningen till tappad fisk.

Jag gillar att vässa mina knivar, använder skärpstål i köket och har en Tormek våtslip för att slipa allt från yxor och saxar till stämjärn. Samma med krokarna, de kommer visserligen skarpa* från fabriken men ofta tappar de skärpa när man nymffiskar en husmask längs bottenstenarna. Så jag använder ofta ett bryne för att vässa till krokarna.

Men, finns det ett bästa bryne? Vilket bör man välja?

För mig är det enkelt, det bästa brynet jag har är ett från Orvis. lagom stort, rätt grovlek på brynet och allmänt rätt i designen.
Jag gillar också de där pennformade diamantbrynen man kan köpa på Clas Ohlson, de är perfekta för att ha i västen. Jag brukar knäcka pennan och bara ha brynet kvar. Jag gillar också mitt Ron Thompson som jag modifierat genom att ta bort pennfunktionen och skruva i en ögla jag hade i verkstaden. Riktigt bra bryne. Sitter numera på min lanyard.

Dåliga brynen har jag två. Ett från Guideline som sitter på ett sådant där multiverktyg för att knyta nålknutar och klippa tafsar. Det är som de limmat ett våtslippapper 40 på klipparen. Visst går det att vässa en krok för laxfiske men inte en kläckare storlek 16…

Jag har också en linklippare från dr Slick som är felkonstruerad. Bryndelen sitter en bit in på klipparen vilket gör det besvärligt att komma åt att vässa krokar mindre än storlek 10. Dålig design…

Några av mina brynen
brynen

* Jag har tidigare köpt krok från Kamasan i påsar om 50-pack och de är slöa från fabriken. Inga problem att vässa dem men tyvärr är kvaliteten genomgående sämre så numera blir det annan krok för mina flugor. Exempel på sådan slö krok är Kamasan K40.

Taggad , , , , , , ,

Kort utbildning i var man finner öring i en ström

Tom Rosenbauer är en bra pedagog.

Och i denna korta filmsnutt visar han var du kan tänkas finna öring i en ström:

Taggad , , , , , ,

Steve Galletta ger ett föredrag om hur man fiskar Big Horn

Man kan bara uppskatta att detta föredrag på 1 timme 15 minuter finns tillgängligt.

Även om jag aldrig kommer fiska där är det kul att lyssna och titta på praktiskt fiske och även få lite bakgrund om flugfisket i the Big Horn River i Montana.

Taggad , , ,

Scientific Anglers Musky/Pike

Som den ”tekniker” jag är gillar jag information om mina prylar

Så här om den gäddlina jag använder mig av. Klass 10.

SA_Musky

Taggad , , , , , , ,

Hemligställen avslöjade!

Nu är det dags att lyfta på förlåten.

En gammal fin tradition är att aldrig berätta var man får fisk och jag brukar själv inte sprida sådan information på publika kanaler. Däremot tvekar jag inte att berätta för de jag möter vid vattnet eller mer öga mot öga om ställen där jag får eller ser fisk.

Men, nu lägger jag upp en karta över Gråtåsvattnet med röda prickar på de ställen jag fångat regnbåge. Det är ju inga hemliga ställen och inte heller de absolut bästa (eller kanske är de det, jag har ju fiskat för lite i sjön för att veta…).

Men lite kul kan det vara att se var jag brukar hålla till på mina korta pass när jag är i Uddevalla. 🙂

Jag gillar att vada och föredrar att fånga fisk när jag står ute i vattnet. Därför blir det inte så mycket fiskat på ställen jag vet kan leverera men där jag måste stå på land…

Alla regnbågar jag minns att jag fångat är utmärkta med en liten röd prick.

fisk

Taggad , , , , ,

Gråtåsvattnet i Uddevalla

Dags för att köra upp barn till mor- och farföräldrar under höstlovet.

Som vanligt packade jag bilen full med fiskeprylar och två av barnen (8 och 11 år) och satte kurs mot Uddevalla för att lämna av barnen under lovet. Elvaåringen hämtade jag i scoutstugan i Löddeköpinge efter att hon övernattat och lagat mat utomhus.

När vi kom upp var det fortfarande ljust så efter att ha lämnat mina kära barn satte jag kurs mot Gråtåsvattnet. Tyvärr missbedömde jag som vanligt solnedgången så det började mörkna när jag riggade spöet. När jag vandrat fram till min vassrugge var det mörkt. Jag satte på pannlampan på rött ljus (jag hänger den runt halsen) som en indikation på var jag är om någon dyker upp.

Pratade först med några som varit där under dagen, det hade varit en del aktivitet på förmiddagen men sedan dött ut. Efter tjugo minuters kastande i mörkret fick jag trassel och satte kurs mot mina föräldrar för övernattning.

Upptäckte när jag tömde bilen att håven var borta! Typiskt att jag tappat den utan att märka i det mörkret.

Nästa morgon var jag på plats vid niosnåret.

Jag började med att åka till Kärrestugan som drivs av Uddevalla Idrottssällskap, där brukar jag byta om i omklädningsrummet till vadare och underställ. Stugan är ”alltid” öppen så ett toabesök sitter inte heller fel innan vadarna krängs på.

Där kom jag i samspråk med en man som väntade på fyra flugfiskeelever, de skulle ha kurs. Vi pratade en liten stund och utbytte info om flugfiskevärlden. Trevligt. Han var medlem i sällskapet nattsländorna som håller till i Vänersborgsområdet.

Väl på plats vid Gråtåsvattnet riggade jag mitt Sameo Globetrotter klass 5. Tyvärr var tafsen skadad så jag fick klippa av den en bit och rigga på en bit 0,25 och sedan spetsen på 0,15.

Tur ändå.

På vägen ut till vattnet fann jag min håv.

Startade med en flickslända men den gav inget resultat under de två första timmarnas fiske. Blåste gjorde det också, rejäla kastvindar som gjorde det svårt att kasta, önskade jag tagit med ett klass 6 med en kraftigare tafs…

Snackade med en yngre kille som flugfiskat ett par år. Trevligt. Vi stod en stund ganska nära varandra (läs trettio meter isär) och jag som hade bytt till en wolly bugger krokade på en fin men mindre regnbåge. Klassiskt strandnära fiske, den högg kanske sju meter ut.

Sameospöet är en njutning att fiska med, för ”lätt” i den hårda vinden men kasten fungerar väldigt bra och att drilla en regnbåge på kanske 7-8 hekto var en njutning.

”Ich habe hunger”.

Sedan var det dags för lunch på burkköttsopa. Dags att prova den nya utflyktslådan som har plats för mitt mindre gaskök, skärbräda, ätgrejer, mat och papper med mera. Dessutom fungerar lådan som bord och utrymme att rigga flugor och annat. Lådan är från mitt jobb, den har stått i källaren i flera år men det gör den inte längre…

Hemfärd.

Jag riggade visserligen mitt Loop Yellow Line men beslutade mig istället för att åka hem till Skåne. Då kom flugfiskekursen förbi och beundrade, inte regnbågen, men min fiskekorg och min matlåda med spritkök.

Jag dundrade in på vår uppfart vid sextiden och startade upp grillen. Fisken rensades (den var tom i magen) och jag lade den i en form med lite olja, salt, vitpeppar, timjan och citron. Fisken gnuggades noga in och lades sedan på glöden. Yupp familjen diggade maten. 🙂

Vägen till sjön är vacker på hösten

141027_a

Klämman dyker upp

141027_b

Skönt att byta om inomhus

141027_m

Min håv, en gammal ram med nytt ghostnet

141027_c

Vacker liten regnbåge

141027_d

Lite kast in mot ett av få lugna ställen i vinden

141027_e

Korg med fångst

141027_f

Matlåda med lunchgrejer

141027_g

Köttsoppa

141027_h

Gaskök

141027_i

Allt är inte vackert på hemvägen nedför fjället

141027_j

Men det mesta är vackert på hösten

141027_k

Fiskekompis tar över den lugna viken

141027_l

Direkt från grillen

141027_n

Taggad , , , , , , , ,

Resa lätt och smått

Att alltid ha med ett spö och lite grejs är viktigt för mig.

När familjen åkte till Mallorca 2008 var det under den period då jag knappt fiskade något alls. Kanske ett par korta pass i Bäveån efter abborre. Men efter att ha varit med två av döttrarna och matat multarna som samlas i Alcudias hamn fick jag en plötslig lust till att ha ett spö i handen och kroka en av de stora starka fiskarna.

Stim av multe i Alcudias hamn
alcudia_multe

Så när vi kom hem gick jag till Fiskekompaniet i Lund (som hade sin återkommande storrea på 30-70 %) och köpte… …nej inte ett flugspö men ett 7′ Shimano Catana haspelspö (och rulle) med en kastvikt på 5-20 gram. Perfekt för allroundfiske efter de vanligaste fiskarna man stöter på i sjöar , strömmar och hamnar. Spöet passar perfekt i ett handbagage eller nedstoppat i jobbväskan.

Shimano Catana med Catanarulle
catana

Men flugspön då, de finns väl inte som teleskopiska resespön?

Ingen aning faktiskt, jag är övertygad om att sådana åtminstone har funnits men vad jag däremot varmt förespråkar är de fantastiska sex- eller sjudelade resepön som jag haft förmånen att få prova.

Plockepinnspö i sju delarorvis

Jag har skrivit om det tidigare att jag alltid har med mig lite prylar för att om tillfälle bjuds kunna ta tillfället att fiska en kvart eller så. OK, kanske inte på de dagliga resorna till jobbet men alltid när jag skall på kundbesök eller har något ärende (som att återvinna grovsopor eller besöka föräldrar i Bohuslän) så har jag med spö, rulle, peang samt en flugask och en rulle tafsmaterial.

Här några resespön för att visa storleken på tubernareseset01

Här ett exempel på när jag och chefen på väg från kundbesök passerade en ström där jag får fiska och hon bad mig visa ett par flugkast. Fram med Orvis Frequent Flyer klass 4 och på tredje kastet…

Men är dessa spön inte bara en kompromiss, borde alla dessa delar inte försämra kastegenskaperna?

Nu är jag inte en mästerkastare. Men jag ser mig som kompetent nog att bedöma när ett spö känns bra att kasta med eller om det avviker på något sätt från ett annat spö. Och det är absolut inte så att man offrar kastegenskaper med ett sjudelat jämfört med ett tredelat. Eller, kanske gör man det men det märks inte…

Men detta är vad jag tycker. Nu vet jag att jag inte är ensam om den åsikten, det finns andra personer jag respekterar som säger detsamma, annars hade jag aldrig vågat prova ett sådant spö.

Om vi till exempel tar Sameos Jade Globetrotter, ett sexdelat klass fem på 7′ 9″ så har jag kastat (och fiskat) så pass mycket med det att jag lugnt kan säga att det är ett spö jag gillar. Skulle nog vilja ha det lite längre för att bättre kunna styra nymfer i strömmarna men det har en go kick när det driver ut en längre bit lina. Och jag har drillat ett par öringar i 25-30 cm längd utan att uppleva det som känslolöst eller så.

Och Orvis Frequent Flyer som är sjudelat är också ett skönt spö som varit med på många jobbresor och utflykter. (Men måste jag välja blir det Sameo Jade för att det är svenskt och för att korken har en högre kvalitet. Samt att jag tycker det kastar ”bättre”.)

Här ett fiskepass med Orvis Frequent Flyer klass 4 i en av mina hemmaströmmar
smallstream

Men några nackdelar måste det väl finnas?

Jo, det tar lite mer tid att sätta ihop ett spö och om man tänker testa några kast i en ström så gör de där extra minuterna att jag kan uppleva mig lite stressad. Det är också lite pilligare att ha koll på alla delarna, risken att tappa en spödel i backen ökar. Det är också möjligt att under flera års hårt fiske så har man fått glapp i fler spöholkar vilket kan bli irriterande. Kanske…

Taggad , , , , , ,

Knutar igen

Nu är det semester och mycket fiske har det varit ont om.

Inte minst värmen har gjort att jag knappt rört spöet under juli månad. Lågvatten i åar och bäckar samt varmt vatten är fel miljö för en C&R-fiskare.

Så vad gör man då under pauserna i att rensa poolen och slipa garderobsdörrar? Förutom att gå runt hemma iklädd väst och annan utrustning (så kallat ”torrfiske”) så passade jag naturligtvis på att testa knutar, något jag tyckt varit kul sedan 1979…

Och jag har inga revolutionerande kunskaper av att prova lite olika knutar, det gamla gäller som alltid. Välj de knutar som du trivs med och behärskar även under stress samt var noga med att blöta dem. Och testa dem…

Jag tog tillfället att jämföra den klassiska blodknuten med varierande antal varv slagna. 3 varv är lika med usel hållbarhet, det krävs fem varv för att den skall vara pålitlig. Ja, jag gillar blodknuten även om den numera inte är min standardknut. Jag tycker den är lätt att slå och det går nästan inte att göra en dålig knut vilket faktiskt är möjligt med kirurgknuten.

Femvarvs blodknut är en aning svagare än femvarvs dubbel grinner. Däremot är min erfarenhet att man får lägga liite mer omsorg när man slår en dubbel grinner, varven kan lägga sig över varandra när man drar åt och då försvagas knuten.

Kirugknuten är stark och bra (med tre varv) samt lätt att slå. Däremot gillar jag inte att den lätt ligger snett.

För att fästa tafsen till flugan har jag sedan ett år tillbaka tagit intryck av Tom Rosenbauer på Orvis som hävdar att deras tester visar att en förbättrad clinchknut (betesknut) är 25 procent svagare än en enkel clinchknut. Och numera är clinchknuten min standardknut. Observera dock att den enkla försvagas om man knyter en tunn tafs till en grov krok, knuten dras inte åt helt och hållet vid krokögat och glider upp. Typ att knyta en storlek 8 till 0,12-tafs. Om jag skall göra något sådant blir det en enkel grinnerknut.

Jag provade (inte för första gången) just detta med att fukta och inte fukta knutarna. Och cirka hundra knutar senare visar fakta på det jag redan visste, att det är märkbar skillnad i knutens styrka.

 

En misslyckad dubbel grinner

 

Taggad , , , , , , , ,

Exotiskt fiske

Visst har väl ni också fått förvånad respons på att man kan flugfiska annat än öring?

Som ung var jag avundsjuk på de som bodde i norr (typ Ammarnäs) och egentligen är jag fortfarande det. Om vi ser till flugfisket…

Men om jag tänker efter så har jag ändå rätt ok fiske i mitt närområde. Jag har en halvtimme med bil till en trevlig öringå som jag dessutom fiskvårdar. Gäddfiske finns i Lödde å på cirka 900 meters avstånd. Om jag cyklar 7 km har jag tillgång till hyfsat havsöringfiske och bra näbbgäddefiske. Cyklar jag samma sträcka men lite mer åt norr så har jag ett av sveriges bästa multestråk. Cyklar jag 12 km har jag möjlighet att fiska karp med fluga i en sagolik karpdamm med flera svenska rekord.

Så, nu gäller det bara att ta sig tiden att fiska…

Taggad , , , ,