Etikettarkiv: bagge

Mitt paradis bland träden

En timme i en skånsk skogså är bättre än mycket

Jag fick tillfälle att sticka ut torsdag kväll med mitt klass 3 Fario. Det regnade under eftermiddagen så min plan att ta med en dotter skrinlades men vid sjutiden sken solen och allt tydde på att det kunde bli kläckningar.

Vid halv nio var jag på väg mot en mindre å som hade en sträcka jag aldrig fiskat förut. En sträcka som huvudsakligen är grund (knädjup) och med skog runt sig. Där finns de stationära prickiga som vi alla gillar… Jag ville passa på att se om där fanns några djuphålor värda att testa med en nymf.

När jag parkerat bilen (körde över en bro och observerade att det var lite lågt vatten) och kommit in bland träden fick jag nästan en tår i ena ögat (kanske var det en gren?). Vattnet porlade, det var gott om sten och nedfallna grenar och flera tydliga skumlinjer* syntes på sträckan.

* En skumlinje är den sträckan där ett snabbare vatten (från en smalare del eller runt en sten) kommer ut i ett bredare och mer stilla vatten. Den kant som då skapas mellan de två vattenhastigheterna är det område där man skall lägga flugan.

Jag riggade med en foamskalbagge storlek 14 med röd CDC-vinge i änden på min Roman Mosertafs. 0,16 som spets. Efter ett dussin kast på en tiometerssträcka satt den första öringen, en liten på cirka 15 cm. Under de kommande tjugo minuterna krokade jag ett halvdussin i storlekar från 10 till 20 cm.

Det som skrämde mig var att jag halvsnubblade mig fram i ån, balansen var inte hundra vilket jag är övertygad om beror på stress. Att uppleva en avstressande miljö kan få blodtrycket att gå upp och ge tunnelseende. 😦 Särskilt när man har ont om tid.

Kastandet
Det som gjorde mig glad (ok, inte det enda jag blev glad över) var att kastandet fungerar bra. Jag är inte någon långkastare men jag upplever att det går förvånansvärt bra att kasta bland träd som ibland hänger bara en meter över vattnet. Och en kombination av överhands, roll, och snakeroll-kast täcker de flesta situationer. Naturligtvis fastnar jag lite här och där och vad jag märker är att när jag blir medveten om att jag är på väg att fastna så ändrar jag kastet och då fastnar jag naturligtvis…

Flugor
När skalbaggen blivit kletig och jag tröttnat på att inte kunna se den var det dags för en favorit, CDC&Elk i storlek 16. Och den syntes bättre och gav naturligtvis några öringar.

Avslutningsflugan för dagen blev en CDC-dun i storlek 16, den gav dagens största (25 cm) öring på en del av sträckan som var mer öppen, mer av åkermark med träd på bara ena sidan. När jag klev ut ur skogen såg jag ett vak på just den sträckan. Första vaket hittills. Sedan ett till. Jag beslutade mig för att ändra taktik och inte snubbla fram utan glida som ett andeväsen. Luftkastade ut åtta meter lina med fel hand (jag sade ju att träden växte på ena sidan men glömde nämna att de växte över ån) och såg flugan lägga sig mjukt två meter uppströms vaket.

Yupp, flugan försvann och en pigg liten fisk var missnöjd med att bli indragen mot ett monster i gummibyxor…
Nej, inget rullknarr men goa knyckar i spöet.

Nöjd packade jag ihop och begav mig till bilen. Tyvärr var hästarna ute så det blev till att glida fram längs skogsbrynet med ett öga mot de svarta hingstarna.

Nästa gång skall jag fiska lite djupare med ett haröra eller en flymf i de djupare hålorna, där står bergis större fisk.

De tre flugorna som jag använde:

flugor

En liten filmsnutt på en av fiskarna
Taggad , , , , ,

korta klumpar och fina fenor

Min väg till flugfisket skiljer sig lite från många andras. Jag började 1980 med att fiska efter havsöring i Bohuslän och förutom ett par turer till Glomma blev det bara abborrefiske i Bäveån förutom havsöringarna (på den tiden var minimimåttet 35 cm). Min första regnbåge på fluga tog jag 2010 och då i Gråtåsvattnet som är en liten sjö med relativt naturlig miljö (läs träd och inga kastbryggor).

Nu har jag upptäckt de två dammarna i Brostorp som drivs av Kristianstad Sportfiskeklubb. Jag jobbar i Kristianstad två gånger i veckan och dammarna ligger nära E22 så jag hinner med ett pass på 45 minuter då och då på väg hem från jobbet. Regnbågarna är fina, bra fenor och ”lagom” storlek från 0,8 kg till fem kg. Majoriteten är vad jag förstår runt kilot. Där finns kastgator men också trädöverhäng (där de flesta vaken syns) och vass.

Och några funderingar dyker upp, jag har en Loop Opti Creek som har en kort klump på cirka sex – sju meter. Den är framtagen för att användas i små strömmar men jag kan inte låta bli att tycka att den fungerar dåligt i just små strömmar. Jag menar, vilken lina som helst fungerar ypperligt för att rollkasta sju – tio meter. Däremot gör den korta klumpen att klumpen blir lite tjock och den kommer då att dragga lättare i strömmande vatten. Därför använder jag aldrig den linan för mitt fiske i små skånska strömmar. Den fungerar dock ypperligt för fiske i sjöar (som den inte är designad för) eftersom jag där ofta har träd i ryggen och behöver snabbt kunna underhandskasta ut en rejäl bit lina, typ 18 meter…
Just detta att kunna ha en kort klump liggandes i vattnet och när jag ser ett vak snabbt lägga ut typ 18 meter med ett enda underhandskast mot den vakande regnbågen är guld värt. Med en lång klump hade jag nog varit tvungen att luftkasta ett par gånger och trixa för att få ut flugan snabbt.

Men det är min åsikt det.

Nästa gång jag fiskar i dammarna kommer jag testa med ett kort spö -5’9″- och Roman Mosers flättafs. Jag har aldrig drillat en fisk större än tre hekto med den kombinationen så jag hoppas kunna utvärdera den lite mer. Normalt föredrar jag minst nio fot för fiske i sjöar eftersom det kan bli svårt att nå bortom växtligheten i strandkanten med ett kortare spö.

Här ett par bilder på fångst från senaste halvtimmespasset i dammarna. När jag åkte från Kristianstad började det regna och när jag kom till dammarna strilade det på det där blöta sättet från himmelen. När det upphörde beslutade jag mig för att ta ett pass och när solen bröt genom regnet visste jag att det skulle bli vak i dammarna…

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , ,

En snabb liten bagge

Om Tom Rosenbaum säger att en bagge är rätt så är det

På bussen till jobbet (tre mil) lyssnar jag en del på podcastar med Tom Rosenbaum som jobbar på Orvis. Tom är en trevlig snubbe som bland annat skrivit boken Prospecting for Trout. Jag har inte läst den än men skall så göra…

I en av poddarna (Tom’s Ten Tips for Slimming Down or Filling up your Fly Box) berättar han om tio torrflugor som man alltid skall ha i sin flugask. Och en av dem är en skalbagge, skalbaggar är ju inte något nytt, jag har själv bundit några stycken men de har oftast bara blivit liggande i asken. Men hans åsikt är att en skalbagge i storlek 14 räcker som landinsekt när man fiskar i vatten omgivna av skog (särskilt barrskog), en myra är inte dumt men det går lika bra med bara en bagge i asken.

Så jag satt på altanen i dag medan mina döttrar gjorde sina grejer, kanotkurser, kompisar och läsa Bamse, och band några baggar. Enkla sådana med foam, påfågelherl och gummiben. Man kanske kan tycka att formen är lite som en myra med två kroppssegment men jämför jag med vad jag finner i vattendragen så tror jag på min variant av bagge.

Krok: Torrflugekrok storlek 14-18
Tråd: UNI 6/0
Rygg: Foam från Panduro (se tidigare inlägg om Chernobyl Ant) bredd som krokgapet
Kropp: Påfågelherl. Påfågelherl hjälper flugan att flyta och binder luftbubblor som ger ett ”äkta” intryck
Ben: Flexifloss som ger tunna gummiben fast de egentligen är avsedda att linda kroppar med

Taggad , , , , , , , ,

F-Fly

Jag ger den en chans till

F-Fly har aldrig tilltalat mig. Jag vet egentligen inte varför, den är enkel, binds av CDC och är omvittnat effektiv. Trots det har alltid CDC&Elk varit mitt val för mindre nattsländor.

Men i dag, på första semesterdagen, band jag några storlek 22 för att prova under sommarens fiske. Man skall binda dem med CDC av typ 2 (se länken) men jag tycker dessa fjädrar är svåra att hitta i de flesta påsar jag köper. Men för de små duger det bra med ”vanliga” CDC-fjädrar.

Jag binder med den teknik som Oliver Edwards visar i sina filmer, det vill säga jag binder inte in två fjädrar och drar dem genom bindtrådsvarven till rätt längd. Istället måttar jag fjädrarna till lagom längd och klipper av dem vid inbindningsstället. Sedan fäster jag dem med några hårda varv. (En video kommer inom snar framtid… 🙂

Trist att se hur jag återigen misslyckas med avslutningen av flugorna vilket ger fula huvuden…

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , ,