Etikettarkiv: fario

Komplettering skånsk skogså

Jag fick frågan om hur stor fisken var på tidigare filmsnutt

Exakt hur stor vet jag inte men någonstans mellan 20-25 cm vilket är en ok storlek för den delen av strömmen. Jag fiskade på en sträcka som har ett vandringshinder nedströms vilket gör att öringen är stationär. Jag vet att där finns större men då blir det nog att satsa mer på nymffiske i djuphålorna.

Flugan jag använde för filmfisken var en dagsländeimitation i storlek 16. Bunden á la Marc Petitjean med kropp av en CDC-fjäder, stjärtspröt av hackelfibrer och vinge/thorax av CDC-spunnen mellan splittad bindtråd. Jag valde inte flugan av något särskilt skäl, inga kläckningar syntes och endast fjädermyggor dansade runt vattnet. Så jag tog flugan av rena känsloskäl, jag gillar den.

 

Lite om utrustning:

Jag var klädd i vadarbyxor nedrullade till midjan. Varför vadarbyxor när vattnet nästan hela tiden är lägre än knädjup? För att det är lätt att överraskas av en djuphåla som går över midjan… När jag fiskar mer kända vatten använder jag gärna vadarstövlar.

Spöet var 7′ 6″ vilket är en bra kompromiss, kort nog för att jag skall kunna kasta under trädgrenar som hänger över vattnet och lätt att hantera i snåren. Men det är ingen dum idé att ha ett 9′ som komplement, både för att kunna hålla upp linan när man fiskar över de små strömnackarna (öringen står ofta precis där strömmen ökar farten) och för att kunna kasta när vassen växer högt i kanterna. Att stå utvadad och ha högt gräs en meter över huvudet kräver en del av kastandet med ett kort spö…

Linfärg. Jag gillar gula linor, de är lätta att se mot skogen när man fiskar i solnedgång/skymning. Vita linor har inte lika bra kontrast och gröna…

Nästa gång jag fiskar i en liknande miljö kommer jag ta med stimulators och humpies. Just Humpy är en gammal favorit hos mig för den syns väl, flyter bra och gillas av fisken. Som man säger, Humpy liknar allt och inget i insektsväg. 🙂

 

Taktik

Det som är kul med att fiska dessa strömmar är att testa olika placeringar av flugan. Lägga den på en öppen yta och inte få hugg, lägga den i en skumkant och få hugg.

Taggad , ,

Mitt paradis bland träden

En timme i en skånsk skogså är bättre än mycket

Jag fick tillfälle att sticka ut torsdag kväll med mitt klass 3 Fario. Det regnade under eftermiddagen så min plan att ta med en dotter skrinlades men vid sjutiden sken solen och allt tydde på att det kunde bli kläckningar.

Vid halv nio var jag på väg mot en mindre å som hade en sträcka jag aldrig fiskat förut. En sträcka som huvudsakligen är grund (knädjup) och med skog runt sig. Där finns de stationära prickiga som vi alla gillar… Jag ville passa på att se om där fanns några djuphålor värda att testa med en nymf.

När jag parkerat bilen (körde över en bro och observerade att det var lite lågt vatten) och kommit in bland träden fick jag nästan en tår i ena ögat (kanske var det en gren?). Vattnet porlade, det var gott om sten och nedfallna grenar och flera tydliga skumlinjer* syntes på sträckan.

* En skumlinje är den sträckan där ett snabbare vatten (från en smalare del eller runt en sten) kommer ut i ett bredare och mer stilla vatten. Den kant som då skapas mellan de två vattenhastigheterna är det område där man skall lägga flugan.

Jag riggade med en foamskalbagge storlek 14 med röd CDC-vinge i änden på min Roman Mosertafs. 0,16 som spets. Efter ett dussin kast på en tiometerssträcka satt den första öringen, en liten på cirka 15 cm. Under de kommande tjugo minuterna krokade jag ett halvdussin i storlekar från 10 till 20 cm.

Det som skrämde mig var att jag halvsnubblade mig fram i ån, balansen var inte hundra vilket jag är övertygad om beror på stress. Att uppleva en avstressande miljö kan få blodtrycket att gå upp och ge tunnelseende. 😦 Särskilt när man har ont om tid.

Kastandet
Det som gjorde mig glad (ok, inte det enda jag blev glad över) var att kastandet fungerar bra. Jag är inte någon långkastare men jag upplever att det går förvånansvärt bra att kasta bland träd som ibland hänger bara en meter över vattnet. Och en kombination av överhands, roll, och snakeroll-kast täcker de flesta situationer. Naturligtvis fastnar jag lite här och där och vad jag märker är att när jag blir medveten om att jag är på väg att fastna så ändrar jag kastet och då fastnar jag naturligtvis…

Flugor
När skalbaggen blivit kletig och jag tröttnat på att inte kunna se den var det dags för en favorit, CDC&Elk i storlek 16. Och den syntes bättre och gav naturligtvis några öringar.

Avslutningsflugan för dagen blev en CDC-dun i storlek 16, den gav dagens största (25 cm) öring på en del av sträckan som var mer öppen, mer av åkermark med träd på bara ena sidan. När jag klev ut ur skogen såg jag ett vak på just den sträckan. Första vaket hittills. Sedan ett till. Jag beslutade mig för att ändra taktik och inte snubbla fram utan glida som ett andeväsen. Luftkastade ut åtta meter lina med fel hand (jag sade ju att träden växte på ena sidan men glömde nämna att de växte över ån) och såg flugan lägga sig mjukt två meter uppströms vaket.

Yupp, flugan försvann och en pigg liten fisk var missnöjd med att bli indragen mot ett monster i gummibyxor…
Nej, inget rullknarr men goa knyckar i spöet.

Nöjd packade jag ihop och begav mig till bilen. Tyvärr var hästarna ute så det blev till att glida fram längs skogsbrynet med ett öga mot de svarta hingstarna.

Nästa gång skall jag fiska lite djupare med ett haröra eller en flymf i de djupare hålorna, där står bergis större fisk.

De tre flugorna som jag använde:

flugor

En liten filmsnutt på en av fiskarna
Taggad , , , , ,

Utrustningsvånda

”Den kan vara bra att ha, och den, och den, och den…”

Jag kommer ha ett par korta fiskepass i Ogströmmen (Dalarna) någon gång nu under sommaren. Och som vanligt svettas jag över beslutet om vad jag skall ta med för prylar. Nu har jag inte en hel garderob med spön och ett vitrinskåp med rullar men lite att välja på har jag.

Så jag bestämde mig för att köra minimalt:
Guideline Fario 7’6″ klass 3 som spö. Visst, jag borde ha ytterligare ett längre och kraftigare för bland annat streamerfiske med mera. Men nix.
Lämplig rulle.
Vadarbyxor med kängor.
Lanyard runt nacken med klippare, cdcfett, tre tafsspolar (0,18 och 0,16), peang, amadou och bryne.
Liten ryggsäck med plats för druvsocker, första förband, regnjacka och vattenflaska.
Kanske en chestpack från Fishpond som jag då bär runt midjan.
Polariserande solglasögon

Två flugaskar (små). I skjortfickan eller midjeväskan.

Flugor:
Pheasant Tail Nymph storlek 14-16.
Haröra med och utan guldskalle storlek 14.
Flymf med rapphöna, tunn harkropp och guldrib i storlek 14.
Klinkhåmer brun storlek 14.
Kläckare med cdc-vinge storlek 14-18.
Dagslända storlek 18 med CDC-vinge.
Humpy storlek 14.
Foambagge storlek 14.
CDC&Elk storlek 16.
Streaking Caddis storlek 10.
Wolly bugger i oliv storlek 8. Kanske lite tung fluga för klass 3 men…

Taggad , , , , , , , , , , , ,

En kapad fluglina

Fick min wf3 från Dan-Tackel i går

För att få plats med lina och 20 meter backing kapade jag 5,5 meter i slutet av linan. Det är det sköna med linorna från Dan-Tackel, förutom att de är bra för sina 125 kronor tvekar man inte att kapa dem eller misshandla dem på gräsmattan.

Linan med rullen passar bra på Guideline Fario 7’6″ klass 3.

I änden av 9′ 3x tafsen knöt jag på en Stenzel tafsring från FlyFishingmasters.

Taggad , , , , , ,