Etikettarkiv: hackel

Hackel för våtflugor

Tills för ett år sedan kändes uttrycket ”våtflugor” lite… …ålderdomligt.

Men nu är våtflugor något helt annat. Jag fiskar aldrig med de de klassiska vingade våtflugorna, jag har bara bundit en enda sådan och det var på en workshop med Johan Klingberg för två år sedan, utan nu är det mer av de mjukhacklade som gäller.

Jag har tidigare skrivit om min faiblesse för sådana flugor, bland annat om hur jag tog min första och enda Danicavakande öring på just en mjukhacklad storlek 10.

De där mjukhacklade kan ju delas in på en massa sätt. De omtalade ”spiders” som kommer från trakterna mellan Skottland och England, skues kläckare som satte världen (nåväl, den engelska torrflugefiskande delen i alla fall) i brand och inte minst flymferna. Det finns en del skillnader mellan hur flugorna binds och hur de är tänkta att fiskas men grunden är ett hackel av höna eller skogsfågel, alltså ett mjukt och lite luddigt hackel, en kropp av naturdubbing och ofta en kort kropp. Själv binder jag min kropp till den del där krokspetsen börjar, alltså inte fram till hullingen som man vanligen gör på nymfer och torrflugor. Jag är övertygad om att kroken också ses som en del av en taperad kropp…

Och jag kom att tänka på en beskrivning av just Johan Klingberg om hur han som ung kille hade Gunnar Johnson som kund i butiken Fly Dressing och att Gunnar kunde hälla ut hundra hönsnackar på golvet för att välja ut de allra bästa. Och visst är det så att man kan diskutera tupphackel i timmar, om Whiting verkligen är bäst och hur en bra hackelfjäder skall se ut.

När det kommer till hönsnackar är det inte så noga, man köper dem ofta i fyndlådan.

Men så är det inte, man skall faktiskt ställa krav på hönsnackar. En del har luddiga fibrer och en del är styvare än dåliga tupphackel. Vissa nackar lämpar sig för småflugor och vissa är perfekta för 8:or och 10:or.

Här två nackar med olika fjädrar. En Whiting som är perfekt för småflugor och en Hebert Miner som visserligen har en del mindre fjädrar men som är mer lämpad för 12:or och större.

hackelvarianter02

hackelvarianter01

hackelvarianter03

Man kan se att förutom att Hebert Miner är större så är fjäderstrålarna luddigare och mjukare.

Förutom att använda höna så använder jag fjädrar från rapphöna och stare. Dessa fjädrar hämtar jag från skinn köpta från Cookshill i England, med ett skinn har man tillgång till många och olika fjädrar. Plus att det känns lite coolt att ta fram ett helt skinn, nästan som man vore jägare… 🙂

Glöm inte bort att titta på undersidan av vingarna, där sitter underbara små fjädrar.

Skinn från rapphöna med skinn från stare ovanpå.

skinn

Rapphöna är min favorit, jag använder dessa fjädrar betydligt oftare än höna. De är vackra och har en mjukhet utan att vara allt för luddiga vilket gör att de fungerar bra i både stilla och svagt strömmande vatten. Att de inte är så luddiga gör att flugor bundna med dem, med en lätt infettning, flyter riktigt bra. Därför använder jag dem ofta som torrflugor. De flyter så där perfekt svagt nedsjunkna i ytfilmen och tas för kläckare, spent spinners och cripples (skadade döende insekter).

På bilden är det en fjäder från stare till vänster och två från rapphöna i mitten och till höger.

stare

Stare använder jag till mindre mörka flugor, från storlek 14 till 18. Perfekt för små mjukhacklade som fiskas efter höstregnbågar i stilla vatten, nedsjunka strax under ytan och hemtagna med långsam handtwist.

Här ett kapitel om hackel ur boken ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor” av Gunnar Johnson och Anders Forsling.

hackel-flymf

Här en typisk snabbunden mjukhacklad fluga som jag ofta fiskar i mina små skånebäckar. Oftast med uppströmskast och ibland torrt på vakande fisk.

flymf

Recept på ”flymfen”:

Krok: Maruto d31 storlek 14
Bindtråd: Benecchi 8/0 svart
Hackel: Rapphöna med fibrer lika långa som krokskaftet
Kropp: Haröra i naturfärg
Stjärt: Fasanfibrer från min chefs gård. Hon slänger åt mig lite päls och fjädrar någon gång per år…

Taggad , , , , , , , , ,

Linda hackel

Bättre hackel på mjukhacklade.

Numera river jag alltid av fibrer från ena sidan av hackelfjädern när jag binder ”våtflugor”. Både på höna och rapphöna.

Anledningen är att om jag låter alla fibrer vara kvar så blir det för tjockt hackel om jag lindar två-tre varv. Jag vill ju ha tunt med hackel så de våta flugorna sjunker till rätt djup och dessutom får rätt mjuka rörelse i vattnet. Jag vill linda hacklet två varv på de mindre och tre på de större (större än 12) och med alla fibrerna kvar på båda sidorna blir det som en liten buske. Lindar jag bara ett varv tycker jag det blir svårare att få det snyggt när jag lindar bindtråden fram genom hacklet för att fästa det. Jag lindar alltid tråden genom hacklet, noga med att inte binda ned några fibrer.

På bilden ett hackel från rapphöna lagom för en krok storlek 14-12.

rivahackel01

Taggad , , , , , ,

Fulsnygg

Jag gillar mjukhacklade flugor

Enkla flugor som går att fiska på flera sätt: på klassiskt våtflugemanér med ett kast snett nedströms där man låter flugan ”svinga” i strömmen tills den hänger rakt nedsröms, med uppströmskast där man tar in lina i takt med flugans fridrift eller varför inte med ett rakt nedströmskast med ett fallskärmskast för att låta flugan driva in under ett överhängande träd. Med ett stopp så den stiger mot ytan som en kläckande insekt…

Eller som torrfluga lätt infettad med gel, bara en liten dutt så det blir en tunn hinna runt materialet i flugan, tar man tjockt med fett så blir flugan ”blöt” och sjunker lättare.

Att dessa är mina favoriter beror på att de är enkla att binda och att de är ”rena” i stilen. Man har en eller två sådana på tafsen och fiskar av ett vatten på olika sätt vilket är ganska kontemplativt. Dessutom gillar fisken också dem…

Det finns två skolor av mjukhacklade, brittiska spiders och amerikanska flymfer. Spiders har vanligen ett ganska stort (och glest) hackel och en kropp som ofta slutar på halva skaftets längd. Olika delar av Storbritannien har olika kroppslängder, från ingen kropp alls till en längd i höjd med hullingen. Jag använder ofta en kropp som slutar i höjd med krokspetsen. Flymfer är mer nymfliknande med en taperad kropp, ibland stjärtstrålar ibland inte, och ett hackel med en längd som en klassisk våtfluga, hackelspetsarna går fram till krokspetsen ungefär.

Nedan en bild på en mjukhacklad i min stil som jag band lördag kväll i soffan medan barnen såg på film.

Storlek 14 med en kropp av haröra dubbad på en 6/0 tråd. Hacklet är rapphöna med fjäderstrålar i en längd som krokskaftet. Jag lindar alltid dessa flugor med två varv och styr tätheten på hacklet med att riva av fjäderstrålar på ena sidan av fjädern. I detta fall rev jag av allt på den sida jag lindar mot kroken.

Varför slutar kroppen så högt upp (ungefär vid krokspetsen)? Jo, jag är övertygad om att kroken betraktas som kropp och resultatet blir en smäckrare fluga som har en taperad form, dessutom sjunker den snabbare. Jag styr också sjunkhastigheten med tjockleken på tafsspetsen, med en spetstjocklek av 0,14 till 0,18.

Kroppen av haröra som sagt, lätt dubbad.

En rib av koppartråd för att ge en snyggare och starkare fluga samt att sänka den lättare.

Flymf

Rubrikens ”Fulsnygg” kommer av att flugan är bunden utan hänsyn till att vara fotogenisk. Men visst försöker jag hålla en viss nivå, hade kroppen blivit för fluffig eller huvudet haft kvar en bit tråd utstickandes hade flugan kasserats.

Taggad , , , , , , , ,

Hackel eller inte, det är frågan

En av de vanligaste frågorna om flugbindning är vilket hackel man skall köpa

Och där märker man tydligt hur den gamla klassiska flugbindningsskolan lever kvar, att en torrfluga skall rida högt på vågorna och att endast ett hackel med styva fibrer är gott nog.

När jag band mina första torrflugor för cirka 32 år sedan så kunde jag bli stående länge framför de två Metznackar som hängde på väggen inne på  Olas Sportfiske i Uddevalla. Men jag hade ju bara råd med en kinesisk tuppnacke i brunt, en som jag fortfarande har kvar och som fungerar rätt hyfsat. Dock inte för flugor i storlek 16 och mindre.

Numera kan jag ibland bli lite trött på detta tjat om hackel. Om jag skulle råda en nybörjare i sitt val av inköp av material så skulle jag inte ens nämna tuppnacke. Jag tycker det är en onödig investering, sanningen är ju att skall man få fullt utbyte så bör man lägga några hundralappar på hackel. Och dessutom är det bara att erkänna, bästa torrflugefisket är med en kläckare som hänger i ytfilmen. Så kallade Duns, nykläckta dagsländor som precis krupit ur nymfskalet och fått sina vingar, är det vi i första hand tänker på när det gäller torrflugefisk (till och med vad gäller flugfiske över huvud taget) men det är den minsta intressanta delen av flugfisket ur fiskens synvinkel…

Den del av dagsländans liv som fisken får mest utbyte av är ju, nymf, kläckare och spent spinner (när sländorna lagt sina ägg och flyter döda/döende på vattenytan med utbredda vingar).

Så jag ogillar klassiskt torrflugefiske med imitationer av dun-stadiet? Nix. Men framförallt en nybörjare kan nog få större utbyte av att fiska med flugor som är lätta att binda och som ger störst resultat. Kläckare och spent spinners.

Jag använder hackel (nu bortser jag från flugor som havsöringflugan Magnus) till spent spinnerimitationer (då med fallskärmshackel) och till kroppshackel på flugor som Stimulator. Enda gången jag egentligen binder ”klassiskt” hackel är på min favorit Humpy.. Förresten, spent spinner med fallskärmshackel? Skall de inte bindas med vingar av pollygarn å sånnt? Jag länkar till en bild på René Harrops Rusty Paraspinner så ni kan förstå vad det handlar om. Ett fallskärmshackel med större hackelstorlek än ”normalt” och en bit av hacklet bortklippt vid krokögat.

Vad är då problemet med hackel och hacklade torrflugor?

Hackel kostar en del. Visst kan man använda enkelt och billigt hackel men eftersom det är svårare att binda med sämre hackel och de ger sämre flytförmåga (ofta krävs fler varv med fjädern vilket ju inte förbättrar utseendet på små flugor) så vill man gärna använda de bättre hacklen såsom Whiting i bronzekvalitet.

Det är inte helt lätt att binda snygga flugor med klassiskt hackel, särskilt i små storlekar. Inte svårt men jag har sett en hel del borstar och överdressade hackelflugor. Det handlar ju mycket om utseende men flugbindningen blir lite pillig med hackelflugor.

Flytbarheten är överskattad, jag har fiskat torrt med flymfer med hackel av rapphöna och kropp av hare eller oppossum och med cdc-gel varsamt ingnuggat i flugan flyter de länge och väl. Tanken med ett styvt tupphackel är att när flugan landar på vattnet skall den bli stående endast på stjärten och topparna av hacklet som böjer sig en aning mot vattenytan. Det fungerar men inte så fantastiskt väl.

Ett mjukt hackel bär upp flugan lika väl och dessutom flyter den mer i själva vattenytan vilket gör att fisken blir mer villig att ta den. En fluga som står ovanför själva ytspänningen är inte så intressant eftersom den kan flyga i väg när som helst.
Alla mjuka hackel fungerar inte att fiska torrt med, har de ludd på fjäderstrålarna kommer de suga vatten (vilket är önskvärt när man fiskar nymf eller våtfluga) och måste luftkastas flitigt för att flyta.

Men om man nu vill använda klassiska hackel?

Det finns en del saker att titta på när man väljer hackel och följande tycker jag är värdefullt i ett bra hackel:

Längden på fjädern. Och då menar jag den användbara delen av fjädern. På ”sämre” hackel kan man ibland ha tur om en tredjedel går att använda medan en kortare kvalitetsfjäder kan ha nästan dubbelt så lång användbar del. Den användbara delen är den del som har fibrer i rätt längd, på en enklare fjäder kan en stor del bestå av längre fibrer som gradvis minskar i längd, och att det inte finns ”ludd” inne på fibrerna. På fjädern är det det område som är lite mörkare och, tja, luddigare inne mot fjäderstammen.

Tätheten av fibrer. Om det är glest mellan fjäderstrålarna så blir det sämre resultat.

Mjukheten på fjäderstammen. En tjock och styv fjäderstam är svår att linda snyggt och vrider sig ofta vid lindningen.

”Kvaliteten” på fjäderstrålarna. Att de har den där Whitingkänslan, med tunna, mjuka fibrer med spänst och utan ludd.

På bilden kan du se tre olika hackelfjädrar med användbar del utmärkt. En fjäder från Hebert Miner som är den gamla skolan av kvalitetsfjäder, en fjäder från Whiting som nog kan räknas till bäst kvalitet samt en namnlös nacke (inte den jag köpte 1981) som är sämst av de tre.

hackel

Det som skiljer dem åt är följande:
Namnlöst hackel har mindre användbar del samt tjock och stel fjäderstam. Den är inte lika böjlig och kan vrida sig vid lindandet. Själva fjäderstrålarna är glesare och spretar lätt åt olika håll.

Hebert Miner är bättre på alla sätt jämfört med namnlöst hackel. Längre användbar del och mjukare skaft (dock inte tunnare). Fler fibrer per cm.

Whiting kan tyckas ha lika lång användbar del som Hebert Miner men tänk på att Whiting saknar helt ludd på den markerade delen medan Hebert har en acceptabel mängd ludd. Fjäderskaftet är tunnare och mjukare vilket gör att hacklet blir snyggare särskilt på riktigt små flugor.

Vill du köpa Whiting hackel har jag två tips. Köp Whitings 100-pack med utvalda (sadelhackel) i en bestämd storlek. Långa härliga fjädrar och jag har för storlekar ned till 18.
Eller köp en halv nacke Whiting.

Vad använder jag då i stället för hackelflugor? Till det lär vi återkomma…

Taggad , , , , , , , , ,

Rensning i lådorna

I helgen kastades det en del material

Jag försöker ständigt krympa ned den plats mitt flugbindningsmaterial tar upp i hemmet. Och efter att ha bestämt mig för att använda den gamla bänken jag skrivit om tidigare så rensade jag bland materialet.
Hårt!
Det blev en papperskorg med kasserat material och prylar. Allt som ratades kastades inte, jag sparade en liten påse med material som jag kanske ger till någon nybörjare någon gång. I påsen ligger lite Whiting Pro sadelhackel, Uni 8/0-tråd, chenille och annat smått och gott.

Känns skönt att rensa, jag har ju haft bucktail liggande sedan 1980 som varit alldeles för rakt och långt för att gillas av mig. Bort. Och mylarslang. Bort. Hållare för tuber. Bort. Och färgat hjorthår i grönt och oliv. Bort. Och så vidare…

kastabort

Allt material (nästan) jag har kvar ryms i bänkens lådor. Jag har faktiskt en tvåliters glasslåda med lite grejer jag inte bestämt mig om än. Den syns inte på bild. Jag tänker också sätta filttassar på bänken.

bänk

Taggad , , , , , , ,

flugor i tv-soffan

Medan döttrarna ser på film håller jag dem sällskap med bindstädet

Egentligen binder jag ganska få flugor. Det är inte direkt proffsbindarnivå på antalet om vi säger så…
Men jag försöker få till de flugor jag behöver när tillfälle ges och typiska sådana är när mina döttrar ser på film och vill ha sällskap av mig i soffan. Då tar jag fram städ och lite tillbehör och drar ihop tre flugor.

Senast var när mina två största döttrar såg på Karate Kid (den från 2010) då jag band några Klinkåmrar storlek 14. Världens bästa fluga (OK, en av dem) om man måste välja en fluga och inget vakar men man ändå vill fiska torrt.

Min bindteknik avviker från originalet (jag har inte sett någon som binder på det sätt Hans von Klinken gör) och jag har ett par tekniker (som inte är unika för mig) som underlättar att få en både snygg och bra fluga. Ett städ som går att vinkla i sidled är till exempel guld värt…

Jag använder förstås Partridges Klinkhåmerkrok, Benecchis 8/0-tråd och Fly-Rite dubbing. Hacklet kommer från Whiting, noga räknat deras 100-packs där du köper ett gäng sadlehackel som räcker till 100 flugor i en bestämd storlek.
Jag väljer deras storlek 10 för krokstorlek 14. Jag har ett gäng sådana påsar köpta på en rea för några år sedan. Guld värda är de…

 

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

Hönsnacke

Min order från Lakeland kom idag

Beställde på en onsdag kväll och leverans på nästa måndag är rätt schysst från Storbritannien, särskilt med tanke på att kostnaden är ungefär hälften jämfört med butik i Sverige. Det blev några Whiting hönsnackar och Fly-Rite nummer 09 för de gula forssländorna i min å.

Varför köpa hönsnackar? Särskilt då med tanke på att jag gillar skinn från rapphöna och stare för mina flymfer och andra mjukhacklade flugor?

Ett skäl är att jag vill förenkla flugbindandet, när jag är i stugan i Dalarna och behöver binda nymfer och flymfer är det rätt skönt med en Whitingnacke som tar från storlek 8-18. Särskilt då min medium dun på bilden. Och så gillar jag tanken på att ha en kvalitetsnacke från höna, som så många andra är jag fostrad i att det är torrflugehacklen som är viktiga, hönsnackar kan vara vilket skit som helst nästan. Men så minns jag en artikel som berättar om hur nestorn Gunnar Johnson (före detta chefredaktör för Flugfiske i Norden) som på besök hos FlyDressing häller ut hundra hönsnackar på golvet i butiken för att välja ut de som duger… Självklart skall man ställa lika höga krav på hönshackel som på tupphackel.

Taggad , , , ,

Återanvändning

I mitt jobb kommer jag i kontakt med en massa intressant

Här en av de lådor som för hundra år sedan köptes av en skånsk fotograf. De har innehållit glasplåtar och jag tänker använda dem för att förvara flugbindningsmaterial. Inte allt mitt material såklart men när jag skall binda en viss fluga brukar jag plocka fram det material som behövs och lägga i en matlåda från Ikea. Dessa lådor är snyggare och faktiskt mer praktiska.

Till helgen blir det Klinkhåmers och då kommer jag måtta upp hackel, ta fram rätt kroppsmaterial och krok med mera. Ned i lådan så när en stund blir ledig är det bara att binda en kvart.

Måtta upp hackel förresten, jag använder Whitings 100-pack, för en Klinkhåmer storlek 14 använder jag hackel storlek 10…

Gammal låda med glasplåtar

Taggad , , , , ,

Whiting Hackle Gauge

Töntigt eller proffsigt?

Jag gillar kontroll. Säkert är det så att 98 procent av alla flugbindare inte använder en mall för att välja hackel. Jag gör det (ibland), inte för att jag inte vet hur jag väljer rätt storlek till en viss krokstorlek utan för att jag vill ha möjlighet att snabbt kunna plocka fram ett hackel innan jag börjar binda.
Eftersom jag oftast bara har en kvart på mig att binda vill jag ha materialet utvalt i förväg. Då är det bekvämt att ha några hackel i storlek 16 i en liten påse. När jag sedan får en kvart på mig -medan barnen ser på film på fredagskvällen- kan jag snabbt binda tre flugor.

Och man måste inte följa storleken, vill jag binda Catskillflugor som har större hackel än ”standard” så tar jag ett tians hackel till en tolvans krok…

Taggad , , , , ,