Etikettarkiv: orvis

Vassa krokar

Inte bara kockknivar som skall vara vassa

I påskhelgen var jag och fiskade regnbåge i Gråtåsvattnet. När jag riggat färdigt upptäckte jag till min fasa (ja, det är rätt ordval) att jag inte fått med mig ett krokbryne. Nåväl, det skall väl gå bra att fiska ändå.

Nix, jag missade några bakkast och trubbade kroken en aning, som en följd av det tappade jag en regnbåge. Jag bytte fluga till en ny, oförstörd och yupp, en regnbåge upp. Slöa krokar är ofta anledningen till tappad fisk.

Jag gillar att vässa mina knivar, använder skärpstål i köket och har en Tormek våtslip för att slipa allt från yxor och saxar till stämjärn. Samma med krokarna, de kommer visserligen skarpa* från fabriken men ofta tappar de skärpa när man nymffiskar en husmask längs bottenstenarna. Så jag använder ofta ett bryne för att vässa till krokarna.

Men, finns det ett bästa bryne? Vilket bör man välja?

För mig är det enkelt, det bästa brynet jag har är ett från Orvis. lagom stort, rätt grovlek på brynet och allmänt rätt i designen.
Jag gillar också de där pennformade diamantbrynen man kan köpa på Clas Ohlson, de är perfekta för att ha i västen. Jag brukar knäcka pennan och bara ha brynet kvar. Jag gillar också mitt Ron Thompson som jag modifierat genom att ta bort pennfunktionen och skruva i en ögla jag hade i verkstaden. Riktigt bra bryne. Sitter numera på min lanyard.

Dåliga brynen har jag två. Ett från Guideline som sitter på ett sådant där multiverktyg för att knyta nålknutar och klippa tafsar. Det är som de limmat ett våtslippapper 40 på klipparen. Visst går det att vässa en krok för laxfiske men inte en kläckare storlek 16…

Jag har också en linklippare från dr Slick som är felkonstruerad. Bryndelen sitter en bit in på klipparen vilket gör det besvärligt att komma åt att vässa krokar mindre än storlek 10. Dålig design…

Några av mina brynen
brynen

* Jag har tidigare köpt krok från Kamasan i påsar om 50-pack och de är slöa från fabriken. Inga problem att vässa dem men tyvärr är kvaliteten genomgående sämre så numera blir det annan krok för mina flugor. Exempel på sådan slö krok är Kamasan K40.

Annonser
Taggad , , , , , , ,

Kort utbildning i var man finner öring i en ström

Tom Rosenbauer är en bra pedagog.

Och i denna korta filmsnutt visar han var du kan tänkas finna öring i en ström:

Taggad , , , , , ,

Podcastar

Hair and hair jigg, skipper, blades, nekorigg, flickshake, wackykrok…

Jag har sedan två år tillbaka lyssnat på podcasts om fiske när jag åker buss till jobbet i Malmö. Det är bekvämt att plugga in Kosslurarna i iPhonen och under fyrtiofem minuter lyssna till en expert på fiske. Orden ovan är hämtade från ”Robbos” pod nyttfiske och även om jag inte känner mig främmande för det fiske han oftast avhandlar så är terminologin helt ny för mig. Precis som att en karpmetare kanske inte är helt hemma när vi flugfiskare pratar om Cdc, tjecknymf, braided leader och pattegrisar så kan jag känna mig lost i denna fiskevärld…

Vad är en podcast?

Lite enkelt kan det beskrivas som en inspelad ljudfil som man kan lyssna på via ”webben” när man vill eller nedladdad till en ”enhet”. En av poängerna är att man kan prenumerera och automatiskt få nästa avsnitt nedladdat till sin dator eller mobil.

Man kan nog säga att en podcast förväntas ha återkommande sändningar inom ett visst tema..

Skärmavbild 2015-01-16 kl. 21.39.17

Här exempel och omdömen om de ”poddar” jag lyssnar på:

Flugfiskeradion

2010 startade Jesper Hultqvist sin podcast om flugfiske. Tyvärr har ingenting sänts sedan mars 2012.

Flugfiskeradion var den första fiskepodcasten jag lyssnade på och jag imponeras av både innehåll och kvalitet. Mina två favoriter är intervjuerna med Älvrädddarnas Christer Borg och med Guidelines designer Leif Stävmo. Båda har lärt mig mycket om sina områden (vattenkraftens miljöförstörelse och hur flugfiskespön skapas) och de är dessutom sympatiska personer som ”äger” ämnet.

Orvis Fly Fishing Podcast med Tom Rosenbauer

Toms podcast startade 2008 och jösses vad jag lärt mig om flugfiske via hans sändningar. Orvis är ett företag som inte bara säljer flugfiskegrejer, du kan inreda hela ditt hem och klä din hund med prylar från Orvis.

Tom Rosenbauer är en god pedagog och har en skön stil. Poddarna handlar ganska mycket om teknik, men när man lyssnat på ett gäng av dem så får man en känsla för flugfiske som både teknisk sport och som kultur. Den är relativt amerikansk i sin inriktning men det är väl inte så förvånande. Jag önskar jag hade haft tillgång till denna podd när jag lämnat nybörjarstadiet som flugfiskare, det hade besparat mig mycket tid i inlärning. Min favorit!

Skvalradion

Den lugnaste av poddarna. David Larsson står bakom den och den handlar om praktiska sötvattensfrågor. Mina favoritavsnitt är det om Älvräddarna (återigen Christer Borg med en massa fakta) och det om kräftor, det lärde mig mycket om hur fel jag kan ha… Tyvärr bara sju avsnitt hittills och senaste var juni 2014.

Nyttfiske

Robbo, min Robbo. Det är mycket kärlek nu, mannen! Robert Jonsson är en ny bekantskap för mig men jag förstår att han är stor i framförallt gäddfiskevärlden. Om han utan att bli exalterad pratar om sina 40000 tittar på det han publicerat då förstår man att det är stort… Själv kommer jag ursprungligen från metevärlden och den som tror att flugfiske är en prylsport har inte koll på metevärlden. Men nu snackar vi ett steg vidare på skalan, vertikalfiske och gäddfiske efter gröna över metern. Om jag går in på butiken Sportfiskegiganten i Malmö så är vi i Nyttfiskes värld. Gummibeten, vänstervevade multirullar och ekolod. Samt båtar i 380000-kronorsklassen.

Jag gillar stilen på poddarna, gött vänskapligt snack och jag har fått bättre koll på fiskevärldens sociala media och hur fiskefilmer spelas in. Tyvärr inte mycket flugfiske men Tellis som var senast ut gav mig en del värdefullt om flugfiske. Nu måste killarna bara lära sig lite om flugfiskets historia (flugfisket startade inte för tvåhundra år sedan).

Anchored

En av mina favoriter i flugfiskevärlden är April Vokey. Jag upptäckte podden idag (16 januari 2015) och har lyssnat på de två avsnitt som publicerats. Tyvärr är jag inte nöjd. Här har vi en teknisk miss där April röst hörs betydligt lägre än den som intervjuas och jag är inte heller så förtjust i att lyssna på snackelisnack av för mig två okända kändisar. Men visst finns där intressanta delar, Inte minst när Lani Waller berättar hur han på en mässa fick svidande kritik för att han är en bluff. Killen som framförde kritiken hade guidats av Lani och därmed naturligtvis fångat mer fisk än guiden Lani. Och därför var Lani en bluff som skrev artiklar och hävdade sig som ”expert”… Sjukt.

Men Anchored måste skärpa sig för att JAG skall bli intresserad av nya avsnitt.

Taggad , , , , , , , , , , , ,

Resa lätt och smått

Att alltid ha med ett spö och lite grejs är viktigt för mig.

När familjen åkte till Mallorca 2008 var det under den period då jag knappt fiskade något alls. Kanske ett par korta pass i Bäveån efter abborre. Men efter att ha varit med två av döttrarna och matat multarna som samlas i Alcudias hamn fick jag en plötslig lust till att ha ett spö i handen och kroka en av de stora starka fiskarna.

Stim av multe i Alcudias hamn
alcudia_multe

Så när vi kom hem gick jag till Fiskekompaniet i Lund (som hade sin återkommande storrea på 30-70 %) och köpte… …nej inte ett flugspö men ett 7′ Shimano Catana haspelspö (och rulle) med en kastvikt på 5-20 gram. Perfekt för allroundfiske efter de vanligaste fiskarna man stöter på i sjöar , strömmar och hamnar. Spöet passar perfekt i ett handbagage eller nedstoppat i jobbväskan.

Shimano Catana med Catanarulle
catana

Men flugspön då, de finns väl inte som teleskopiska resespön?

Ingen aning faktiskt, jag är övertygad om att sådana åtminstone har funnits men vad jag däremot varmt förespråkar är de fantastiska sex- eller sjudelade resepön som jag haft förmånen att få prova.

Plockepinnspö i sju delarorvis

Jag har skrivit om det tidigare att jag alltid har med mig lite prylar för att om tillfälle bjuds kunna ta tillfället att fiska en kvart eller så. OK, kanske inte på de dagliga resorna till jobbet men alltid när jag skall på kundbesök eller har något ärende (som att återvinna grovsopor eller besöka föräldrar i Bohuslän) så har jag med spö, rulle, peang samt en flugask och en rulle tafsmaterial.

Här några resespön för att visa storleken på tubernareseset01

Här ett exempel på när jag och chefen på väg från kundbesök passerade en ström där jag får fiska och hon bad mig visa ett par flugkast. Fram med Orvis Frequent Flyer klass 4 och på tredje kastet…

Men är dessa spön inte bara en kompromiss, borde alla dessa delar inte försämra kastegenskaperna?

Nu är jag inte en mästerkastare. Men jag ser mig som kompetent nog att bedöma när ett spö känns bra att kasta med eller om det avviker på något sätt från ett annat spö. Och det är absolut inte så att man offrar kastegenskaper med ett sjudelat jämfört med ett tredelat. Eller, kanske gör man det men det märks inte…

Men detta är vad jag tycker. Nu vet jag att jag inte är ensam om den åsikten, det finns andra personer jag respekterar som säger detsamma, annars hade jag aldrig vågat prova ett sådant spö.

Om vi till exempel tar Sameos Jade Globetrotter, ett sexdelat klass fem på 7′ 9″ så har jag kastat (och fiskat) så pass mycket med det att jag lugnt kan säga att det är ett spö jag gillar. Skulle nog vilja ha det lite längre för att bättre kunna styra nymfer i strömmarna men det har en go kick när det driver ut en längre bit lina. Och jag har drillat ett par öringar i 25-30 cm längd utan att uppleva det som känslolöst eller så.

Och Orvis Frequent Flyer som är sjudelat är också ett skönt spö som varit med på många jobbresor och utflykter. (Men måste jag välja blir det Sameo Jade för att det är svenskt och för att korken har en högre kvalitet. Samt att jag tycker det kastar ”bättre”.)

Här ett fiskepass med Orvis Frequent Flyer klass 4 i en av mina hemmaströmmar
smallstream

Men några nackdelar måste det väl finnas?

Jo, det tar lite mer tid att sätta ihop ett spö och om man tänker testa några kast i en ström så gör de där extra minuterna att jag kan uppleva mig lite stressad. Det är också lite pilligare att ha koll på alla delarna, risken att tappa en spödel i backen ökar. Det är också möjligt att under flera års hårt fiske så har man fått glapp i fler spöholkar vilket kan bli irriterande. Kanske…

Taggad , , , , , ,

Knutar igen

Nu är det semester och mycket fiske har det varit ont om.

Inte minst värmen har gjort att jag knappt rört spöet under juli månad. Lågvatten i åar och bäckar samt varmt vatten är fel miljö för en C&R-fiskare.

Så vad gör man då under pauserna i att rensa poolen och slipa garderobsdörrar? Förutom att gå runt hemma iklädd väst och annan utrustning (så kallat ”torrfiske”) så passade jag naturligtvis på att testa knutar, något jag tyckt varit kul sedan 1979…

Och jag har inga revolutionerande kunskaper av att prova lite olika knutar, det gamla gäller som alltid. Välj de knutar som du trivs med och behärskar även under stress samt var noga med att blöta dem. Och testa dem…

Jag tog tillfället att jämföra den klassiska blodknuten med varierande antal varv slagna. 3 varv är lika med usel hållbarhet, det krävs fem varv för att den skall vara pålitlig. Ja, jag gillar blodknuten även om den numera inte är min standardknut. Jag tycker den är lätt att slå och det går nästan inte att göra en dålig knut vilket faktiskt är möjligt med kirurgknuten.

Femvarvs blodknut är en aning svagare än femvarvs dubbel grinner. Däremot är min erfarenhet att man får lägga liite mer omsorg när man slår en dubbel grinner, varven kan lägga sig över varandra när man drar åt och då försvagas knuten.

Kirugknuten är stark och bra (med tre varv) samt lätt att slå. Däremot gillar jag inte att den lätt ligger snett.

För att fästa tafsen till flugan har jag sedan ett år tillbaka tagit intryck av Tom Rosenbauer på Orvis som hävdar att deras tester visar att en förbättrad clinchknut (betesknut) är 25 procent svagare än en enkel clinchknut. Och numera är clinchknuten min standardknut. Observera dock att den enkla försvagas om man knyter en tunn tafs till en grov krok, knuten dras inte åt helt och hållet vid krokögat och glider upp. Typ att knyta en storlek 8 till 0,12-tafs. Om jag skall göra något sådant blir det en enkel grinnerknut.

Jag provade (inte för första gången) just detta med att fukta och inte fukta knutarna. Och cirka hundra knutar senare visar fakta på det jag redan visste, att det är märkbar skillnad i knutens styrka.

 

En misslyckad dubbel grinner

 

Taggad , , , , , , , ,

Braided leader (flätad tafs)

Köpte en Orvis Braided leader när lönen kom

7,5 fot med 4x tafsspets. Jag har tidigare skrivit om att jag börjat använda både braided och furled tafsar. Furled är tvinnad och braided är flätad, båda är taperade och i änden finns en ögla eller tafsring (vilket jag föredrar) där man knyter in en bit nylonspets.

Dessa tafsar har naturligtvis fördelar och nackdelar. Nackdelarna är att de inte fungerar så bra till djupfiske med nymf i strömmande vatten eftersom deras tjocklek ger ett vattenmotstånd samt att de sägs spreja vatten runt sig vid blindkasten. Det där med vattensprejandet har jag själv inte märkt av och vid känslig fisk bör man ändå inte luftkasta över fisken.

 

Typisk utrustning för mitt skånefiske. Klass 4 och skalbaggar.

braided02

Fördelar då?

  • Rullar över mjukt och jämnt vilket ger bra sträck på tafsspetsen.
  • Blir nästan aldrig ”vindknutar”.
  • Trots att själva tafsen ofta inte är så lång är det inga problem att knyta på en lång tafsspets.
  • Ger mjuka slingor på vattenytan vilket minskar risken för dragg.
  • När den varit uppspolad på rullen blir det ingen ”telefonsladd” av tafsen.
  • Vid nymffiske är det lätt att se på tafsen när den sträcks ut eller drar åt sidan.

Så numera använder jag oftast braided eller furled tafs, både för kustfisket och för strömvattenfisket.

Jag har provat Roman Mosers, Hemmingways och nu Orvis. Många gillar Furled by Hand men jag har själv inte testat dem. Kommer definitivt att göra det dock.

 
Här syns i närbild hur Orvis braided tafs ser ut. När jag packade upp den förundrades jag över hur infettad den var! (Kolla fettflagorna som blänker.)

braided04

Taggad , , , , , , ,

En snabb liten bagge

Om Tom Rosenbaum säger att en bagge är rätt så är det

På bussen till jobbet (tre mil) lyssnar jag en del på podcastar med Tom Rosenbaum som jobbar på Orvis. Tom är en trevlig snubbe som bland annat skrivit boken Prospecting for Trout. Jag har inte läst den än men skall så göra…

I en av poddarna (Tom’s Ten Tips for Slimming Down or Filling up your Fly Box) berättar han om tio torrflugor som man alltid skall ha i sin flugask. Och en av dem är en skalbagge, skalbaggar är ju inte något nytt, jag har själv bundit några stycken men de har oftast bara blivit liggande i asken. Men hans åsikt är att en skalbagge i storlek 14 räcker som landinsekt när man fiskar i vatten omgivna av skog (särskilt barrskog), en myra är inte dumt men det går lika bra med bara en bagge i asken.

Så jag satt på altanen i dag medan mina döttrar gjorde sina grejer, kanotkurser, kompisar och läsa Bamse, och band några baggar. Enkla sådana med foam, påfågelherl och gummiben. Man kanske kan tycka att formen är lite som en myra med två kroppssegment men jämför jag med vad jag finner i vattendragen så tror jag på min variant av bagge.

Krok: Torrflugekrok storlek 14-18
Tråd: UNI 6/0
Rygg: Foam från Panduro (se tidigare inlägg om Chernobyl Ant) bredd som krokgapet
Kropp: Påfågelherl. Påfågelherl hjälper flugan att flyta och binder luftbubblor som ger ett ”äkta” intryck
Ben: Flexifloss som ger tunna gummiben fast de egentligen är avsedda att linda kroppar med

Taggad , , , , , , , ,

F-Fly

Jag ger den en chans till

F-Fly har aldrig tilltalat mig. Jag vet egentligen inte varför, den är enkel, binds av CDC och är omvittnat effektiv. Trots det har alltid CDC&Elk varit mitt val för mindre nattsländor.

Men i dag, på första semesterdagen, band jag några storlek 22 för att prova under sommarens fiske. Man skall binda dem med CDC av typ 2 (se länken) men jag tycker dessa fjädrar är svåra att hitta i de flesta påsar jag köper. Men för de små duger det bra med ”vanliga” CDC-fjädrar.

Jag binder med den teknik som Oliver Edwards visar i sina filmer, det vill säga jag binder inte in två fjädrar och drar dem genom bindtrådsvarven till rätt längd. Istället måttar jag fjädrarna till lagom längd och klipper av dem vid inbindningsstället. Sedan fäster jag dem med några hårda varv. (En video kommer inom snar framtid… 🙂

Trist att se hur jag återigen misslyckas med avslutningen av flugorna vilket ger fula huvuden…

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , ,