Etikettarkiv: sadel

Hackel eller inte, det är frågan

En av de vanligaste frågorna om flugbindning är vilket hackel man skall köpa

Och där märker man tydligt hur den gamla klassiska flugbindningsskolan lever kvar, att en torrfluga skall rida högt på vågorna och att endast ett hackel med styva fibrer är gott nog.

När jag band mina första torrflugor för cirka 32 år sedan så kunde jag bli stående länge framför de två Metznackar som hängde på väggen inne på  Olas Sportfiske i Uddevalla. Men jag hade ju bara råd med en kinesisk tuppnacke i brunt, en som jag fortfarande har kvar och som fungerar rätt hyfsat. Dock inte för flugor i storlek 16 och mindre.

Numera kan jag ibland bli lite trött på detta tjat om hackel. Om jag skulle råda en nybörjare i sitt val av inköp av material så skulle jag inte ens nämna tuppnacke. Jag tycker det är en onödig investering, sanningen är ju att skall man få fullt utbyte så bör man lägga några hundralappar på hackel. Och dessutom är det bara att erkänna, bästa torrflugefisket är med en kläckare som hänger i ytfilmen. Så kallade Duns, nykläckta dagsländor som precis krupit ur nymfskalet och fått sina vingar, är det vi i första hand tänker på när det gäller torrflugefisk (till och med vad gäller flugfiske över huvud taget) men det är den minsta intressanta delen av flugfisket ur fiskens synvinkel…

Den del av dagsländans liv som fisken får mest utbyte av är ju, nymf, kläckare och spent spinner (när sländorna lagt sina ägg och flyter döda/döende på vattenytan med utbredda vingar).

Så jag ogillar klassiskt torrflugefiske med imitationer av dun-stadiet? Nix. Men framförallt en nybörjare kan nog få större utbyte av att fiska med flugor som är lätta att binda och som ger störst resultat. Kläckare och spent spinners.

Jag använder hackel (nu bortser jag från flugor som havsöringflugan Magnus) till spent spinnerimitationer (då med fallskärmshackel) och till kroppshackel på flugor som Stimulator. Enda gången jag egentligen binder ”klassiskt” hackel är på min favorit Humpy.. Förresten, spent spinner med fallskärmshackel? Skall de inte bindas med vingar av pollygarn å sånnt? Jag länkar till en bild på René Harrops Rusty Paraspinner så ni kan förstå vad det handlar om. Ett fallskärmshackel med större hackelstorlek än ”normalt” och en bit av hacklet bortklippt vid krokögat.

Vad är då problemet med hackel och hacklade torrflugor?

Hackel kostar en del. Visst kan man använda enkelt och billigt hackel men eftersom det är svårare att binda med sämre hackel och de ger sämre flytförmåga (ofta krävs fler varv med fjädern vilket ju inte förbättrar utseendet på små flugor) så vill man gärna använda de bättre hacklen såsom Whiting i bronzekvalitet.

Det är inte helt lätt att binda snygga flugor med klassiskt hackel, särskilt i små storlekar. Inte svårt men jag har sett en hel del borstar och överdressade hackelflugor. Det handlar ju mycket om utseende men flugbindningen blir lite pillig med hackelflugor.

Flytbarheten är överskattad, jag har fiskat torrt med flymfer med hackel av rapphöna och kropp av hare eller oppossum och med cdc-gel varsamt ingnuggat i flugan flyter de länge och väl. Tanken med ett styvt tupphackel är att när flugan landar på vattnet skall den bli stående endast på stjärten och topparna av hacklet som böjer sig en aning mot vattenytan. Det fungerar men inte så fantastiskt väl.

Ett mjukt hackel bär upp flugan lika väl och dessutom flyter den mer i själva vattenytan vilket gör att fisken blir mer villig att ta den. En fluga som står ovanför själva ytspänningen är inte så intressant eftersom den kan flyga i väg när som helst.
Alla mjuka hackel fungerar inte att fiska torrt med, har de ludd på fjäderstrålarna kommer de suga vatten (vilket är önskvärt när man fiskar nymf eller våtfluga) och måste luftkastas flitigt för att flyta.

Men om man nu vill använda klassiska hackel?

Det finns en del saker att titta på när man väljer hackel och följande tycker jag är värdefullt i ett bra hackel:

Längden på fjädern. Och då menar jag den användbara delen av fjädern. På ”sämre” hackel kan man ibland ha tur om en tredjedel går att använda medan en kortare kvalitetsfjäder kan ha nästan dubbelt så lång användbar del. Den användbara delen är den del som har fibrer i rätt längd, på en enklare fjäder kan en stor del bestå av längre fibrer som gradvis minskar i längd, och att det inte finns ”ludd” inne på fibrerna. På fjädern är det det område som är lite mörkare och, tja, luddigare inne mot fjäderstammen.

Tätheten av fibrer. Om det är glest mellan fjäderstrålarna så blir det sämre resultat.

Mjukheten på fjäderstammen. En tjock och styv fjäderstam är svår att linda snyggt och vrider sig ofta vid lindningen.

”Kvaliteten” på fjäderstrålarna. Att de har den där Whitingkänslan, med tunna, mjuka fibrer med spänst och utan ludd.

På bilden kan du se tre olika hackelfjädrar med användbar del utmärkt. En fjäder från Hebert Miner som är den gamla skolan av kvalitetsfjäder, en fjäder från Whiting som nog kan räknas till bäst kvalitet samt en namnlös nacke (inte den jag köpte 1981) som är sämst av de tre.

hackel

Det som skiljer dem åt är följande:
Namnlöst hackel har mindre användbar del samt tjock och stel fjäderstam. Den är inte lika böjlig och kan vrida sig vid lindandet. Själva fjäderstrålarna är glesare och spretar lätt åt olika håll.

Hebert Miner är bättre på alla sätt jämfört med namnlöst hackel. Längre användbar del och mjukare skaft (dock inte tunnare). Fler fibrer per cm.

Whiting kan tyckas ha lika lång användbar del som Hebert Miner men tänk på att Whiting saknar helt ludd på den markerade delen medan Hebert har en acceptabel mängd ludd. Fjäderskaftet är tunnare och mjukare vilket gör att hacklet blir snyggare särskilt på riktigt små flugor.

Vill du köpa Whiting hackel har jag två tips. Köp Whitings 100-pack med utvalda (sadelhackel) i en bestämd storlek. Långa härliga fjädrar och jag har för storlekar ned till 18.
Eller köp en halv nacke Whiting.

Vad använder jag då i stället för hackelflugor? Till det lär vi återkomma…

Annonser
Taggad , , , , , , , , ,