Etikettarkiv: whiting

Jakten på Danican

Ephemera Danica. Åsandslända. Rocken.

Säg ”Danica” och vuxna flugfiskare kan börja spontangråta av känslosamhet. Ingen insekt är omgärdad av så mycket laddning som den stora strömvattenlevande dagsländan. I början av maj kan man se den här i Skåne när den kläcks i våra strömmande vatten. Det är en stor slända, upp till 25 mm, och när den kläcks lär öringen bli galen och lättlurad.


Problemet med den sländan är att jag är den som blir galen…

Gång på gång kan man läsa artiklar om hur flugfiskare ser fram mot danicakläckningarna och jag har några gånger här i Skåne upplevt de stunder då hundratals sländor glider fram på vattnet mot mig. Mängder med nymfskal ligger försjunkna i vattenytan och sländor som misslyckats med kläckningen glider fram på sidan fast i ytspänningen.

Men jag har bara två gånger sett vakande fisk. Och trots försök med stora flugor, bundna med förlängda bakkroppar, har jag gång på gång misslyckats med att, just det, fånga en fisk.

Fluga skänkt av flugor.se
dun

Ända tills jag tog fram favoritflugan, en flymf.

En flymf är egentligen en våtfluga. Den är ett mellanting mellan en nymf och en kläckare och imiterar stadiet då en nymf är på väg upp genom vattnet mot ytan för att kläckas. Den fiskas en liten bit under ytan och tanken är att man kastar uppströms och när flugan närmar sig fisken lyfter man spötoppen en aning så flugan sticker lite snabbare mot ytan. Då skall fisken ta den för en slända på väg att fälla ut vingarna och kläckas.

Den binds med naturdubbad kropp och hackel av höna eller skogsfågel. James Leisenring var mannen som under tiden för andra världskriget gav grunden för denna typ av fluga och fisketeknik.


Mjukhacklad torrfluga.

Jag har haft förmånen att fånga en del fisk med den klassiska flymftekniken. Oftast med en fluga i storlek 14 med kropp av haröra, hackel av rapphöna och en ribb av koppartråd.

Men 2012 började jag fiska dessa flugor som torrflugor. Jag fettade varsamt in hackel och kropp och lät dem fiskas i vattenytan, lätt nedsjunkna.

Och det gav resultat, de flöt hur länge som helst och allt tyder på att öringen tar dem som allt från döda flugor som lagt ägg (spent spinners), som kläckare som är på väg att bryta genom vattenytan till ”cripples” insekter som misslyckats med kläckningen och glider fram halvdöda.

Och det var alltså med en sådan fluga jag till slut lyckades fånga en öring under Danicatid.


Öringen.

Jag var i Vege å och hade sett spår av Danicor. Många tomma nymfskal och en del sländor som gled fram i vattenytan.

dansade

danica

Till slut såg jag en vakande fisk strax innan en strömkant. Den vakade under ett träd som hängde ut över vattenytan och vaken kom med några minuters mellanrum. Jag såg inga insekter på vattnet så allt tydde på att den tog kläckare eller nymfer strax under ytan. Vaken var varken försiktiga eller ”splaschiga” så allt tydde på en fisk av storlek större än 15 cm.

Jag närmade mig varsamt och ställde mig i strömmen, precis efter stenarna nedströms ”poolen”. Valde en rapphönehacklad fluga i storlek 10 och började mata ut lina, avståndet var cirka sju meter. Med träd bakom mig och grenar hängande över öringen fick jag koncentrera mig en aning på kasten. Fastnade naturligtvis i en gren bakom mig och förlorade flugan…


På med ny fluga.

När jag fick ut tafs och fluga mot fisken visade den ingen tvekan utan gick upp och tog min fluga. Krokade sig själv och efter två hopp och argsint motstånd lyckades jag håva en muskulös 30 cm öring. Krokade av den och lät den simma tillbaka till sin ståndplats.


Flugorna.

Enklare flugor än dessa är svårt att tänka sig. Krok, kropp av hare, hackel av höna eller rapphöna och ribb av koppartråd. Eventuellt stjärt av fasanfiber.

Flugorna på bilden nedan är samma typ som den jag fångade fisken på med enda skillnaden att jag har en annan krok. Maruto c40 som är samma typ av krok som exempelvis TMC 200r.

I dessa storlekar är det inte lika lätt att få flugor som flyter i evighet, en flymf storlek 14 lätt infettad är nästan osänkbar enligt mina tester men strl. 10 3x lång blir lite tungt. Men flyter gör de hyfsat väl. Med ”lätt infettad” menar jag att flugan absolut inte får fettas in som ett par vattentäta kängor, de skall inte bli fettblanka utan nästan vara torra efter behandlingen, för mycket fett sänker flugorna.

flymf2

Flugorna är av olika typ, en är bunden med kropp av hare och hackel av höna från Whiting. Den andra med kropp av Fly-Rite nr 22 och hackel av rapphöna från Cookshill.

Notera hur den mörkare flugan får en effekt av thorax på grund av att hackelfibrerna är mörkare mot fjäderstammen.flymf

Jag river alltid av det mesta av fjäderstrålarna på den sida som binds mot kroken, det gör att jag kan linda tre varv utan att få för mycket hackel.

Ribben gör flugorna hållbarare och vackrare, flugorna flyter inte sämre på grund av koppartråden så länge de inte blivit för blöta.

Annonser
Taggad , , , , , , , ,

Hackel eller inte, det är frågan

En av de vanligaste frågorna om flugbindning är vilket hackel man skall köpa

Och där märker man tydligt hur den gamla klassiska flugbindningsskolan lever kvar, att en torrfluga skall rida högt på vågorna och att endast ett hackel med styva fibrer är gott nog.

När jag band mina första torrflugor för cirka 32 år sedan så kunde jag bli stående länge framför de två Metznackar som hängde på väggen inne på  Olas Sportfiske i Uddevalla. Men jag hade ju bara råd med en kinesisk tuppnacke i brunt, en som jag fortfarande har kvar och som fungerar rätt hyfsat. Dock inte för flugor i storlek 16 och mindre.

Numera kan jag ibland bli lite trött på detta tjat om hackel. Om jag skulle råda en nybörjare i sitt val av inköp av material så skulle jag inte ens nämna tuppnacke. Jag tycker det är en onödig investering, sanningen är ju att skall man få fullt utbyte så bör man lägga några hundralappar på hackel. Och dessutom är det bara att erkänna, bästa torrflugefisket är med en kläckare som hänger i ytfilmen. Så kallade Duns, nykläckta dagsländor som precis krupit ur nymfskalet och fått sina vingar, är det vi i första hand tänker på när det gäller torrflugefisk (till och med vad gäller flugfiske över huvud taget) men det är den minsta intressanta delen av flugfisket ur fiskens synvinkel…

Den del av dagsländans liv som fisken får mest utbyte av är ju, nymf, kläckare och spent spinner (när sländorna lagt sina ägg och flyter döda/döende på vattenytan med utbredda vingar).

Så jag ogillar klassiskt torrflugefiske med imitationer av dun-stadiet? Nix. Men framförallt en nybörjare kan nog få större utbyte av att fiska med flugor som är lätta att binda och som ger störst resultat. Kläckare och spent spinners.

Jag använder hackel (nu bortser jag från flugor som havsöringflugan Magnus) till spent spinnerimitationer (då med fallskärmshackel) och till kroppshackel på flugor som Stimulator. Enda gången jag egentligen binder ”klassiskt” hackel är på min favorit Humpy.. Förresten, spent spinner med fallskärmshackel? Skall de inte bindas med vingar av pollygarn å sånnt? Jag länkar till en bild på René Harrops Rusty Paraspinner så ni kan förstå vad det handlar om. Ett fallskärmshackel med större hackelstorlek än ”normalt” och en bit av hacklet bortklippt vid krokögat.

Vad är då problemet med hackel och hacklade torrflugor?

Hackel kostar en del. Visst kan man använda enkelt och billigt hackel men eftersom det är svårare att binda med sämre hackel och de ger sämre flytförmåga (ofta krävs fler varv med fjädern vilket ju inte förbättrar utseendet på små flugor) så vill man gärna använda de bättre hacklen såsom Whiting i bronzekvalitet.

Det är inte helt lätt att binda snygga flugor med klassiskt hackel, särskilt i små storlekar. Inte svårt men jag har sett en hel del borstar och överdressade hackelflugor. Det handlar ju mycket om utseende men flugbindningen blir lite pillig med hackelflugor.

Flytbarheten är överskattad, jag har fiskat torrt med flymfer med hackel av rapphöna och kropp av hare eller oppossum och med cdc-gel varsamt ingnuggat i flugan flyter de länge och väl. Tanken med ett styvt tupphackel är att när flugan landar på vattnet skall den bli stående endast på stjärten och topparna av hacklet som böjer sig en aning mot vattenytan. Det fungerar men inte så fantastiskt väl.

Ett mjukt hackel bär upp flugan lika väl och dessutom flyter den mer i själva vattenytan vilket gör att fisken blir mer villig att ta den. En fluga som står ovanför själva ytspänningen är inte så intressant eftersom den kan flyga i väg när som helst.
Alla mjuka hackel fungerar inte att fiska torrt med, har de ludd på fjäderstrålarna kommer de suga vatten (vilket är önskvärt när man fiskar nymf eller våtfluga) och måste luftkastas flitigt för att flyta.

Men om man nu vill använda klassiska hackel?

Det finns en del saker att titta på när man väljer hackel och följande tycker jag är värdefullt i ett bra hackel:

Längden på fjädern. Och då menar jag den användbara delen av fjädern. På ”sämre” hackel kan man ibland ha tur om en tredjedel går att använda medan en kortare kvalitetsfjäder kan ha nästan dubbelt så lång användbar del. Den användbara delen är den del som har fibrer i rätt längd, på en enklare fjäder kan en stor del bestå av längre fibrer som gradvis minskar i längd, och att det inte finns ”ludd” inne på fibrerna. På fjädern är det det område som är lite mörkare och, tja, luddigare inne mot fjäderstammen.

Tätheten av fibrer. Om det är glest mellan fjäderstrålarna så blir det sämre resultat.

Mjukheten på fjäderstammen. En tjock och styv fjäderstam är svår att linda snyggt och vrider sig ofta vid lindningen.

”Kvaliteten” på fjäderstrålarna. Att de har den där Whitingkänslan, med tunna, mjuka fibrer med spänst och utan ludd.

På bilden kan du se tre olika hackelfjädrar med användbar del utmärkt. En fjäder från Hebert Miner som är den gamla skolan av kvalitetsfjäder, en fjäder från Whiting som nog kan räknas till bäst kvalitet samt en namnlös nacke (inte den jag köpte 1981) som är sämst av de tre.

hackel

Det som skiljer dem åt är följande:
Namnlöst hackel har mindre användbar del samt tjock och stel fjäderstam. Den är inte lika böjlig och kan vrida sig vid lindandet. Själva fjäderstrålarna är glesare och spretar lätt åt olika håll.

Hebert Miner är bättre på alla sätt jämfört med namnlöst hackel. Längre användbar del och mjukare skaft (dock inte tunnare). Fler fibrer per cm.

Whiting kan tyckas ha lika lång användbar del som Hebert Miner men tänk på att Whiting saknar helt ludd på den markerade delen medan Hebert har en acceptabel mängd ludd. Fjäderskaftet är tunnare och mjukare vilket gör att hacklet blir snyggare särskilt på riktigt små flugor.

Vill du köpa Whiting hackel har jag två tips. Köp Whitings 100-pack med utvalda (sadelhackel) i en bestämd storlek. Långa härliga fjädrar och jag har för storlekar ned till 18.
Eller köp en halv nacke Whiting.

Vad använder jag då i stället för hackelflugor? Till det lär vi återkomma…

Taggad , , , , , , , , ,

Det heter HDMI 1

Ibland får jag några minuter över för att binda flugor

I dag medan riset kokade tog jag fram prylar och slängde ihop några flymfer. Mina fyra barn -plus en kompis från skolan-  pysslade med lite av varje, som läxor och bloggande.

Krok: storlek 14
Dubbing: Opossum
Tråd: 12/0 oliv
Hackel: Whiting höna i blue dun
Silvertråd.

Alla flugbindningsfilmer är jämt så perfekta med lyckade flugor och inget som krånglar. Därför valde jag att visa hur det kan bli när jag binder flugor för ett fiske i Jämtland. I filmen sker flera ”missar”, en av dem är att jag glömmer rycka lite extra fjäderstrålar på hacklets ena sida (vilket hjälper till att få en snygg lindning av hacklet). Och en stor miss. Någon som ser den? Första gången jag gör så…

Flugan blev bra, lagom slank kropp med lätt tapering och ett hackel av rätt längd. Kommer sitta klockrent i änden av en 0,16-tafs.

Det blev förresten Sushi till middag, renskavsgrytan med ris jag planerat som middag blev ett gäng luncher istället. Tack fru för ett bra beslut när du kom från jobbet…

Taggad , , , , , , , , ,

flugor i tv-soffan

Medan döttrarna ser på film håller jag dem sällskap med bindstädet

Egentligen binder jag ganska få flugor. Det är inte direkt proffsbindarnivå på antalet om vi säger så…
Men jag försöker få till de flugor jag behöver när tillfälle ges och typiska sådana är när mina döttrar ser på film och vill ha sällskap av mig i soffan. Då tar jag fram städ och lite tillbehör och drar ihop tre flugor.

Senast var när mina två största döttrar såg på Karate Kid (den från 2010) då jag band några Klinkåmrar storlek 14. Världens bästa fluga (OK, en av dem) om man måste välja en fluga och inget vakar men man ändå vill fiska torrt.

Min bindteknik avviker från originalet (jag har inte sett någon som binder på det sätt Hans von Klinken gör) och jag har ett par tekniker (som inte är unika för mig) som underlättar att få en både snygg och bra fluga. Ett städ som går att vinkla i sidled är till exempel guld värt…

Jag använder förstås Partridges Klinkhåmerkrok, Benecchis 8/0-tråd och Fly-Rite dubbing. Hacklet kommer från Whiting, noga räknat deras 100-packs där du köper ett gäng sadlehackel som räcker till 100 flugor i en bestämd storlek.
Jag väljer deras storlek 10 för krokstorlek 14. Jag har ett gäng sådana påsar köpta på en rea för några år sedan. Guld värda är de…

 

Taggad , , , , , , , , , , , , , ,

Hönsnacke

Min order från Lakeland kom idag

Beställde på en onsdag kväll och leverans på nästa måndag är rätt schysst från Storbritannien, särskilt med tanke på att kostnaden är ungefär hälften jämfört med butik i Sverige. Det blev några Whiting hönsnackar och Fly-Rite nummer 09 för de gula forssländorna i min å.

Varför köpa hönsnackar? Särskilt då med tanke på att jag gillar skinn från rapphöna och stare för mina flymfer och andra mjukhacklade flugor?

Ett skäl är att jag vill förenkla flugbindandet, när jag är i stugan i Dalarna och behöver binda nymfer och flymfer är det rätt skönt med en Whitingnacke som tar från storlek 8-18. Särskilt då min medium dun på bilden. Och så gillar jag tanken på att ha en kvalitetsnacke från höna, som så många andra är jag fostrad i att det är torrflugehacklen som är viktiga, hönsnackar kan vara vilket skit som helst nästan. Men så minns jag en artikel som berättar om hur nestorn Gunnar Johnson (före detta chefredaktör för Flugfiske i Norden) som på besök hos FlyDressing häller ut hundra hönsnackar på golvet i butiken för att välja ut de som duger… Självklart skall man ställa lika höga krav på hönshackel som på tupphackel.

Taggad , , , ,

Återanvändning

I mitt jobb kommer jag i kontakt med en massa intressant

Här en av de lådor som för hundra år sedan köptes av en skånsk fotograf. De har innehållit glasplåtar och jag tänker använda dem för att förvara flugbindningsmaterial. Inte allt mitt material såklart men när jag skall binda en viss fluga brukar jag plocka fram det material som behövs och lägga i en matlåda från Ikea. Dessa lådor är snyggare och faktiskt mer praktiska.

Till helgen blir det Klinkhåmers och då kommer jag måtta upp hackel, ta fram rätt kroppsmaterial och krok med mera. Ned i lådan så när en stund blir ledig är det bara att binda en kvart.

Måtta upp hackel förresten, jag använder Whitings 100-pack, för en Klinkhåmer storlek 14 använder jag hackel storlek 10…

Gammal låda med glasplåtar

Taggad , , , , ,

Whiting Hackle Gauge

Töntigt eller proffsigt?

Jag gillar kontroll. Säkert är det så att 98 procent av alla flugbindare inte använder en mall för att välja hackel. Jag gör det (ibland), inte för att jag inte vet hur jag väljer rätt storlek till en viss krokstorlek utan för att jag vill ha möjlighet att snabbt kunna plocka fram ett hackel innan jag börjar binda.
Eftersom jag oftast bara har en kvart på mig att binda vill jag ha materialet utvalt i förväg. Då är det bekvämt att ha några hackel i storlek 16 i en liten påse. När jag sedan får en kvart på mig -medan barnen ser på film på fredagskvällen- kan jag snabbt binda tre flugor.

Och man måste inte följa storleken, vill jag binda Catskillflugor som har större hackel än ”standard” så tar jag ett tians hackel till en tolvans krok…

Taggad , , , , ,