Jag tycker det är intressant att läsa om äldre tiders flugfiske och en de mest kända och klassiska flugorna är Stewart’s Black Spider som blev känd genom skotten WC Stewart och hans bok: ”The Practical Angler or The Art of Trout Fishing More Particularly Applied to Clear Water” som publicerades 1857. Jo, de gillade långa titlar på den tiden…
Värt att minnas att det var inte Stewart som skapade flugan, det gjorde en man vid namn James Ballie.
Vi känner ju till fisket i de södra delarna av England, Franks Sawyers hemmavatten men fisket i norra England och Skottland påminner ofta mer om våra svenska vatten med stenar och överhängande träd och inte lika många kalkströmmar.
Stewart’s Black Spider dyker ibland upp i artiklar och det är en enkel fluga som kan vara värd att prova. Men en sak man ofta missar -kanske för att det inte är lika fiiint- är att flugan oftast fiskades på ett tackel med flera flugor för att öka fångstchanserna. Stewart beskriver i sin bok att i hårdare ström är det viktigt att inte ha flugorna för långt isär för då minskar chansen för fisken att se i alla fall en av dem när tafsen passerar fisken.
Från Stewart’s bok. Hur man riggar flugorna
Flugan fiskas helst uppströms, när man svingar den med ett nedströms kast så pressar strömmen ihop hacklet för mycket och Stewart skriver att då passar en vingad våtfluga bättre för den behåller formen.
Här en Black Spider jag band igår. En krok i storlek 14 Maruto D31, egentligen skall kroken ha lite kortare skaft men de kortskaftade krokar jag har är… …tja… …för kortskaftade. Hackel är från starens nacke och fjäderstrålarna skall vara lika långa som krokskaftet. Man lindar en bindtråd -i original en brun- ned till halva skaftlängden, fäster fjädern i spetsen.
Skinn med fjädrar från Stare
Sedan tvinnas fjäder och bindtråd med några varv och man lindar framåt mot krokögat. Fäster, klipper fjädern och gör knut.
Måttar in rätt storlek på fjäder
Resultatet blir en ful liten enkel fluga som Stewart ansåg vara den mest effektiva fiskeflugan i strömmande vatten. Ju mer sliten den blir desto bättre fiskar den. Därför kan den vara lite buskig i början, efter några fiskar har en del av hacklet försvunnit och den blir då en bättre fluga.
I min gamla hemstad Uddevalla flyter Bäveån genom staden och ut i Byfjorden. Bäveån är ju inte direkt någon öringå att tala om men jag och många har ju en dröm, om att det i framtiden skall göras åtgärder för att öring skall vandra upp och leka.
Vissa saker har gjorts. 2021 revs en damm vilket tog bort ett vandringshinder. Men det är mycket som behöver göras för att säkerställa vandrande fisk och inte minst lekande fisk.
2020 installerades en kamera med fiskräknare vid det första kraftverket i staden. Jag tycker väl det varit si och så med den räknaren. Ibland har den varit trasig, ibland har den varit igensmutsad och det finns ingen data att hämta om resultaten från kommunen eller hur den skall bedömas. Eller, data finns ju. Man kunde gå in och se resultaten av räkningen och dessutom se filsmsnuttar på fiskar som passerat kameran. Ibland blev det fina filmsnuttar på grov öring.
Problemet -enligt mig- är att det inte verkar finnas någon riktig plan för vilken nytta kameran skall göra eller vad resultaten skall leda till.
De resultat som finns är dessutom dystra. 2021 räknades det in 6 öringar och 2022 33 stycken öringar under hela året. Men det säger inte så mycket eftersom man inte vet om kameran var i funktion -2021 redovisades ingen fisk alls under hösten- och som sagt, vad säger detta och vad kommer man göra med datan.
Här en bild av mätningarna 2020-2022. 2023 har jag inte tillgänglig just nu.
Innan jul hade jag några små ärenden i Lund och självklart passade jag på att titta in i ett par antikvariat för att se om där fanns några intressanta böcker.
Hittade en klassisk bok som jag läste i början av åttiotalet, ”Nymfen öringen och vi” av Einar Björkegren och Gunnas Johnson. Som titeln säger en bok om fiske med nymf. Oftast går den för mellan 80-120 kronor men denna var prissatt till 20 kronor så jag bestämde mig för att köpa den. Boken har en del bra fakta och Gunnar Johnsons teckningar är alltid vackra.
Vänta nu, butiken tar bara kontanter. Och just idag hade jag skippat min väska som jag släpar runt vart jag än går. Med första förband, Victorinox, dextrosol, laddsladdar och allt som kan vara bra att ha. Inklusive en lite zippåse med några hundra spänn för de gånger man måste ha kontanter. Alltså, när jag för första gången på tre år behöver kontanter så är det just den dag då jag inte har sådana…
Så börjar jakten på en bankomat. Jag vet att det finns en vid Centralen. Så jag går dit men den var stängd. Går tillbaka in i centrum och i en butik frågar jag om det finns någon i närheten. De ser lite tveksamma ut och kan inte minnas när de senast tänkte på var en bankomat finns. men de gav ett par förslag. Vid ena stället fanns ingen och vid andra så var den… …trumvirvel… också stängd.
I en annan butik fick jag hjälp av två biträden som knappade på google och tyckte jag skulle prova vid Stora Södergatan. Och där fanns en! Man kunde bara ta ut tvåhundra som minsta sedel vilket fick mig att -än en gång- tänka på att jag vet inte längre vad vi har för valörer nu för tiden, har hundralappen försvunnit?
Nåväl, en stund senare var jag på väg hem med en bok och 180 kronor i växel… Nu är boken digitaliserad och sökbar på mobilen.
Ju äldre jag blir desto mer ledsamt är det att inse att det är 7 månader tills flugfisket efter stationär öring är igång igen. Visst, havsöringen kan jag börja fiska på nyårsdagen men jag är inte så förtjust i att fiska havsöring före april.
Men man får minnas de små stunder man fått och även fortsätta att hitta små vatten inom rimligt avstånd.
Så varför inte en bild på sista passet 2023 i ett av de små skånska vatten jag ibland besöker:
Jag väger alla mina linor så jag vet hur de förhåller sig till AFTM-systemet. Man kan tycka att sådant är onödigt och att man inte får mer fisk av att väga sina linor men förutom att det är lite sådär småpyssligt roligt så uppskattar jag att kunna jämföra en nyköpt lina med de jag redan har.
Det är inte en hemlighet att många linor inte alltid stämmer med den linklass som står stämplad på asken, jag har skrivit om detta tidigare så nu tänker jag gå rakt på sak och berätta om hur jag gör när jag väger en lina.
Eller vänta lite, först kanske några rader om vad man skall väga och varför Lite slarvigt brukar man säga att AFTM-systemet bygger på hur mycket de första 30 foten -9,14 meter- av en fluglina väger. Det är inte helt korrekt, man skall faktiskt räkna bort det man kallar slitdelen i början av linan, den del där man knyter in tafsen. Den brukar vara cirka en fot lång och slutar när taperingen börjar på linan, den lina jag nyligen vägde hade en slitdel som var 29 cm lång. Tanken var att när man bytt tafs flera gånger så försvinner mer och mer av den delen så därför skall den inte räknas med när man väger linan. Eftersom jag behöver inte stå till svars inför AFTM med mina mätningar så bryr jag mig inte om det. Men, vad kan en sådan slitdel väga är frågan? Jag kollade på en klass fyra-lina och då väger den 0,2 gram. Om man klipper av den spetsen och mäter resterande 9,14 meter, hur stor skillnad blir det då i vikt? Motsvarande bit åt ”andra hållet” väger cirka 0,25 gram så om man bara väger de första 9,14 metrarna rakt av så blir vikten en knappt märkbar bit lägre (0,05 gram). Skillnaden är så liten -i alla fall med denna tapering- att jag väljer att inte bry mig, delvis för att jag vill ju inte klippa sönder en nyköpt lina bara för att väga den. Det blir dyrt i längden…
Vilken våg skall man använda? Dagens digitala vågar väger väldigt exakt och stabilt. Jag har använt flera vågar genom åren då jag jobbat med fotokemi och även billiga vågar ger bra resultat. En vanlig hushållsvåg är för ”grovhuggen” för att fungera bra, den jag har hemma visar vikten i hela gram så en lina jag väger kan väga allt mellan 7,5 gram till 8,5 gram och vågen visar ändå 8 gram. Det duger inte för mer noggrant arbete men för matlagning och paket till posten är det en bra våg.
Jag har två små vågar -de kallas ibland diamantvågar- och när jag kollar så ligger de i pris mellan 100-295 kronor. Jag har använt dem i flera år och de har varit exakta och stabila i mätningarna. En av dem väger med en noggranhet av 0,01 gram och den andra med 0,1 gram. Men man måste ju så klart testa dem och jag brukar också kontrollväga varje gång jag skall väga något.
Att kontrollera vågen Självklart är det toppen om du har tillgång till en riktigt dyr kalibrerad våg som kontrolleras och godkänns men det behövs inte. Men du måste så klart veta om din våg visar rätt varje gång du skall mäta och för det använder jag vanliga mynt. En tvåkrona skall väga 4,80 gram och en tiokrona 6,60 gram. Se till att ha fräscha och rena mynt så blir de bra som referensmått. För att kontrollera om vågen är jämn över mätområdet så väger jag ett mynt, tre mynt, tio mynt och så vidare.
Mina två vågar med en tvåkrona
Hantera linan för vägning När jag väger en lina så gör jag det enkelt för mig. Jag mäter upp linbiten jag skall väga och gör en liten enkel knut (som jag inte drar åt hårt, jag vill ju inte skada linan). Sedan sätter jag en liten skål på vågen och nollar vågen. Linan rullar jag ihop till en liten klump och lägger i skålen, jag låter en liten bit vara ”fri” fram till knuten så jag kan hålla linan i handen och sänka ned den i skålen. Man kan ”bunta ihop” linan med ett gummiband om man vill, bra är ju att först lägga gummibandet i skålen och nolla vågen innan man sätter gummibandet runt linan. På bilderna har jag använt tejp runt linan men det var bara för att jag ville prova hur det fungerade och vad tejpbiten egentligen väger (den vägde 0,08 gram).
Gör flera vägningar, gärna vid olika tillfällen.
Felkällor En känslig våg är ju, just det, känslig och resultatet kan påverkas av flera saker. Att nolla vågen är viktigt och att kontrollera den med exempelvis mynt bör man göra ofta. Och som jag nämnde, att väga samma lina vid flera tillfällen.
Det spelar också roll hur man hanterar linan. Jag väger linan inklusive knuten jag slog på 9,14 meter och för att bara den biten av linan skall vägas så sänker jag ned linan tills knuten är på vågen. Om man låter linan hänga över kanten eller om man inte låter hela knuten ligga på vågen så kan det slå fel. Inte mycket, det är oftast inom toleranserna, men det är ju störigt att få olika vikter bara för att man inte är petig vid vägningen.
Korrekt vägning med hela knuten på vågen och resten i luftenKorrekt vägning med stöd ovanförEn bit av knuten hänger i luftenLinan hänger över kanten
Korta klumpar och tafsar Men hur gör jag med linor som har korta klumpar? Enkelt, jag väger klumpen. Jag har en Loop Opti Creek med en klump på 6,5 meter och då väger jag den klumpen, inte 9,14 meter lina. Och jag har en tafs inknuten med nålknut i linan? Vad gör man då? Då ser du till att hålla upp tafsen ovanför vågen. Eller strunta i att du har en tafs och väger allt. Eller kolla vad en tafs väger. Min standardtafs på nio fot med spets av 0,20 väger cirka 0,6 gram.
Avrundning Det var lite om hur jag väger mina linor. Om det är nödvändigt (det är det inte) får man avgöra själv. För mig känns det bra att faktiskt veta om en lina jag köpt är likadan som en tidigare eller om jag får en för tung lina. Linan på bilderna är en perfekt klass fyra men såldes som en klass tre. Gråter jag mig till sömns för det? Känner jag mig lurad? Nej. Men jag vet att om jag är nöjd med den linan och skall köpa en ny som ersättning så är det bra att veta om den väger lika mycket. Om jag tar den kustlina jag har -som var märkt med #6- och kastar med mitt klass sexspö -som är en kraftig sexa- så kan jag bli lite besviken när jag gör långa kast med mycket lina vid kusten. Linans 9,14 meter väger som en klass 8+ och med hela klumpen ute så kastar jag med motsvarande klass 9… Det fungerar men det kräver lite mer av mitt kastande. Istället använder jag ett spö som passar linan. Lustigt nog ett som är märkt med #6 men som egentligen är en åtta.
Här en bild på de linor jag har och vad de väger. Listan är några år gammal men de flesta linor använder jag fortfarande. Alla linor är välkända märken och inte något köpt på AliExpress.
Jag tänkte att det kan vara kul att veta sådant som inte gör att man blir bättre flugfiskare utan bara lite skön fakta för att man gillart…
Första gången flugfiske beskrivs i text är för cirka 2000 år sedan av romaren Claudius Aelianus. Han skriver om hur man i Makedonien fångar ”hoppande prickig fisk” med en fluga bunden av brun tuppfjäder och rött garn.
Wolfram von Eschenbach var en tysk riddare (en sådan där med svärd och häst) och poet. För 800 år sedan skrev han en kärleksroman -”Titurel”- där det beskrivs hur den manliga huvudpersonen barfota vadar ut i en stenig ström och fångar en öring med konstgjord fluga.
Vi hoppar till 1496 då boken ”Treatyse of Fysshynge wyth an Angle” ”avhandling om att fiska med krok” publicerades i England. Den är troligen skriven av nunnan Juliana Berners. Författaren har en lista på 12 ”måsteflugor” för olika månader.
1589 skrevs boken: ”A Booke of fishing with Hooke & Line” av Leonard Mascall. Mascall beskriver att flugor skall fiskas PÅ vattnet och för att lyckas med detta skall flugkropparna ha ett underlag av kork för att få bra flytförmåga. Torrfluga har jag för mig vi kallart… Mascall var också upprörd över de fiskare som dödade sin fångst under hela året, alltså även under lektiden. Fiskevård alltså.
1624 publicerades en trevlig liten bok i Spanien om flugfiske ”MANUSCRITO DE ASTORGA” ”Libro de adereçar y adobar plumas para pescar truchas” fritt översatt ”En bok om flugor och hur de skall bindas för fiske efter öring”.
Vi är ju förstörda av vår tro på att flugfiske ”uppfanns” i England och att Frank Sawyer ”uppfann” nymffisket men så är det ju inte. Man kan dock inte hoppa över:
”The Compleat Angler” som trycktes första gången 1653 (på engelska språket har endast bibeln tryckts i fler exemplar).
Det är en bok om fiske och livsnjutning -en sorts oförstörd glädjehyllning till fisket, naturen och gud- men till skillnad från vad många kanske tror var Izaak Walton inte mycket till flugfiskare- han hade förmodligen aldrig bundit en fluga- och därför kom Charles Cotton som medförfattare till femte upplagan eftersom han var flugfiskare. Cotton älskade Walton som om Walton vore hans far men man förstår att han fnös lite åt en del fiskemetoder Walton ägnade sig åt…
Tillagt i efterhand (för jag kan inte låta bli):
Man kan notera att 1539 gavs en bok ut i Spanien av Fernando Basurto som beskriver en dialog mellan en jägare och fiskare om vilken sport som är bäst. ”Hmmm” tänker de som faktiskt läst ”The Compleate Angler”…
Ha nu en skön helg och vem vet, kanske dyker det upp lite mer onödig fakta om flugfiske framöver.
Mitt exemplar av ”Den fulländande fiskaren” som jag fick när jag slutade en tjänst som kommunikatör
Vi har nog alla upplevt känslan av stela fingrar som inte klarar av den enklaste knut, tår som domnar och att glasögonbågarna smärtar mot ögonbrynen i kyla. Det är kallt och vi gillar det inte…
Tanken med denna artikel är att förklara hur kroppen fungerar när det blir kallt, varför vissa material fungerar dåligt i kläderna och vad vi kan göra för att minska risken för nedkylning vid ditt fiske.
Vi listar först några saker vad som kan påverka hur du tål kyla
Dålig kunskap eller brist på erfarenhet
Felaktig utrustning
För lite mat och dryck
Taskig kondition
Trötthet (sovit dåligt)
Sjukdom eller medicinering
Stress
Rökning och alkohol
Kroppens konstruktion Din kropp är skapt för att ligga naken i vila med en vindstilla omgivande lufttemperatur av 28–29°, då har du en värmebalans mellan kropp och omgivning. Kroppen producerar sin egen värme genom det som kallas metabolism för att kroppskärnan skall hålla en temperatur på 36-37°.
Teoretisk bakgrund Basmetabolismen är den ämnesomsättning som sker då kroppen är i vila, flera timmar efter intag av föda. Glukos förbränns i cellerna. Den frigjorda energin utnyttjas (via adenosintrifosfat, ATP) dels för att upprätthålla kroppstemperaturen, dels för att driva muskelarbete i hjärta och lungor. Detta muskelarbete sker inom kroppen och leder inte till att någon energi lagras – hela den omsatta energin omvandlas alltså till kroppsvärme.
Kroppen gör vad den kan för att hålla ”rätt” temperatur på hjärna, hjärta, ryggmärg, njure och andra organ och blir det för kallt runt dig stryps det varma blodet till dina händer och fötter, det är då du börjar bli kall om händer och fötter.
Blir det så kallt att kroppens kärntemperatur börjar minska kan du drabbas av hypotermi, du börjar huttra, musklerna fungerar sämre och du får svårt att tänka ordentligt. Du kan kompensera det genom att röra på dig –för att öka energiproduktionen och blodströmmen– men till slut räcker inte det och du behöver ett isolerande skikt runt kroppen som hindrar värmen från att försvinna. Jag har stött på uppgifter om att vi (nakna) kan hålla värmen ned till +12° genom att röra på oss rejält, men i en kall omgivning är det dags att klä på sig.
Klassisk scen från filmen ”The Guardian” där yträddareleverna får känna på hypotermi
Skalklädsel ”Alla” känner till att man skall klä sig enligt flerskiktsprincipen men många vet inte riktigt vad som egentligen menas med det, att bara dra på sig flera lager med kläder räcker inte, du behöver bygga upp klädskikten runt dig enligt vissa regler.
Lager ett Närmast kroppen behövs ett tunnare skikt med kläder som både skapar ett tunt luftlager mot kroppen och ser till att fukten från kroppen försvinner vidare bort från huden. Är du fuktig på kroppen förlorar du värmen mycket snabbare än om du är torr. Tänk på att du inte behöver vara blötsvettig efter en lång anmarsch till havsöringsviken för att få problem med fukt på huden, även om du sitter still på kontoret svettas du minst en halv liter per dag som samlas i underkläder och strumpor.
Understället du har som lager ett skall sitta lagom tajt och inte hänga i en två storlekar för stor reastorlek, det är kontakten med tyget som leder bort fukten från kroppen. Det är här de dyrare underställen vinner eftersom de har bättre passform än de du hittar för en hundring i matbutiken.
Material Bra material är syntet och ull, dåligt är bomull. Siden och bambu (läs nedan om bambu)* har jag personligen för lite erfarenhet av men det finns både nöjda och missnöjda användare av de materialen.
Varför är då bomull dåligt, det är ju både bekvämt och billigt samt lätt att färga i häftiga mönster? Bomullsfibrer är ganska raka med lite luft emellan och de suger vatten väldigt bra, det är därför bomull används till handdukar. Det gör att vatten sugs upp i själva fibern och den lilla luft som finns i materialet trängs bort vilket försämrar isoleringen. Luft är en dålig värmeledare (vatten är 25 gånger effektivare på att leda värme) och just därför vill du ha luft som isolering mot kylan. Dessutom torkar bomull långsamt och i praktiken får du ett fuktigt tygomslag mot kroppen som gör att värmen snabbt försvinner från huden och det är svårt att skapa ny värme snabbt nog. Amerikanska marinkåren har ett talande uttryck i sin överlevnadsmanual som kan vara värt att bära med sig; ”Cotton Kills”.
Varför är ull så bra? Ull har inte raka trådar utan tygets fibrer består snarare av en trasslig röra av trådar som pekar åt alla håll vilket gör att det bildas mängder med små luftfickor mellan trådarna. Dessa luftfickor skapar en isolerande barriär som bromsar värmen från kroppen att försvinna för fort. Dessutom gör det faktum att ullfibrerna inte binder fukt att fukten från kroppen transporteras vidare bort från huden. Detta till skillnad från bomullen som håller kvar fukten.
Stora fördelen med syntet är att understället inte binder fukt utan både transporterar bort fukt och torkar fort vilket minskar problemet med att få ett fuktlager mot huden.
* Jag har köpt kalsonger och strumpor av bambu några gånger men aldrig känt att de fungerat särskilt bra. Efter att ha läst Råd och Rön nummer 5 2022 har jag lärt mig mer om dessa kläder. Kort kan det sammanfattas med att de har ingen fuktttransporterande funktion, fibrerna är raka precis som i bomull och de suger fukt som sedan blir kvar i tyget. Dessutom är det egentligen inte ”bambufibrer” utan bambufibrerna har krossats och behandlats med kemikalier så att de är att betrakta som syntetfibrer med bomullsegenskaper. Amerikanska konsumentmagasinet ”Good Housekeeping” testade ett stort antal bambuplagg och kunde inte hitta några spår av bambu i kläderna, så förändrad är råvaran.
Från artikel i Råd och Rön maj 2022
Lager två Nu är det dags för att skapa ett skikt som verkligen bevarar värmen och det är här den varma tröjan kommer in. Här vill du ha ett lager som är luftigt (då menar jag inte hänger som en säck utan att det finns mycket luft i materialet) och tjockt nog för att isolera mot den kallare omgivningen, med tillräckligt tjock isolering bromsas värmestrålningen så kroppen hinner med att skapa ny varm luft inne i tröjan. Denna isolering skapar du med fleecetröjor, ulltröjor, hoodies, dunväst och andra plagg du gillar. Precis som med lager ett bör den fukt som kommer från huden transporteras vidare så värmeisoleringen fungerar så bra som möjligt och av det skälet är syntet och ull oftast ett bättre val än bomull.
Beroende på situation så varierar jag mellan en tunn ulltröja, fleecetröja, en primaloftjacka och i flytringen har jag ibland en overall i fiberpäls när det är riktigt kallt. Fiberpäls är lite grövre och därmed mer värmeisolerande än fleece. Men om det inte är allt för kallt så trivs jag utmärkt i min rutiga bomullsskjorta eller hoodie, ibland vill man bara se snygg ut…
Lager tre Det yttersta skiktet skall göra tre saker, stoppa regn att nå kroppen, hindra vinden från att tränga in i isoleringen under jackan och slutligen låta fukten från kroppen försvinna ut i omgivande luft. Numera används ofta olika skaljackor som är gjorda av två eller tre skikt med ett vattenfrånstötande skikt ytterst, ett inre av andasmaterial (ofta GoreTex eller liknande) och ibland ett foder som skyddar jackan från nötning inifrån. Den klassiska bomullsanoraken fungerar bra i stark kyla men för aktiviteter i vattenmiljöer är den inte ett bra val, inte för att moderna skaljackor är så superbra som reklamen hävdar men de fungerar gott nog. Softshelljackor använder jag när jag rör på mig och det regnar och blåser lite så där ”lagom”.
I praktiken Hur klär jag mig då själv för ett premiärfiske efter havsöring längs skånska januarikusten eller vid höstfisket efter regnbåge? Som kallast har det varit runt -11° med vind och jag kan direkt erkänna att händerna mådde inte bra, tyvärr finns det ingen perfekt lösning för att inte frysa om händerna. Även fötterna kan ta stryk när jag sitter i flytringen i ett kallt höstvatten.
Mot kroppen har jag ett underställ i merinoull. Syntet fungerar enligt mig lika bra för att skapa värmebalans men har ett par nackdelar, materialet blir lätt elektriskt laddat och efter en tids användning luktar det mindre gott. De urinämnen och oljor som utsöndras via svett har en förmåga att stanna kvar i syntetmaterial och i värmen bildas bakterier som ger upphov till lukt. Av olika skäl –bland annat har ullunderställ en förmåga att ”tvätta sig själva” tack vare det keratin som finns runt fibrerna- kan ett ullunderställ användas länge utan att dofta illa. Det är också -tycker jag- ett skönt material mot torr hud.
Ovanpå understället har jag oftast byxor i fleece med högre överdel och hängslen -kallas ofta ”bib”- och är det riktigt kallt så kan det hända att jag använder en overall i fiberpäls som skapar ännu bättre luftlager mot kroppen. Jag gillar min jacka i materialet primaloft som fungerar både som tunn täckjacka och som tröja under en skaljacka när det blåser eller är kallare.
Ytterst ett par vadarbyxor och en skaljacka med en buff runt halsen för att reglera ventilationen i halsen.
På fötterna bär jag först ett par mellantjocka vandringsstrumpor i ull och ovanpå dessa ett par fiberpälssockor, även på fötterna är ull överlägset bomull, både för att frysa mindre, känna dig torrare och lukta mindre. När det inte är så kallt har jag ett par tunna ullstrumpor med vandringssockor ytterst. Jag kan nämna att jag året runt har på mig strumpor i ull, när det är sommar så blir det inte -som många tror- varmare av ullstrumpor utan fötterna känns behagligare och mindre svettiga. Innerstrumpor av syntet då? Jag har aldrig varit så förtjust i det, tycker ull fungerar bättre som värmeregulator mot foten. Men som värmeisolering utanpå en tunnare strumpa fungerar -som jag skrev ovan- fiberpälssockor väldigt bra.
När det gäller vadarbyxor i riktigt kallt väder så gillar jag de med fasta stövlar, de ger bättre luftlager runt fötterna och därmed varmare fossingar. På senare år har jag börjat använda PVC-vadare igen men stövlarna är åt det smala hållet så när jag fiskar från flytringen i kallt vatten så blir fötterna för kalla, det är lite för trångt i mina med tjocka sockor. Då tar jag fram mina andasvadare med större kängor/stövlar.
Med denna klädsel är jag skyddad mot vind, har lagom isolering mot kyla och blir av med den fukt som kommer från kroppen. Just detta med kroppsfukten är viktigare än man tror. Jag minns premiärfisket i Bohuslän efter havsöring för fyrtio år sedan med bomullsunderställ, träningsoverall, täckbyxor och tjocka tröjor under vadarbyxorna och den tiden vill jag inte ha tillbaka.
Detta är skalklädseln som den är tänkt att fungera, fukt från kroppen transporteras bort, ett isolerande lager hindrar värmen att försvinna från kroppen snabbare än ny värme skapas och ett skal ovanpå skyddar mot vind och från att bli blöt.
Händer Tyvärr är händerna ett problem när det kyler på och vi söker alla efter den perfekta lösningen. Den finns inte, ofta får du acceptera att frysa om händerna och då och då värma dem i ett par vantar eller stoppa dem i fodrade jackfickor en stund innan du fortsätter fiska. Ett par fingerlösa handskar av ull eller fleece med vindskyddande material är väldigt användbara när du behöver rörlighet hos fingrarna under fisket. Att hålla handleder och handflata varma gör att fingrarna klarar kylan bättre. Jag har ibland ett par stadiga vantar hängandes runt halsen som jag stoppar ned händerna i när det blir för jobbigt. Ibland kan jag önska att kroppen lärde om och kunde släppa på blod till fingrarna när det ändå är varmt runt hjärna och hjärta…
Jag har i flera år använt handledsvärmare från Houdini och de ger mig varmare fingrar, om handlederna kyls ned så blir händerna kallare. När jag arbetar med verktyg utomhus i kyla med tunna arbetshandskar så hjälper dessa handledsvärmare.
Handledsvärmarna gör också nytta när man står stilla och kontorsjobbar mot ett kyligt bord
Mössa Hjärnan anser sig vara den viktigaste kroppsdelen och ser till att varmt blod hela tiden finns i huvudet men eftersom vi inte har mycket till isolering på huvudet -förutom lite hår- försvinner lätt alldeles för mycket värme bort, som genom en skorsten. Därför är det verkligen viktigt att ha en mössa på huvudet när det kyler på och bara en stickad mössa räcker inte när vinden tar i, vindskydd är superviktigt. Jag har ofta en tunnare mössa i ull när jag vandrar fram till fiskevattnet -för att inte bli för varm och börja svettas- för att när jag kommer fram byta till en rejälare med öronlappar, jag har en sådan man förr kallade ryssmössa från en byggaffär.
Praktiskt test på hur väl ett sittunderlag isolerar
Värmeledning Om du sitter med jeansrumpan mot en kall sten i svampskogen blir du snabbt nedkyld vilket beror på att värmen leds bort från kroppen via direktkontakten. Sådant kan du undvika genom att sitta på ett isolerande underlag, ett bra tips är att stå på en bit liggunderlag om du ofta fryser om fötterna på jaktpasset eller vid bandybanan. Mina vintergummistövlar –som är gjorda för minus tjugo°– har 1,5 centimeter isolering i botten för att minska risken för att värmen leds bort via markkylan. En extra sula i stövlar eller kängor gör stor skillnad för fötterna. Här en bild från ett test jag gjorde, det är -4° i skugga och jag ville se om jag blev kall efter en stund barfota på snön. Jag stod på ett sittunderlag i 10 minuter och var både torr och varm om fötterna. Jag brukar ofta ha ett liggunderlag i bilen för att skydda mot markkyla och fukt när jag byter om till vadarbyxor men också på sommaren för att inte behöva stå på grus med vadarstrumporna.
Detta var lite fakta om hur kroppen påverkas av kyla och hur man kan klä sig för att frysa så lite som möjligt. Skalplagg -och andasvadare- fungerar bättre om de är rentvättade och impregnerade. Man impregnerar inte vadarbyxorna för att de skall bli vattentäta utan för att yttertyget inte skall suga åt sig vatten. Då bromsas andasfunktionen -ångan som andasskiktet släpper igenom bromsas av ett fuktigt yttertyg- vilket även gäller skaljackor. Andasvadare kan faktiskt andas under vatten men då måste de vara rena och impregnerade. Jag vet egentligen inte hur väl de andas -skall kolla med Simms och Orvis- men ju större temperaturskillnad mellan insida och utsida av vadarna desto bättre andas de.
Nakna människor som frusit ihjäl. Har du läst berättelser om de som hittats ihjälfrusna nästan nakna i snön av alpräddare? Det är ju inte så ofta det händer men våra kroppar har inte utvecklats på många många tusen år och hjärnan vill skydda de viktigaste organen, det är därför vi fryser först om händer och fötter, det varma blodet går först till hjärnan. När kroppen kylts ned rejält kan det hända att hjärnan beslutar sig för att satsa allt på ett kort och släpper på varmt blod till händer och fötter för att orka med en sista ansträngning. Då kan det uppstå att en förvirrad människa känner att ”jösses vad varmt det blev plötsligt” och tar av sig kläderna…
En liten detalj om ”normal” kroppstemperatur. Att just 37°C är ”normalt” och 38°C och över räknas som feber bygger på gammal forskning. Det var en tysk läkare i slutet av 1800-talet som mätte temperaturen hos en stor mängd sjuka och friska soldater för att få riktvärden på kroppstemperaturen. Sedan dess har mycket hänt när det gäller forskningen. De flesta har vanligtvis en lägre kroppstemperatur än 37°C och äldre kan ha så lågt som 35°C som sin normaltemperatur. Vid en undersökning vid Linköpings Universitet av drygt 2 000 personer visade det sig att för de flesta var 36,5°C normal temperatur. De har också frågat när de i undersökningen känner sig sjuka och det var när deras normaltemperatur ökar med 1-1,5 grader. Att det är så beror på att de personer som undersöktes på 1800-talet oftare hade infektioner -men betraktades inte som sjuka på den tiden- och därmed blev snittet högre.
Väl mött vid havsöringspremiären 1 januari eller vid en kylig regnbågssjö med ett varmt leende!
Ett novemberpass vid den lilla regnbågesjön då första snön föll 2022
Bagrunden till den fakta som jag tar upp i texten kommer från: Diverse forskningsrapporter om arbete i kyla (ett par exempel nedan) (https://www.arbetarskydd.se/koldskador/sa-undviker-du-koldskador-pa-jobbet-och-fritiden/1475966) https://ltu.diva-portal.org/smash/get/diva2:991168/FULLTEXT01.pdf Diverse litteratur om arbetsmiljö Litteratur om sjukvård i alpin miljö De klassiska böckerna av Lars Fält, Stefan Källman, Harry Sepp: (Handbok Överlevnad – Vinterfärden – Överleva vintertid på naturens villkor med flera böcker) Genomgången kurs i överlevnad All tid jag tillbringat i naturen, ibland under enkla förhållanden och vid skidåkning i alpin miljö Jag har tidigare varit medlem i svenska överlevnadssällskapet Egna utvärderingar av material, materiel och påståenden
Jag skrev tidigare hur jag förbereder genom att mäta hackel och klippa material så jag snabbt kan binda när jag får en stund över.
Man kanske skulle visa ett par flugor också, här några Klinkhåmrar jag bundit de senaste dagarna av det material jag förberett. Jag har inte varit väldigt noga med att få ”snygga” flugor men det betyder inte att jag slarvar eller inte bryr mig. Jag kasserar bara de som är fula med ojämna kroppar och för litet thorax.
Krok: Partridge 15BN Hackel: En gammal brun nacke av hyfsad kvalitet Thorax: Tre stycken herl från påfågel Bindtråd: Benecchi 10/0 oliv (gillar italienskt och tråden är den jag nästan alltid använder) Dubbing: Super Fine i någon färg jag inte minns
Klinkhåmrar? Vad är det för nått? De flesta kallar dem Klinkhammer och liknande men egentligen döptes flugan till Klinkhåmer Special av upphovsmannen Hans von Klinken. Så jag skriver Klinkhåmer precis som jag aldrig skriver ”tippet” när jag diskuterar tafsar. Och pluralformen av Klinkhåmer blir Klinkhåmrar…
Som vanligt binder jag bakkroppen lite kort vilket beror på att jag ser kroken som en del av den taperade kroppen.
Man kan nog inte säga att jag är en extrem ordningsmänniska, i så fall hade jag inte lagt så mycket tid på att leta efter saker inför ett fiskepass eller när jag skall någonstans.
Men jag har aldrig förstått detta med att ha en rörig flugbindningsplats med drivor av hackelnackar och grejer, inte heller är det min stil att sätta mig och se vad jag får lust att binda sådär på måfå, nej, jag binder flugor när jag behöver flugor eller när jag vill prova något nytt mönster. Och jag vill få bindandet avklarat snabbt så jag kan göra något annat eller binda fler flugor på den lilla tid jag har. Därför brukar jag sortera material i förväg, jag plockar ut några hackel i rätt storlek och klipper av chenille eller herl eller vad det nu kan vara så det finns på plats när jag skall binda. Jag har ett ståbord på en öppen yta så jag ser vardagsrummet och köket och jag brukar ha grejer redo så jag medan jag lagar mat kan gå och linda ett hackel eller fästa en krok i städet.
Och just hackel vill jag inte sitta och plocka medan jag binder, därför brukar jag se till att rycka fjädrar i förväg och ha i zippåsar märkta med storlek. Och rycker jag en fjäder i ”fel” storlek hamnar den i en påse för framtida bindande.
Storleken mäter jag med en hackelmätare ”hackle gauge” från Whiting. Ett bra hjälpmedel för att alltid få samma storlek och för att sortera fjädrar. Vansinnigt dyr dock, 499 kr! Jag betalade inte så mycket när jag köpte min för ett antal år sedan, den måste ha stigit rejält i pris de senaste åren. Kom ihåg att man inte ”måste” följa mätaren, om de hackel du mäter till 14 inte passar i storlek på dina flugor på krok 14 så kan du så klart välja att ta hackel som är 12 eller 16 eller vad du vill. Jag fick en gång höra att ”hur kan ”whiting veta vilka hackel jag vill ha” men då har man ju missförstått hur man använder mätaren. Jag brukar för övrigt följa mätarens förslag som motsvarar fiberlängder som är 1,5 ggr längre än krokgapet på en ”standardkrok”.
Man mäter genom att lägga fjädern runt pinnen på mätaren, helst skall man snurra fjädern två varv men det brukar räcka att bara hålla den mot pinnen. Sedan ser man var fiberspetsarna slutar och den cirkeln visar på lämplig krokstorlek. Som man alltså inte måste följa, för mig är vitsen att jag kan mäta flera fjädrar och sortera dem efter storlek.
Jag skulle kunna göra så att jag rycker alla fjädrar från en nacke och mäter dem och sorterar dem i påsar efter storlek. Någon gång kanske jag gör så…
Och här några bilder från när jag planerade att binda ett gäng Klinkhåmrar storlek 10. Hackelfjädrarna kommer från en äldre nacke av medelkvalitet, man kan se att det är lite glest mellan fjäderstrålarna, men som ändå fungerar. Jag klippte av påfågelherl och lade dem tre och tre mellan boksidor så de finns där färdiga när jag skall binda.
Färdig att börja sortera hackelMäter upp denna fjäder till lite större än storlek 10Sorterade fjädrar i storlek 10Här kan man se att hackelfjädern inte är av hög klass. Glesa fjäderstrålar och jag får klippa av en bit för att inte få för luddiga fibrer.Några hackel i märkt påsePåfågelherl färdiga för Klinkhåmrar
Kan man kanske göra en sådan mätare själv? Jo då, jag har gjort det en gång i tiden. Man tar reda på storleken på krokens gap -på bilden ett exempel från Kamasan B400- och ökar måttet 1,5 ggr. Normalt är att ett torrflugehackel är 1,5 ggr större än krokgapet men naturligtvis finns det de som väljer 2 ggr eller annat mått. Fritt val.
Sedan ritar man upp en eller flera cirklar som har den radien på ett papper, klipper ut och fäster på en träbit eller liknande. Sedan tar man en grov nål -tänk på att hacklet lindas runt krok plus dubbad kropp så en vanlig knappnål är för tunn- och sätter i mitten. Det fungerar men är inte lika elegant som Whitings mätare. Jag tänker be en kollega med 3D-skrivare att göra en mätare enligt mina önskemål…
Mått på krokgap Kamasan B400. Bild hämtad från Mistpool
Dunkrok 