Flygmyror galore

Nu kommer de, i tusental.

Flygmyrorna landar i poolen och jag har säkert håvat upp tusen stycken i dag. Tog en krok storlek 14 och jämförde med en ”typisk” myra.

Statusrapport del 2

Hittade lite fler bilder som beskriver majfisket

En klassisk fråga är: ”vad äter öringen”? I Vegeån vakar fisken nästan aldrig och även om ytan är full med hovrande gula forssländor är det inte lätt att veta vad öringen äter.

Förr dödade man fisken och kollade i magen men i dagens C&R-era så är det svårare. Men i söndags var en av öringarna i usel form efter att ha börjat blöda i gälarna och vi tog beslutet att avliva den.

I magen var det fullt av gröna björkmätarlarver. Så det är vad som gäller för ”match the hatch” i dessa danicatider…

 

Ännu en öring i tiotumstorlek. Denna tog på en Streaking Caddis storlek 8.

 

Ibland. Måste man bara sätta sig och ta det lugnt…

 

Väntan på en vakande fisk. Den slutade vaka en stund efter första kastet.

 

Ibland. Måste man vada i en ström…

 

Alla kläckningar blir inte lyckade.

 

 

Man måste dokumentera var man tappade en fin öring.

 

Ibland. Känns det där flugfisket inte så vildmarksaktigt.

 

Lite kulturkänsla.

Skön video från Davidson River

Några kompisar som fiskar ihop…

Varför mina döttrar började fiska

Hittade en gammal text på nätet jag skrev för några år sedan

Och återanvändning är ju inte dumt… Så detta är vad jag skrev:

Hur mina döttrar blev intresserade av fiske:
Nej, jag har inte tjatat på dem och inte köpt dyra grejer som jag tvingat dem att använda. (På ett annat forum köper folk knivar för 900 kronor till sina sexåringar för att de skall ”börja med riktiga grejer…”.)

Det hela började faktiskt med Ray Mears, experten på bushcraft.
När vi flyttade till Löddeköpinge fick jag lite ångest över att det var så… …skoglöst. Jag mindes min barndom i Bohuslän med ringlande bäckar och kuperade skogar dignande av blåbär. 200 vattendrag som havsöringen leker i…
Så jag skaffade samtliga Rays filmer och de rullade medan jag jobbade hemma. Barnen vande sig vid att se den lilla engelsmannen bygga djungelkojor utan spik och göra upp eld med bågdrill.

Sedan tog jag upp mitt flugfiskeintresse igen och fick en film av en bekant, Joe Humphreys film om grunderna i flugfiske.
Den rullade på och följdes av andra tills femåringen en kväll förklarade (när jag tyckte hon kunde välja film efter att ha städat ovanligt bra) att hon ville se filmen med ”Johan”. Vilken Johan? Jo, han som gör flugor.
Johan Klingberg med 12 flugor för strömmande vatten alltså…
De gillar verkligen Johan, och har dessutom träffat honom samt fått flugor av honom.

Nu har de sett säkert 360 timmar med öringfiske, flugbindning och laxfiske.
De kan mer än jag tror om fiske och har nog fått en ganska mjuk inskolning till fiskets värld, ingen pappa som tvingar med dem utan en gradvis ingång till fiskets olika delar, vattnen, olika fiskar, C&R och så vidare.
För några år sedan fick de sina första spön, tre meters toppknutna och fick dessutom fiskar.

I somras kastade de med haspel första gången, tusan vad bra det gick, inga felkast utan mjuka raka kast på kanske 25 meter gång på gång.

Alla mina barn får pilla på mina fiskegrejer och vifta med spöna, jag tror det är bästa sättet att få det hela att bli naturligt.

Nu är det dags för första flugkasten, jag tänker ta med dem till badstranden snart och låta dem lägga några kast i vattenbrynet. Ett tiotal kast och sedan äter vi bullar… Inget att märkvärda sig över, bara något naturligt.

I helgen åker vi till Lomma och metar sarv i Östra dammen.

Om jag jämför fösta fisketuren -då de tyckte det var roligare att plaska med håven i vattnet- med hur det fungerar nu är det glädjande hur de utvecklats. De kan svinga ut tacklet och följa flötet i vattnet. Åttaåringen fick en krok i kragen när vi metade abborre senast men hon tog det lugn och lät mig lossa kroken.
De frågar och lyssnar på vad jag säger om hur fisken fungerar, att man bör ha kroken på olika djup beroende på vilken fisk man är ute efter och hur djupt det är. Att man lyfter in fisken mjukt och bestämt så den hullinglösa kroken inte lossnar… Och så vidare…

Detta är nu fyra år sedan. Och alla döttrarna är fortfarande intresserade av fiske.

Dags för en dotter i en tävling. Igen…

Flugfiskeforumet Edge har en tävling om bästa fiskebild 2013

Jag kommer inte vinna. Helt enkelt för att jag inte har någon fantastisk bild på fantastiskt fiske. Men jag deltar med glädje med en bild på min då nioåriga dotter som fiskar av en liten ”pool” med en Klinkhåmer en regnig sommarkväll 2013. Fem minuter efter bilden togs fick hon sin första skånska ”bäcköring” på fluga.

Om någon undrar varför hon står utvadad på ett ställe där många fiskar brukar stå är svaret att hon först fiskat av det området utan framgång. Min erfarenhet (baserad på alldeles för lite fiske och många misslyckade turer i srömmande vatten) är att bäst fiske har man en meter eller två uppströms en pools utlopp.

Regnbågsfiske

Fiskat lite regnbåge senaste tiden

Var med de två äldsta döttrarna i Sireköpinge förra helgen. Tänkte de skulle få lite större fisk än små abborrar och öringar som blivit deras fångster när de fiskat. Plus näbbgäddor förstås.

Det var riktigt trevligt, jag hjälpte tolvåringen med att kasta ut och när jag vände mig om hör jag ”pappa, jag tror det är fisk”. Yupp, hon hade fått sin första regnbåge. Kul och hon fick hjälp av tioåringen att håva, de gjorde allt rätt med lite stöd av mina muntra tillrop.

Sedan kastade tioåringen ut sitt tackel (hon valde att meta) och samma där, efter tre minuter dök flötet och en trevlig regnbåge bjöd upp till kamp. Tolvåringen håvade åt sin syster och fisken vägde in på 1350 gram.

Och nu tyckte döttrarna att det var min tur. Jag tog flugspöet från tolvåringen och lade ut flicksländenymfen parallellt med strandkanten, precis utanför växtligheten. Smack, en regnbåge på 1250 gram på första kastet. Övriga fiskare vid dammen börjar se stressade ut…

Och sedan var det dags för tioåringen igen.

En härlig stund med två av barnen. Alla fick fisk och mina döttrar fick äntligen lite storlek på sina fångster.

Das war ja Klasse

Att imponera på en berlinare är inte lätt

Vi tog en semesterresa till Tyskland för att bland annat besöka Tropical Islands. Och jag måste säga att detta var en av de bästa semesterresor vi haft. Det enda som kan slå det var när vi dansade vår bröllopsvals barfota på en sandstrand på norra Mallorca…

Vi tog färjan från Trelleborg till Sassnitz och rundade Berlin på väg till campingplatsen vid Tropical Islands. Campingen var finfin men marken var hård och stenig.

Tioårig kampfschwimmer glider runt i vattnet

Tropical Islands

Två av mina finaste tjejer i Berlin

Efter tre härliga dagar med bad hela dagarna lånade vi en lägenhet i Berlin över helgen. Och då kom kommentaren när den tatuerade tjejen på bottenvåningen kommenterade min parkering med: ”Das war ja klasse” då jag backade in vår stora bil i en åtta meter djup port med en marginal på totalt tre centimeter (med infällda sidospeglar). Och ja, jag kände mig rätt nöjd över den prestationen… Inte många hade klarat det och färre hade vågat.

Inte mycket marginal utanför porten heller

Vi besökte Brandenburger Tor, Världsuret, åkte upp i TVtornet, var på loppis, åkte förbi Kreutzberg och en massa annat kul.

Och jag stötte på den klassiska okunnigheten om flugfiske. Jag nämnde för våra värdar att jag gärna ville hitta en välsorterad butik med flugfisketidningar. Och när vi kom ned från TVtornet gav en glädjestrålande värd mig två tidningar som gåva. En handlade om gäddfiske och en var en allmän om rullar och spön. Vad gjorde jag? Log och var väldigt tacksam så klart… 🙂

Snart står man där vid kusten…

I år verkar förutsättningarna för havsöringspremiären ganska goda

Jag kommer inte stå utvadad tidigt den första januari, troligen blir det onsdag eftermiddag istället med en Mickey Finn på tafsen.

Här en bild från 2011 då jag fick gå på isen för att nå öppet vatten…

En tjuvfiskare ”bites the dust”

Nej. Det var inte jag som körde bilen

Men när jag var och granskade klubbens sträckor för att värdera insatser för fiskevård såg jag denna mink vid en bro. Minken är ett fantastiskt djur av stor skönhet men vi sportfiskare i Sverige är inte kompisar med dem…

Möte på klubben

I onsdags var det möte på en av mina klubbar

Jag var inbjuden för att presentera vad som sker med Vegeå framöver efter Findus utsläpp. Mer detaljer om detta om ett par veckor.

Andra glädjande saker var att klubben beslutat att bli ansluten till Sportfiskarna, att priset för medlemskap höjs från 350 till 500 kronor (för att kompensera för ökade utgifter för klubben) och att våra fiskevatten skall delas in i fiskevårdsområden där en liten grupp medlemmar har ansvar för varje del. Där skall medlemmarna ha koll på status och rapportera om utvecklingen för respektive område. Vi skall försöka få utbildning av någon av de fiskevårdskunniga klubben har kontakt med.

Jag tror det finns en intressant framtid för klubben, min förhoppning är att vi skall få ett av södra sveriges bättre öringvatten med en organisation som kan erbjuda både medlemmar och besökare ett fiske av toppklass i en relativt opåverkad miljö.

Vi får se vad 2013 har att erbjuda…