Hemligställen avslöjade!

Nu är det dags att lyfta på förlåten.

En gammal fin tradition är att aldrig berätta var man får fisk och jag brukar själv inte sprida sådan information på publika kanaler. Däremot tvekar jag inte att berätta för de jag möter vid vattnet eller mer öga mot öga om ställen där jag får eller ser fisk.

Men, nu lägger jag upp en karta över Gråtåsvattnet med röda prickar på de ställen jag fångat regnbåge. Det är ju inga hemliga ställen och inte heller de absolut bästa (eller kanske är de det, jag har ju fiskat för lite i sjön för att veta…).

Men lite kul kan det vara att se var jag brukar hålla till på mina korta pass när jag är i Uddevalla. :-)

Jag gillar att vada och föredrar att fånga fisk när jag står ute i vattnet. Därför blir det inte så mycket fiskat på ställen jag vet kan leverera men där jag måste stå på land…

Alla regnbågar jag minns att jag fångat är utmärkta med en liten röd prick.

fisk

Taggad , , , , ,

Gråtåsvattnet i Uddevalla

Dags för att köra upp barn till mor- och farföräldrar under höstlovet.

Som vanligt packade jag bilen full med fiskeprylar och två av barnen (8 och 11 år) och satte kurs mot Uddevalla för att lämna av barnen under lovet. Elvaåringen hämtade jag i scoutstugan i Löddeköpinge efter att hon övernattat och lagat mat utomhus.

När vi kom upp var det fortfarande ljust så efter att ha lämnat mina kära barn satte jag kurs mot Gråtåsvattnet. Tyvärr missbedömde jag som vanligt solnedgången så det började mörkna när jag riggade spöet. När jag vandrat fram till min vassrugge var det mörkt. Jag satte på pannlampan på rött ljus (jag hänger den runt halsen) som en indikation på var jag är om någon dyker upp.

Pratade först med några som varit där under dagen, det hade varit en del aktivitet på förmiddagen men sedan dött ut. Efter tjugo minuters kastande i mörkret fick jag trassel och satte kurs mot mina föräldrar för övernattning.

Upptäckte när jag tömde bilen att håven var borta! Typiskt att jag tappat den utan att märka i det mörkret.

Nästa morgon var jag på plats vid niosnåret.

Jag började med att åka till Kärrestugan som drivs av Uddevalla Idrottssällskap, där brukar jag byta om i omklädningsrummet till vadare och underställ. Stugan är ”alltid” öppen så ett toabesök sitter inte heller fel innan vadarna krängs på.

Där kom jag i samspråk med en man som väntade på fyra flugfiskeelever, de skulle ha kurs. Vi pratade en liten stund och utbytte info om flugfiskevärlden. Trevligt. Han var medlem i sällskapet nattsländorna som håller till i Vänersborgsområdet.

Väl på plats vid Gråtåsvattnet riggade jag mitt Sameo Globetrotter klass 5. Tyvärr var tafsen skadad så jag fick klippa av den en bit och rigga på en bit 0,25 och sedan spetsen på 0,15.

Tur ändå.

På vägen ut till vattnet fann jag min håv.

Startade med en flickslända men den gav inget resultat under de två första timmarnas fiske. Blåste gjorde det också, rejäla kastvindar som gjorde det svårt att kasta, önskade jag tagit med ett klass 6 med en kraftigare tafs…

Snackade med en yngre kille som flugfiskat ett par år. Trevligt. Vi stod en stund ganska nära varandra (läs trettio meter isär) och jag som hade bytt till en wolly bugger krokade på en fin men mindre regnbåge. Klassiskt strandnära fiske, den högg kanske sju meter ut.

Sameospöet är en njutning att fiska med, för ”lätt” i den hårda vinden men kasten fungerar väldigt bra och att drilla en regnbåge på kanske 7-8 hekto var en njutning.

”Ich habe hunger”.

Sedan var det dags för lunch på burkköttsopa. Dags att prova den nya utflyktslådan som har plats för mitt mindre gaskök, skärbräda, ätgrejer, mat och papper med mera. Dessutom fungerar lådan som bord och utrymme att rigga flugor och annat. Lådan är från mitt jobb, den har stått i källaren i flera år men det gör den inte längre…

Hemfärd.

Jag riggade visserligen mitt Loop Yellow Line men beslutade mig istället för att åka hem till Skåne. Då kom flugfiskekursen förbi och beundrade, inte regnbågen, men min fiskekorg och min matlåda med spritkök.

Jag dundrade in på vår uppfart vid sextiden och startade upp grillen. Fisken rensades (den var tom i magen) och jag lade den i en form med lite olja, salt, vitpeppar, timjan och citron. Fisken gnuggades noga in och lades sedan på glöden. Yupp familjen diggade maten. :-)

Vägen till sjön är vacker på hösten

141027_a

Klämman dyker upp

141027_b

Skönt att byta om inomhus

141027_m

Min håv, en gammal ram med nytt ghostnet

141027_c

Vacker liten regnbåge

141027_d

Lite kast in mot ett av få lugna ställen i vinden

141027_e

Korg med fångst

141027_f

Matlåda med lunchgrejer

141027_g

Köttsoppa

141027_h

Gaskök

141027_i

Allt är inte vackert på hemvägen nedför fjället

141027_j

Men det mesta är vackert på hösten

141027_k

Fiskekompis tar över den lugna viken

141027_l

Direkt från grillen

141027_n

Taggad , , , , , , , ,

Resa lätt och smått

Att alltid ha med ett spö och lite grejs är viktigt för mig.

När familjen åkte till Mallorca 2008 var det under den period då jag knappt fiskade något alls. Kanske ett par korta pass i Bäveån efter abborre. Men efter att ha varit med två av döttrarna och matat multarna som samlas i Alcudias hamn fick jag en plötslig lust till att ha ett spö i handen och kroka en av de stora starka fiskarna.

Stim av multe i Alcudias hamn
alcudia_multe

Så när vi kom hem gick jag till Fiskekompaniet i Lund (som hade sin återkommande storrea på 30-70 %) och köpte… …nej inte ett flugspö men ett 7′ Shimano Catana haspelspö (och rulle) med en kastvikt på 5-20 gram. Perfekt för allroundfiske efter de vanligaste fiskarna man stöter på i sjöar , strömmar och hamnar. Spöet passar perfekt i ett handbagage eller nedstoppat i jobbväskan.

Shimano Catana med Catanarulle
catana

Men flugspön då, de finns väl inte som teleskopiska resespön?

Ingen aning faktiskt, jag är övertygad om att sådana åtminstone har funnits men vad jag däremot varmt förespråkar är de fantastiska sex- eller sjudelade resepön som jag haft förmånen att få prova.

Plockepinnspö i sju delarorvis

Jag har skrivit om det tidigare att jag alltid har med mig lite prylar för att om tillfälle bjuds kunna ta tillfället att fiska en kvart eller så. OK, kanske inte på de dagliga resorna till jobbet men alltid när jag skall på kundbesök eller har något ärende (som att återvinna grovsopor eller besöka föräldrar i Bohuslän) så har jag med spö, rulle, peang samt en flugask och en rulle tafsmaterial.

Här några resespön för att visa storleken på tubernareseset01

Här ett exempel på när jag och chefen på väg från kundbesök passerade en ström där jag får fiska och hon bad mig visa ett par flugkast. Fram med Orvis Frequent Flyer klass 4 och på tredje kastet…

Men är dessa spön inte bara en kompromiss, borde alla dessa delar inte försämra kastegenskaperna?

Nu är jag inte en mästerkastare. Men jag ser mig som kompetent nog att bedöma när ett spö känns bra att kasta med eller om det avviker på något sätt från ett annat spö. Och det är absolut inte så att man offrar kastegenskaper med ett sjudelat jämfört med ett tredelat. Eller, kanske gör man det men det märks inte…

Men detta är vad jag tycker. Nu vet jag att jag inte är ensam om den åsikten, det finns andra personer jag respekterar som säger detsamma, annars hade jag aldrig vågat prova ett sådant spö.

Om vi till exempel tar Sameos Jade Globetrotter, ett sexdelat klass fem på 7′ 9″ så har jag kastat (och fiskat) så pass mycket med det att jag lugnt kan säga att det är ett spö jag gillar. Skulle nog vilja ha det lite längre för att bättre kunna styra nymfer i strömmarna men det har en go kick när det driver ut en längre bit lina. Och jag har drillat ett par öringar i 25-30 cm längd utan att uppleva det som känslolöst eller så.

Och Orvis Frequent Flyer som är sjudelat är också ett skönt spö som varit med på många jobbresor och utflykter. (Men måste jag välja blir det Sameo Jade för att det är svenskt och för att korken har en högre kvalitet. Samt att jag tycker det kastar ”bättre”.)

Här ett fiskepass med Orvis Frequent Flyer klass 4 i en av mina hemmaströmmar
smallstream

Men några nackdelar måste det väl finnas?

Jo, det tar lite mer tid att sätta ihop ett spö och om man tänker testa några kast i en ström så gör de där extra minuterna att jag kan uppleva mig lite stressad. Det är också lite pilligare att ha koll på alla delarna, risken att tappa en spödel i backen ökar. Det är också möjligt att under flera års hårt fiske så har man fått glapp i fler spöholkar vilket kan bli irriterande. Kanske…

Taggad , , , , , ,

AFTM och CSS

Det blev inte så mycket fiske denna sommar. Men det var härligt att bada med barnen och slappa under parasollen…

Nå, lite fiske blev det. Rapport kommer.

Så jag passade på att mäta ett spö. Ett Zpey Saltwater Tropic klass 8. Jag har tidigare nämnt att det passar riktigt bra med min Sameolina klass 9.

Angiven kastvikt är 19 gram vilket är en tung tia enligt AFTM eller en tung 9 om man utgår från att spöet skall bära en elvameters klump. Det är ju ofta så spöna får sin ”klass” angiven.

Mätte spöet till 10,1 vilket alltså är ett spö i gränslandet mellan 9-10. Och det står alltså #8 på spöet… ;-)

 

zpey

Taggad , , , , ,

Knutar igen

Nu är det semester och mycket fiske har det varit ont om.

Inte minst värmen har gjort att jag knappt rört spöet under juli månad. Lågvatten i åar och bäckar samt varmt vatten är fel miljö för en C&R-fiskare.

Så vad gör man då under pauserna i att rensa poolen och slipa garderobsdörrar? Förutom att gå runt hemma iklädd väst och annan utrustning (så kallat ”torrfiske”) så passade jag naturligtvis på att testa knutar, något jag tyckt varit kul sedan 1979…

Och jag har inga revolutionerande kunskaper av att prova lite olika knutar, det gamla gäller som alltid. Välj de knutar som du trivs med och behärskar även under stress samt var noga med att blöta dem. Och testa dem…

Jag tog tillfället att jämföra den klassiska blodknuten med varierande antal varv slagna. 3 varv är lika med usel hållbarhet, det krävs fem varv för att den skall vara pålitlig. Ja, jag gillar blodknuten även om den numera inte är min standardknut. Jag tycker den är lätt att slå och det går nästan inte att göra en dålig knut vilket faktiskt är möjligt med kirurgknuten.

Femvarvs blodknut är en aning svagare än femvarvs dubbel grinner. Däremot är min erfarenhet att man får lägga liite mer omsorg när man slår en dubbel grinner, varven kan lägga sig över varandra när man drar åt och då försvagas knuten.

Kirugknuten är stark och bra (med tre varv) samt lätt att slå. Däremot gillar jag inte att den lätt ligger snett.

För att fästa tafsen till flugan har jag sedan ett år tillbaka tagit intryck av Tom Rosenbauer på Orvis som hävdar att deras tester visar att en förbättrad clinchknut (betesknut) är 25 procent svagare än en enkel clinchknut. Och numera är clinchknuten min standardknut. Observera dock att den enkla försvagas om man knyter en tunn tafs till en grov krok, knuten dras inte åt helt och hållet vid krokögat och glider upp. Typ att knyta en storlek 8 till 0,12-tafs. Om jag skall göra något sådant blir det en enkel grinnerknut.

Jag provade (inte för första gången) just detta med att fukta och inte fukta knutarna. Och cirka hundra knutar senare visar fakta på det jag redan visste, att det är märkbar skillnad i knutens styrka.

 

En misslyckad dubbel grinner

 

Taggad , , , , , , , ,

Exotiskt fiske

Visst har väl ni också fått förvånad respons på att man kan flugfiska annat än öring?

Som ung var jag avundsjuk på de som bodde i norr (typ Ammarnäs) och egentligen är jag fortfarande det. Om vi ser till flugfisket…

Men om jag tänker efter så har jag ändå rätt ok fiske i mitt närområde. Jag har en halvtimme med bil till en trevlig öringå som jag dessutom fiskvårdar. Gäddfiske finns i Lödde å på cirka 900 meters avstånd. Om jag cyklar 7 km har jag tillgång till hyfsat havsöringfiske och bra näbbgäddefiske. Cyklar jag samma sträcka men lite mer åt norr så har jag ett av sveriges bästa multestråk. Cyklar jag 12 km har jag möjlighet att fiska karp med fluga i en sagolik karpdamm med flera svenska rekord.

Så, nu gäller det bara att ta sig tiden att fiska…

Taggad , , , ,

Att bära sin utrustning 6

Sling pack.

Ja, jag har haft tillfälle att testa ytterligare en variant av att bära utrustning. De så kallade sling packs vilket innebär att du bär en liten ryggsäck över ena axeln..

Dessa har på senare tid omnämnts som guds gåva till flugfiskaren. ”Alla” guider bär dem.

Jag har själv en Simms large sling pack och min erfarenhet av den och andra (Orvis med flera) är i all korthet följande:
De är smidiga. Man kan ha en rätt tung packning men ändå kasta obehindrat.
Har man kameran i ryggsäck eller väst måste man ta av dem för att komma åt kameran. Det behöver man inte med en sling pack.

Men, jag tycker ändå de har en del svagheter.
Sammanfattningen är enkel, avsett hur lite eller mycket du bär, oavsett märke eller pris på din sling pack så bär du ändå allt över en axel. Och har du som jag ont i en axel så är en väst tusen gånger bättre för att avlasta axlarna.

Ett problem med sling packen är att om jag inte spänner upp allt tajt så hänger grejerna ut en bit från ryggen = spänningar i axlar och rygg.

Så min rekommendation är att om du vill ha en sling pack så köper du de minsta, de där på max sju liter. Och du bär bara ett par askar och lite tilbehör förutom en kompaktkamera. Annars är en väst alltid ett bättre val.

Jag använder min Simms med glädje för att bära dagens utrustning till och från jobbet. Bärbar dator, Victorinox, Orvis frequent flyer med mera. Jag cyklar till bussen och då fungerar sling packen bra. Inte många väskor som bär min MacAir så smidigt.

wolly

Taggad , , , , ,

Torrt eller vått

Ibland ser jag foruminlägg om att man borde fotografera sina flugor våta.

Flugorna alltså, inte flugbindarna.

Tanken låter bra, eftersom många flugor fiskas vått så borde det vara en bra idé att bedöma den blöta.

Problemet är att en fluga i vattnet ser inte ut som en blöt fluga… ofta har en nymf eller våtfluga en luftbubbla runt thorax plus att en blöt fluga i luften ser ut som en dränkt katt. Slimmad…

”Torr” våtfluga

torr

Våtfluga i fiskens element

vatten

 

 

 

”Våt” våtfluga

våt

Taggad , , , , , ,

Flygmyror galore

Nu kommer de, i tusental.

Flygmyrorna landar i poolen och jag har säkert håvat upp tusen stycken i dag. Tog en krok storlek 14 och jämförde med en ”typisk” myra.

flygmyra

Taggad , , , , ,

Kvinnliga flugbindare i Kenya

Ibland hittar man saker som är intressanta.

Att många av de flugor som säljs i butiker är bundna på den afrikanska kontinenten är inte något nytt. Ofta anses kvaliteten vara lite så där ok men inte toppenkvalitet.

Men efter att ha hittat denna sida blir jag nästan lite nyfiken på att beställa lite tenkaraflugor…

http://www.fly-tiers.se/index.php

Skärmavbild 2014-07-15 kl. 20.59.33

Taggad , , , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.