Nära nära

Kanske en närbild av en mjukhacklad kan vara av intresse?

Man kan lätt hamna i ett smått sjukligt tillstånd där man vill komma närmre och närmre flugorna man binder. Jag använder numera läsglasögon vid flugbindning och knutknytande, jag kan binda utan men jag ser skarpare och känner mig lugnare med ett par 2+ till 3+ på näsan. Jag köper dem på Ica eller annan butik av den typen…

Och här en närbild av den tidigare visade flymfen, hur kroppen ser ut när den binds med dubbad haröra. Den lite ”ruffsiga” kroppen binder luft och det är det som Gunnar Johnson kallar för ”mimicry” i sin bok ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor”.

Jag har studerat flugor i poolen hemma och med några luftkast för att få bort det mesta av vattnet så bildas det ofta en liten luftbubbla precis bakom hacklet vilket ju kan imitera en blivande kläckare.

flymf_close

Taggad , , , , ,

Hackel för våtflugor

Tills för ett år sedan kändes uttrycket ”våtflugor” lite… …ålderdomligt.

Men nu är våtflugor något helt annat. Jag fiskar aldrig med de de klassiska vingade våtflugorna, jag har bara bundit en enda sådan och det var på en workshop med Johan Klingberg för två år sedan, utan nu är det mer av de mjukhacklade som gäller.

Jag har tidigare skrivit om min faiblesse för sådana flugor, bland annat om hur jag tog min första och enda Danicavakande öring på just en mjukhacklad storlek 10.

De där mjukhacklade kan ju delas in på en massa sätt. De omtalade ”spiders” som kommer från trakterna mellan Skottland och England, skues kläckare som satte världen (nåväl, den engelska torrflugefiskande delen i alla fall) i brand och inte minst flymferna. Det finns en del skillnader mellan hur flugorna binds och hur de är tänkta att fiskas men grunden är ett hackel av höna eller skogsfågel, alltså ett mjukt och lite luddigt hackel, en kropp av naturdubbing och ofta en kort kropp. Själv binder jag min kropp till den del där krokspetsen börjar, alltså inte fram till hullingen som man vanligen gör på nymfer och torrflugor. Jag är övertygad om att kroken också ses som en del av en taperad kropp…

Och jag kom att tänka på en beskrivning av just Johan Klingberg om hur han som ung kille hade Gunnar Johnson som kund i butiken Fly Dressing och att Gunnar kunde hälla ut hundra hönsnackar på golvet för att välja ut de allra bästa. Och visst är det så att man kan diskutera tupphackel i timmar, om Whiting verkligen är bäst och hur en bra hackelfjäder skall se ut.

När det kommer till hönsnackar är det inte så noga, man köper dem ofta i fyndlådan.

Men så är det inte, man skall faktiskt ställa krav på hönsnackar. En del har luddiga fibrer och en del är styvare än dåliga tupphackel. Vissa nackar lämpar sig för småflugor och vissa är perfekta för 8:or och 10:or.

Här två nackar med olika fjädrar. En Whiting som är perfekt för småflugor och en Hebert Miner som visserligen har en del mindre fjädrar men som är mer lämpad för 12:or och större.

hackelvarianter02

hackelvarianter01

hackelvarianter03

Man kan se att förutom att Hebert Miner är större så är fjäderstrålarna luddigare och mjukare.

Förutom att använda höna så använder jag fjädrar från rapphöna och stare. Dessa fjädrar hämtar jag från skinn köpta från Cookshill i England, med ett skinn har man tillgång till många och olika fjädrar. Plus att det känns lite coolt att ta fram ett helt skinn, nästan som man vore jägare… :-)

Glöm inte bort att titta på undersidan av vingarna, där sitter underbara små fjädrar.

Skinn från rapphöna med skinn från stare ovanpå.

skinn

Rapphöna är min favorit, jag använder dessa fjädrar betydligt oftare än höna. De är vackra och har en mjukhet utan att vara allt för luddiga vilket gör att de fungerar bra i både stilla och svagt strömmande vatten. Att de inte är så luddiga gör att flugor bundna med dem, med en lätt infettning, flyter riktigt bra. Därför använder jag dem ofta som torrflugor. De flyter så där perfekt svagt nedsjunkna i ytfilmen och tas för kläckare, spent spinners och cripples (skadade döende insekter).

På bilden är det en fjäder från stare till vänster och två från rapphöna i mitten och till höger.

stare

Stare använder jag till mindre mörka flugor, från storlek 14 till 18. Perfekt för små mjukhacklade som fiskas efter höstregnbågar i stilla vatten, nedsjunka strax under ytan och hemtagna med långsam handtwist.

Här ett kapitel om hackel ur boken ”Flymfer och andra mjukhacklade flugor” av Gunnar Johnson och Anders Forsling.

hackel-flymf

Här en typisk snabbunden mjukhacklad fluga som jag ofta fiskar i mina små skånebäckar. Oftast med uppströmskast och ibland torrt på vakande fisk.

flymf

Recept på ”flymfen”:

Krok: Maruto d31 storlek 14
Bindtråd: Benecchi 8/0 svart
Hackel: Rapphöna med fibrer lika långa som krokskaftet
Kropp: Haröra i naturfärg
Stjärt: Fasanfibrer från min chefs gård. Hon slänger åt mig lite päls och fjädrar någon gång per år…

Taggad , , , , , , , , ,

Linda hackel

Bättre hackel på mjukhacklade.

Numera river jag alltid av fibrer från ena sidan av hackelfjädern när jag binder ”våtflugor”. Både på höna och rapphöna.

Anledningen är att om jag låter alla fibrer vara kvar så blir det för tjockt hackel om jag lindar två-tre varv. Jag vill ju ha tunt med hackel så de våta flugorna sjunker till rätt djup och dessutom får rätt mjuka rörelse i vattnet. Jag vill linda hacklet två varv på de mindre och tre på de större (större än 12) och med alla fibrerna kvar på båda sidorna blir det som en liten buske. Lindar jag bara ett varv tycker jag det blir svårare att få det snyggt när jag lindar bindtråden fram genom hacklet för att fästa det. Jag lindar alltid tråden genom hacklet, noga med att inte binda ned några fibrer.

På bilden ett hackel från rapphöna lagom för en krok storlek 14-12.

rivahackel01

Taggad , , , , , ,

Plumeaux för Danican

Men titta vad man kan finna…

Efter att ha skrivit senaste tankarna om mjukhacklade för Danicafisket och hur jag i maj i år lyckades fånga min första öring under Danicavak kände jag mig lite nostalgisk och gick in på Rackelhanen för att läsa lite trevliga artiklar.

Och vad dök upp om inte en äldre artikel av Gunnar Johnson om just mjukhacklade franska flugor i stora storlekar…

När det händer så händer allt på en gång: http://www.rackelhanen.se/swe/1572.htm

Taggad , , , ,

Jakten på Danican

Ephemera Danica. Åsandslända. Rocken.

Säg ”Danica” och vuxna flugfiskare kan börja spontangråta av känslosamhet. Ingen insekt är omgärdad av så mycket laddning som den stora strömvattenlevande dagsländan. I början av maj kan man se den här i Skåne när den kläcks i våra strömmande vatten. Det är en stor slända, upp till 25 mm, och när den kläcks lär öringen bli galen och lättlurad.


Problemet med den sländan är att jag är den som blir galen…

Gång på gång kan man läsa artiklar om hur flugfiskare ser fram mot danicakläckningarna och jag har några gånger här i Skåne upplevt de stunder då hundratals sländor glider fram på vattnet mot mig. Mängder med nymfskal ligger försjunkna i vattenytan och sländor som misslyckats med kläckningen glider fram på sidan fast i ytspänningen.

Men jag har bara två gånger sett vakande fisk. Och trots försök med stora flugor, bundna med förlängda bakkroppar, har jag gång på gång misslyckats med att, just det, fånga en fisk.

Fluga skänkt av flugor.se
dun

Ända tills jag tog fram favoritflugan, en flymf.

En flymf är egentligen en våtfluga. Den är ett mellanting mellan en nymf och en kläckare och imiterar stadiet då en nymf är på väg upp genom vattnet mot ytan för att kläckas. Den fiskas en liten bit under ytan och tanken är att man kastar uppströms och när flugan närmar sig fisken lyfter man spötoppen en aning så flugan sticker lite snabbare mot ytan. Då skall fisken ta den för en slända på väg att fälla ut vingarna och kläckas.

Den binds med naturdubbad kropp och hackel av höna eller skogsfågel. James Leisenring var mannen som under tiden för andra världskriget gav grunden för denna typ av fluga och fisketeknik.


Mjukhacklad torrfluga.

Jag har haft förmånen att fånga en del fisk med den klassiska flymftekniken. Oftast med en fluga i storlek 14 med kropp av haröra, hackel av rapphöna och en ribb av koppartråd.

Men 2012 började jag fiska dessa flugor som torrflugor. Jag fettade varsamt in hackel och kropp och lät dem fiskas i vattenytan, lätt nedsjunkna.

Och det gav resultat, de flöt hur länge som helst och allt tyder på att öringen tar dem som allt från döda flugor som lagt ägg (spent spinners), som kläckare som är på väg att bryta genom vattenytan till ”cripples” insekter som misslyckats med kläckningen och glider fram halvdöda.

Och det var alltså med en sådan fluga jag till slut lyckades fånga en öring under Danicatid.


Öringen.

Jag var i Vege å och hade sett spår av Danicor. Många tomma nymfskal och en del sländor som gled fram i vattenytan.

dansade

danica

Till slut såg jag en vakande fisk strax innan en strömkant. Den vakade under ett träd som hängde ut över vattenytan och vaken kom med några minuters mellanrum. Jag såg inga insekter på vattnet så allt tydde på att den tog kläckare eller nymfer strax under ytan. Vaken var varken försiktiga eller ”splaschiga” så allt tydde på en fisk av storlek större än 15 cm.

Jag närmade mig varsamt och ställde mig i strömmen, precis efter stenarna nedströms ”poolen”. Valde en rapphönehacklad fluga i storlek 10 och började mata ut lina, avståndet var cirka sju meter. Med träd bakom mig och grenar hängande över öringen fick jag koncentrera mig en aning på kasten. Fastnade naturligtvis i en gren bakom mig och förlorade flugan…


På med ny fluga.

När jag fick ut tafs och fluga mot fisken visade den ingen tvekan utan gick upp och tog min fluga. Krokade sig själv och efter två hopp och argsint motstånd lyckades jag håva en muskulös 30 cm öring. Krokade av den och lät den simma tillbaka till sin ståndplats.


Flugorna.

Enklare flugor än dessa är svårt att tänka sig. Krok, kropp av hare, hackel av höna eller rapphöna och ribb av koppartråd. Eventuellt stjärt av fasanfiber.

Flugorna på bilden nedan är samma typ som den jag fångade fisken på med enda skillnaden att jag har en annan krok. Maruto c40 som är samma typ av krok som exempelvis TMC 200r.

I dessa storlekar är det inte lika lätt att få flugor som flyter i evighet, en flymf storlek 14 lätt infettad är nästan osänkbar enligt mina tester men strl. 10 3x lång blir lite tungt. Men flyter gör de hyfsat väl. Med ”lätt infettad” menar jag att flugan absolut inte får fettas in som ett par vattentäta kängor, de skall inte bli fettblanka utan nästan vara torra efter behandlingen, för mycket fett sänker flugorna.

flymf2

Flugorna är av olika typ, en är bunden med kropp av hare och hackel av höna från Whiting. Den andra med kropp av Fly-Rite nr 22 och hackel av rapphöna från Cookshill.

Notera hur den mörkare flugan får en effekt av thorax på grund av att hackelfibrerna är mörkare mot fjäderstammen.flymf

Jag river alltid av det mesta av fjäderstrålarna på den sida som binds mot kroken, det gör att jag kan linda tre varv utan att få för mycket hackel.

Ribben gör flugorna hållbarare och vackrare, flugorna flyter inte sämre på grund av koppartråden så länge de inte blivit för blöta.

Taggad , , , , , , , ,

Scientific Anglers Musky/Pike

Som den ”tekniker” jag är gillar jag information om mina prylar

Så här om den gäddlina jag använder mig av. Klass 10.

SA_Musky

Taggad , , , , , , ,

Hemligställen avslöjade!

Nu är det dags att lyfta på förlåten.

En gammal fin tradition är att aldrig berätta var man får fisk och jag brukar själv inte sprida sådan information på publika kanaler. Däremot tvekar jag inte att berätta för de jag möter vid vattnet eller mer öga mot öga om ställen där jag får eller ser fisk.

Men, nu lägger jag upp en karta över Gråtåsvattnet med röda prickar på de ställen jag fångat regnbåge. Det är ju inga hemliga ställen och inte heller de absolut bästa (eller kanske är de det, jag har ju fiskat för lite i sjön för att veta…).

Men lite kul kan det vara att se var jag brukar hålla till på mina korta pass när jag är i Uddevalla. :-)

Jag gillar att vada och föredrar att fånga fisk när jag står ute i vattnet. Därför blir det inte så mycket fiskat på ställen jag vet kan leverera men där jag måste stå på land…

Alla regnbågar jag minns att jag fångat är utmärkta med en liten röd prick.

fisk

Taggad , , , , ,

Gråtåsvattnet i Uddevalla

Dags för att köra upp barn till mor- och farföräldrar under höstlovet.

Som vanligt packade jag bilen full med fiskeprylar och två av barnen (8 och 11 år) och satte kurs mot Uddevalla för att lämna av barnen under lovet. Elvaåringen hämtade jag i scoutstugan i Löddeköpinge efter att hon övernattat och lagat mat utomhus.

När vi kom upp var det fortfarande ljust så efter att ha lämnat mina kära barn satte jag kurs mot Gråtåsvattnet. Tyvärr missbedömde jag som vanligt solnedgången så det började mörkna när jag riggade spöet. När jag vandrat fram till min vassrugge var det mörkt. Jag satte på pannlampan på rött ljus (jag hänger den runt halsen) som en indikation på var jag är om någon dyker upp.

Pratade först med några som varit där under dagen, det hade varit en del aktivitet på förmiddagen men sedan dött ut. Efter tjugo minuters kastande i mörkret fick jag trassel och satte kurs mot mina föräldrar för övernattning.

Upptäckte när jag tömde bilen att håven var borta! Typiskt att jag tappat den utan att märka i det mörkret.

Nästa morgon var jag på plats vid niosnåret.

Jag började med att åka till Kärrestugan som drivs av Uddevalla Idrottssällskap, där brukar jag byta om i omklädningsrummet till vadare och underställ. Stugan är ”alltid” öppen så ett toabesök sitter inte heller fel innan vadarna krängs på.

Där kom jag i samspråk med en man som väntade på fyra flugfiskeelever, de skulle ha kurs. Vi pratade en liten stund och utbytte info om flugfiskevärlden. Trevligt. Han var medlem i sällskapet nattsländorna som håller till i Vänersborgsområdet.

Väl på plats vid Gråtåsvattnet riggade jag mitt Sameo Globetrotter klass 5. Tyvärr var tafsen skadad så jag fick klippa av den en bit och rigga på en bit 0,25 och sedan spetsen på 0,15.

Tur ändå.

På vägen ut till vattnet fann jag min håv.

Startade med en flickslända men den gav inget resultat under de två första timmarnas fiske. Blåste gjorde det också, rejäla kastvindar som gjorde det svårt att kasta, önskade jag tagit med ett klass 6 med en kraftigare tafs…

Snackade med en yngre kille som flugfiskat ett par år. Trevligt. Vi stod en stund ganska nära varandra (läs trettio meter isär) och jag som hade bytt till en wolly bugger krokade på en fin men mindre regnbåge. Klassiskt strandnära fiske, den högg kanske sju meter ut.

Sameospöet är en njutning att fiska med, för ”lätt” i den hårda vinden men kasten fungerar väldigt bra och att drilla en regnbåge på kanske 7-8 hekto var en njutning.

”Ich habe hunger”.

Sedan var det dags för lunch på burkköttsopa. Dags att prova den nya utflyktslådan som har plats för mitt mindre gaskök, skärbräda, ätgrejer, mat och papper med mera. Dessutom fungerar lådan som bord och utrymme att rigga flugor och annat. Lådan är från mitt jobb, den har stått i källaren i flera år men det gör den inte längre…

Hemfärd.

Jag riggade visserligen mitt Loop Yellow Line men beslutade mig istället för att åka hem till Skåne. Då kom flugfiskekursen förbi och beundrade, inte regnbågen, men min fiskekorg och min matlåda med spritkök.

Jag dundrade in på vår uppfart vid sextiden och startade upp grillen. Fisken rensades (den var tom i magen) och jag lade den i en form med lite olja, salt, vitpeppar, timjan och citron. Fisken gnuggades noga in och lades sedan på glöden. Yupp familjen diggade maten. :-)

Vägen till sjön är vacker på hösten

141027_a

Klämman dyker upp

141027_b

Skönt att byta om inomhus

141027_m

Min håv, en gammal ram med nytt ghostnet

141027_c

Vacker liten regnbåge

141027_d

Lite kast in mot ett av få lugna ställen i vinden

141027_e

Korg med fångst

141027_f

Matlåda med lunchgrejer

141027_g

Köttsoppa

141027_h

Gaskök

141027_i

Allt är inte vackert på hemvägen nedför fjället

141027_j

Men det mesta är vackert på hösten

141027_k

Fiskekompis tar över den lugna viken

141027_l

Direkt från grillen

141027_n

Taggad , , , , , , , ,

Resa lätt och smått

Att alltid ha med ett spö och lite grejs är viktigt för mig.

När familjen åkte till Mallorca 2008 var det under den period då jag knappt fiskade något alls. Kanske ett par korta pass i Bäveån efter abborre. Men efter att ha varit med två av döttrarna och matat multarna som samlas i Alcudias hamn fick jag en plötslig lust till att ha ett spö i handen och kroka en av de stora starka fiskarna.

Stim av multe i Alcudias hamn
alcudia_multe

Så när vi kom hem gick jag till Fiskekompaniet i Lund (som hade sin återkommande storrea på 30-70 %) och köpte… …nej inte ett flugspö men ett 7′ Shimano Catana haspelspö (och rulle) med en kastvikt på 5-20 gram. Perfekt för allroundfiske efter de vanligaste fiskarna man stöter på i sjöar , strömmar och hamnar. Spöet passar perfekt i ett handbagage eller nedstoppat i jobbväskan.

Shimano Catana med Catanarulle
catana

Men flugspön då, de finns väl inte som teleskopiska resespön?

Ingen aning faktiskt, jag är övertygad om att sådana åtminstone har funnits men vad jag däremot varmt förespråkar är de fantastiska sex- eller sjudelade resepön som jag haft förmånen att få prova.

Plockepinnspö i sju delarorvis

Jag har skrivit om det tidigare att jag alltid har med mig lite prylar för att om tillfälle bjuds kunna ta tillfället att fiska en kvart eller så. OK, kanske inte på de dagliga resorna till jobbet men alltid när jag skall på kundbesök eller har något ärende (som att återvinna grovsopor eller besöka föräldrar i Bohuslän) så har jag med spö, rulle, peang samt en flugask och en rulle tafsmaterial.

Här några resespön för att visa storleken på tubernareseset01

Här ett exempel på när jag och chefen på väg från kundbesök passerade en ström där jag får fiska och hon bad mig visa ett par flugkast. Fram med Orvis Frequent Flyer klass 4 och på tredje kastet…

Men är dessa spön inte bara en kompromiss, borde alla dessa delar inte försämra kastegenskaperna?

Nu är jag inte en mästerkastare. Men jag ser mig som kompetent nog att bedöma när ett spö känns bra att kasta med eller om det avviker på något sätt från ett annat spö. Och det är absolut inte så att man offrar kastegenskaper med ett sjudelat jämfört med ett tredelat. Eller, kanske gör man det men det märks inte…

Men detta är vad jag tycker. Nu vet jag att jag inte är ensam om den åsikten, det finns andra personer jag respekterar som säger detsamma, annars hade jag aldrig vågat prova ett sådant spö.

Om vi till exempel tar Sameos Jade Globetrotter, ett sexdelat klass fem på 7′ 9″ så har jag kastat (och fiskat) så pass mycket med det att jag lugnt kan säga att det är ett spö jag gillar. Skulle nog vilja ha det lite längre för att bättre kunna styra nymfer i strömmarna men det har en go kick när det driver ut en längre bit lina. Och jag har drillat ett par öringar i 25-30 cm längd utan att uppleva det som känslolöst eller så.

Och Orvis Frequent Flyer som är sjudelat är också ett skönt spö som varit med på många jobbresor och utflykter. (Men måste jag välja blir det Sameo Jade för att det är svenskt och för att korken har en högre kvalitet. Samt att jag tycker det kastar ”bättre”.)

Här ett fiskepass med Orvis Frequent Flyer klass 4 i en av mina hemmaströmmar
smallstream

Men några nackdelar måste det väl finnas?

Jo, det tar lite mer tid att sätta ihop ett spö och om man tänker testa några kast i en ström så gör de där extra minuterna att jag kan uppleva mig lite stressad. Det är också lite pilligare att ha koll på alla delarna, risken att tappa en spödel i backen ökar. Det är också möjligt att under flera års hårt fiske så har man fått glapp i fler spöholkar vilket kan bli irriterande. Kanske…

Taggad , , , , , ,

AFTM och CSS

Det blev inte så mycket fiske denna sommar. Men det var härligt att bada med barnen och slappa under parasollen…

Nå, lite fiske blev det. Rapport kommer.

Så jag passade på att mäta ett spö. Ett Zpey Saltwater Tropic klass 8. Jag har tidigare nämnt att det passar riktigt bra med min Sameolina klass 9.

Angiven kastvikt är 19 gram vilket är en tung tia enligt AFTM eller en tung 9 om man utgår från att spöet skall bära en elvameters klump. Det är ju ofta så spöna får sin ”klass” angiven.

Mätte spöet till 10,1 vilket alltså är ett spö i gränslandet mellan 9-10. Och det står alltså #8 på spöet… ;-)

 

zpey

Taggad , , , , ,
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.